Kawasaki Ninja 300R

Hjälmen ligger platt mot tanken och Frankfurts autobahn är glest trafikerad. Den digitala hastighetsmätaren visar 181, snart slår den över till 182 och för en sekund blinkar 183 till. Provkörningen av Kawasakis nya Ninja  300R är inte ens tio minuter gammal och vi är åtta journalister som försöker hamna i varandras slipstream. Kawasaki har tidigare på förmiddagen lovat 170 i toppfart, något som alla vill undersöka. För vad kan man egentligen göra med en motor på 300  kubik, undrar kollektivet skandinaver som är vana vid stora motorer. 

Ninja 300 R ersätter Ninja 250R som blev en succé och överträffade Kawasakis försäljningsprognoser. Det gäller dock framför allt södra Europa, i Sverige var modellen en ovanlig fågel. Med 300-kubikaren har det mesta setts över. Ramen påminner om den förra (och är fortsatt av stål) men har förstärkts för att orka med den högre effekten. Utifrån syns det tydligast att designen har lånat drag från större modeller. Lyktorna ska påminna om ZX-6 R, kåpglaset om det från ZX-10Rr och både hjul och slitsarna i kåpan liknar ZZR 1400. De senare har också en funktion. Tillsammans med en ny kåpa över kylaren ska värmen ledas bort effektivare från motorn och inte drabba föraren. Det var något som många av 250-köparna klagade på, det blev för varmt när de stod stilla vid rödljus framför stadens bilköer. För trots Kawasakis PR-prat om Ninja och racing är det här som modellen kommer att användas, i staden och av pendlare­. 
Motorn, som nu är gummiupphängd, har med längre slaglängd vuxit till 296 kubik. Resultatet är mer effekt över hela registret­, totalt sex extra hästkrafter på topp. Kopplingen har gjorts lättare och fått slirfunktion­, något unikt för klassen (där Ninja 300 R egentligen bara kommer att konkurrera med ­Honda CBR 250R och KTM Duke 200).  
Körställningen är med sporthojsmått väld­igt bekväm. Här känns Ninjan mer som Kawasaki ER-6 och även fullvuxna får plats. I utsiktens fokus finns en centralt placerad varvräknare. Den finns där av en anledning. Motorn puttrar nästan omärkbart mellan benen, som nu har lättare att nå ner tack vare den smalare sadeln, men kräver varv. Det går inte att komma undan det faktum att det är en liten­ motor och även om ­effekten kommer hyfsat linjärt händer något först vid 5 000  varv och vid 8 000 vaknar den till på riktigt. 
Det eviga varvandet gör dock inte så mycket eftersom vibrationerna nästan helt har trollats bort med gummiupphängningen av motorn. Den har också gjort att fotpinnarna kan bli sportigare utan gummi. Dessutom är växellådan väldigt smidig, nästan för smidig, då känslan kunde ha varit mer distinkt. Kopplingen är även den lättarbetad och dess slirfunktion är fungerar bra. 
Tyvärr är bromshandtaget alldeles för svampigt och måste nästan tryckas in hela vägen för att ge ordentlig effekt. Ett medvetet val menar Kawasaki för att inte skrämma ovana motorcyklister. Vid provkörningen fanns bara motorcyklar utan ABS tillgängliga, med systemet följer andra belägg som Kawasaki säger ska vara vassare. 
Ninja 300 R svänger villigt, mycket tack vare den knappa gyroeffekten, men är inte nervös, vare sig rakt fram eller i kurvorna. Fjädringen har samma komponenter och har bara fått en lättare översyn från 250 R. Den sköter sig bra och är bekvämt inställd utan att bottna.
Kawasaki har byggt en mogen motorcykel i litet format. Kvaliteten är genomgående hög och Ninja 300 R känns som en stor motorcykel i  allt – utom effekten­. Vi får se om den lyckas övertala den skandinaviska­ marknaden­.
Publicerad i Bike nummer 10 2012
Text: Marc Malmqvist
Foto: Kawasaki