KTM 690 Duke

Säg Duke till en motorcykelfantast med över trettio år på sitt samvete och han kommer direkt att tänka på den fulsnygga udda skapelse som presenterades 1995. Hängnos, blanka och breda ekerfälgar och ett uppseende som fick alla att tänka på den nya heta trenden supermotard, som för tidpunkten just letat sig in i Skandinavien. Det var tretton år sedan.

 

Det som imponerar mest är utan tvekan chassit och den sportiga fjädringen. Grundinställningen är hård, straffande på knöligt underlag då komforten blir bristfällig, men samtidigt bidragande till en exakt styrning och utsökt känsla i kurvorna. Modellspecifikt framtagen för modellen (precis som för 690 SMC och 690 Enduro) fyller den sin funktion väl.

Responsen i gasen på den stora stånkan imponerar men vibrationerna gör det inte, även om de har blivit markant lägre än föregångarens. Kraften kommer från mycket låga varv och växellådan är precis och exakt, med korta slag och övertygande känsla.

Som vanligt när det gäller KTM är reglagen utsökta. Kopplingen, som är hydrauliskt styrd, är lättmanövrerad och exakt och ljudet från den underliggande ljuddämparen är lågt men men pondus. Placeringen bidrar till en centrerad tyngpunkt och bra hanterbarhet i snabba kursförändringar samt en lägre räkning om du kör omkull, då den ligger skyddad mellan fotpinnarna.

 

Körställningen är är framåtlutad och sportig och understryker faktumet att hojen inte är byggd för att köras som en supermotard. Den lätta och styva ramen av fackverstyp delar inga likheter med sina kusiner med samma motortyp och skarpögda kan se att den säregna svingen (samma konstruktionstyp som för 690 SM) fäster på insidan av de nedåtgående ramrören.

Modellen kan lättast beskrivas som en hybrid mellan streetfighter och supermotard. Det breda utbudet av renodlade motardhojar, som inte fanns då modellen presenterades, har petat bort den från sladdscenen och placerat den där den hör hemma och presterar bäst. Den tydligaste konkurrensen fanns i Yamaha MT-03. Nu är den återigen ensam hertig på täppan.

Plus
Bra mos i motorn som dessutom tigger om att varvas. Bromsarna övertygar och likaså fjädringen.

Minus
Dålig komforten och vibrationerna är störande i längden.

Publicerad i Bike nummer 5 2008.
Text: Niklas Carle
Bild: Chris Peuker

Annons

Annons

Senaste utgåvan

Annonser