För att sätta perspektiv på hur liten Kawasakis nya 125-kubikare är så kan jag berätta att vi först inte hittade motorcykeln när vi var hos Kawasaki. En halvtimme senare fann vi den undangömd bakom Kawasakis storsäljare ER-6n. Inte så konstigt då D-Tracker har 14 tums hjul både fram och bak, samt en sadelhöjd på 805 millimeter. Men den låga tjänstevikten på ynka 114 kilo gjorde det lätt att få ut motorcykeln från lagret och ut på gatan.
Väl ute på vägarna upplevs hojen som liten och är du över 180 cm lång så kommer du känna dig som en smärre jätte sittandes i sadeln. Men den låga vikten bidrar till att göra D-Tracker till en väldigt lättkörd hoj.
De tio hästkrafterna är tillräckliga för att ta dig runt både på motorväg och i stadstrafik. Backspeglarna är så bra att du i hastigheter över 90 kilometer i timmen kommer se en bil hela fyra gånger (läs: vibrationer) och man känner ibland saknaden av en till växel när man når topphastighet. Men det är i stadstrafik som D-Tracker verkligen kommer till sin rätt. Du tar dig utan problem fram mellan bilar och har bra sikt med den upprätta körställningen. Även på mindre landsvägar fungerar den okej. Den svänger snabbt in i svängarna och stötdämparna hanterar eventuella förändringar i vägen bra.
Ingenting på D-Trackers chassi är lånat från större syskon utan allting är gjort specifikt för modellen. Däremot så har Kawasaki lånat bränsleinsprutningen från de mer fullvuxna modeller.
Gasen kan kännas väldigt på-och-av vid lägre hastigheter vilket är den enda negativa aspekten vid stadskörning. Motorbromsen är stark men bromsarna finns där när du väljer att köra mer aktivt och upplevs tillräckliga. Instrumenteringen bjuder inte på något nytt men ger mycket information och har till skillnad från en del konkurrenter varvräknare.
D-Trackers ringa storlek kan vara problematisk om du söker en aggressiv och kraftfull motard. Det är lätt att falla i skratt, men det finns en viktig skiljelinje, du skrattar inte åt Kawasakis minsting – du skrattar med den.
Plus:
Storleken, lätt och smidig. Lättkörd. Bjuder till skratt.
Minus:
Storleken, ingen motorcykel för folk som lätt drabbas av komplex. Saknar kraft.
Publicerad i Bike nummer 9 2010.
Text: Jonathan Balsvik
Foto: Oscar Algott