Ducati GT1000 (2007-2010)

Det här är modell nummer tre i Ducatis nostalgiserie Sport Classic. De andra två – Paul Smart-replikan och Sport 1000 – har samma tekniska komponenter, men med 1970-talets sporthojstestetik. Förebilden för GT 1000 är Ducatis GT-modell från 1971 och den är mycket övertygande.
Motorn är Ducatis bränsleinsprutade och luftkylda L-twin från 1000 DS på 992 kubik, 92 hästkrafter och 91 newtonmeter. Det är ingen effektbomb, men accelerationen är riktigt bra jämförd med andra modeller i segmentet och kraften är mer än tillräcklig för finkörning. 91 newtonmeter vid låga sextusen varv gör det enkelt och avspänt att köra »slow in, fast out« mellan Åtvidaberg och Eksjö. Eller gathörnen mellan Stureplan och Nytorget en sen Stockhomskväll. Och på de två lägsta växlarna är det faktiskt inget problem att chocka omgivningen med bakhjulskörning. Mullret från de dubbla avgasmynningarna är magnifikt.
För högsta möjliga autenticitet har GT 1000 vackra trådekrade sjuttontumsfälgar skodda med 120- och 180-däck. Att fälgarna håller rätt mått för att kunna kläs med moderna sportdäck är en värdefull detalj för dig som gillar både 70-talsstuket och att köra riktigt aktivt. Kanske även en och annan bandag, vilket chassit definitivt klarar av.
Svingen är ingalunda någon simpel historia i vek fyrkantsprofil, utan en underbart vacker och asymmetrisk skulpterad skapelse i feta rundrör.
Bromsarna hade kunnat vara vassare både i funktion och estetik. De dubbla tvåkolvsoken från Brembo (förvisso italienska) matchar inte riktigt den i övrigt höga nivå som GT 1000 håller, trots att stålomspunna bromsslangar sitter originalmonterat.
Finishen i detaljerna är utsökt och att navelskåda Ducatin är ett nöje som det är lätt att förlora sig i.
Som vanligt med Ducati betonar vi vikten av att noga kolla servicehistoriken på det exemplar du är intresserad av. Speciellt viktigt är att kamaxelremmarna är utbytta mot nya vartannat år och att ventilerna är justerade var 1000:e mil.

Annons

Annons

Senaste utgåvan

Annonser