Det har varit en hel del skriverier den senaste tiden kring svenska polisens uppklaringsprocent av brott. Och det med all rätt, Sverige har på somliga områden pinsamt usel statistik, på andra mycket god och det är snabbt konstaterat att det skiljer sig ordentligt mellan olika brott.
Sett till de olika brottskategorierna ligger trafikbrott på 20 procent, på tredjeplats bakom övriga brott på 21 och narkotikabrott på 22. Brott mot person – vilket innefattar misshandel, olaga hot, sexualbrott med mera (se tredje till sjunde kapitlet i Brottsbalken) – ligger på låga 12 procent, allt enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Samtidigt är antalet brott mot person 123 000 jämfört med trafikbrott som är 36 800. Det ger nästan 110 000 ouppklarade brott mot person, och detta bara under första halvåret 2012.
I skenet av ovanstående ter det sig lite konstigt när Rikspolisstyrelsen, med kommissarie Bengt Svensson i spetsen, nu går ut och kräver att polisen ska ta i med hårdhandskarna mot fartsyndare som kör mellan sex och nio kilometer per timme för fort. Missförstå mig rätt, brott som brott och alla som begår ett brott måste vara beredda att ta sitt straff, men finns det någon annan än jag som tycker att en tämligen liten fartöverträdelse borde prioriteras lägre än exempelvis misshandel, hatbrott och våldtäkt?
Eller är det helt enkelt så att polisen helt cyniskt arbetar som vilken vinstdrivande verksamhet som helst och lägger fokus där det finns pengar att hämta?
Prioriteringsproblemen rör dock inte bara polisen utan är snarare en produkt av samhällssynen i stort. Att sänka vår redan världsrekordlåga trafikdöd får kosta hur mycket som helst, samtidigt tog 1 378 personer sitt liv under 2011 i Sverige, mer än 1 000 fler än de som omkom i trafiken under samma period.
Vad som saknas är helhetstänkande och vanligt sunt förnuft, kvaliteter som tyvärr blivit omoderna i dagens kortsiktiga politik. Ställ dig själv frågan vad du skulle må bäst av – en genomsnittlig hastighetssänkning på Essingeleden med tre kilometer per timme eller fler våldsmän bakom lås och bom?
