KTM 1190 Adventure R

Med ett par plusgrader, stormvindar, ett ihärdigt regn och delvis lurigt underlag borde denna dag höra till de sämre – men det gör den inte. Under mig mullrar KTM:s V-twin på 1 195 kubik och 150 hästkrafter och de original­monterade gatdäcken har bytts ut mot Continentals allroundgrusdäck TKC80. 
1190 Adventure R har en mängd olika inställningar att leka med. Jag har börjat med att ställa motorelektroniken i offroadläget, vilket innebär att effekten sänks till 100 hästkrafter, men gassvaret blir desto rappare. Samtidigt tillåter traction controlen hundra procent hjulspinn, vilket innebär att bakhjulet max får göra två varv när framhjulet gör ett. Det betyder kontrollerade sladdar, men att det aldrig tillåts gå riktigt brett. ABS-funktionen ställs även den i offroad, vilket kopplar bort ABS bak och gör regleringen mer tillåtande för framhjulet. 
Men allt eftersom jag blir varm i kläderna och underlaget blir bättre står det klart, i alla fall om jag ska tro den subjektiva känslan, att helt inaktiverade system ändå är det som funkar bäst för aktiv körning på grus. Motorkaraktären är förutsägbar och effekten i offroadläget tillräcklig, men på öppnare vägar är det faktiskt grymt kul att ha tillgång till alla 150 hästkrafter. Motorns råstyrka skickar i detta läge upp sand i höga plymer så fort gasrullen vrids om. 
Bortsett från att de filtrerar bort en del av körupplevelsen går det inte att bortse från att tekniken fungerar bra. En nackdel är dock att systemen återgår till standardläge varje gång du gör en paus och stänger av tändningen. Det blir rätt tröttsamt att varje gång tvingas konfigurera om hojen till favoritläget. KTM erbjuder en dongel som kan kopplas in och då bevarar samma körläge som innan tändningen slogs av. 
 
Det mest fascinerande med 1190 Adventure R är hur snabbt den krymper runt dig som förare, framför allt med tanke på hur stor och otymplig den känns första gången du ska kliva upp på den. Redan standard­modellen är hyggligt reslig, men R-varianten har större hjul, 21 tum fram och 18 tum bak, samt en fjädringsväg som ökat från 190 till 220 millimeter. Sitt­höjden är 30 millimeter högre och kortare förare kan få känslan av att kliva upp på en häst. Men även om du är 1,70-­någonting tycker jag inte att du ska låta dig skrämmas av de väl tilltagna dimensionerna. Så fort 1190 R kommer på rull är den smidig som få. 
Under en längre asfaltsetapp visar sig vissa andra skillnader mot standardmodellen. Vindskyddet har under våra tester lämnat en del övrigt att önska då vindrutan ger turbulens runt hjälmen. På 1190 R är rutan mindre, vilket visserligen ökar vindtrycket, men turbulensen är klart mindre. På asfalt är TKC 80-däcken okej, även om instyrningen är tyngre än med standardmonterade Trail Attack. 
Snart kommer vi in på en lång grusväg igen. Här är det spårigare och tyngre, och visst vandrar 1190 en del, men det är ändå otroligt hur lätt den känns och hur fint den går även på detta underlag. Likt en manchester­pistad storslalombacke går vägen vidare och det går kontrollerat och mjukt på tvären hela tiden. Under en paus noteras att de 150 hästkrafterna och en gasglad högerhand gjort att TKC80-däcken börjar se halvslitna ut redan efter några timmars körning. Räkna med ett tungt däckkonto om du ska köra grus med 1190 R! 
Plus: Gruskompetens, motor, chassi, bromsar, komfort, hanterbarhet, körglädje!. 
Minus: Halvdant vindskydd, kan inte levereras från fabrik med offroaddäck (finns inga godkända för 250 km/h).
Publicerad i Bike nummer 7 2013
Text: Anders Adolfsson
Foto: Johan Söderström