I år har vi återställt tre läsarhojar till bättre än nyskick. Det här är artikelserien om Leifs Ducati 748S.
Det är lätt att komma in under skinnet på en Ducati 748 S, kåporna sitter bara med ett fåtal dsuz:ar (snabbfästen). Den italienska racereplikan är snabb att kasta av sig kläderna och är på så sätt en mekanikers våta dröm. Nackdelen är att dsuz:arna riskerar att bli slappa med åren vilket gör att fartvinden kan komma åt klänningen och slita av den i farten.
Leifs 748 lider dock inte av den åkomman. Få mil och det faktum att den undkommit klåpiga GDS-fingrar som pillat av och på kåporna i tid och otid har säkrat spänsten i fästenas fjädrar.
Under kåporna är det rent och snyggt. 748:an har haft den goda smaken att inte pinka revir genom irriterande oljespill och eftersom Leif förvarar sin motorcykel i ett förråd, om än ett kallt sådant, har förzinkade skruvskallar och naken aluminium behållit en snygg finish utan att besudlas av förfulande korrosion.
Som den solskenskörda och garagerade lågmilare den är bjuder den inte på några surkartar när AVA-teknikern Tee Somnim synar den i sömmarna. Den ursprungliga förhoppningen om ”bara” en grundlig service verkar hålla, skönt!
Den viktigaste punkten på åtgärdslistan är kamremmarna. De ska bytas med täta intervall, vartannat år enligt manualen (varje år på 748 R). Moderna material i kamremmarna gör att de ofta ser fräscha ut efter två år, vilket Leifs också gör, men har man kommit så långt att remmarna tagits av – nej, det räcker inte att bara glutta på dem när de sitter på plats – är det dumsnålt att inte montera dit nya. Det är en liten kostnad jämfört med vad ett remhaveri landar på, även om man skulle ha turen att det bara händer på ena cylindern.
Det är ett par hundra mil kvar innan det är dags för ventiljustering, därför lämnar vi den saken därhän. Ventilernas spel förändras inte när motorn inte körs och är alltså bara beroende av mil. Remmarna slits både av mil och av tidens tand och behöver bytas oavsett om motorcykeln rullat aldrig så lite.
Jämfört med förra läsarhojen, Tommys GSX-R 1100, är Leifs hoj i mycket gott skick och det som görs är mestadels av ren servicenatur. Ducati införde 2007 en ny servicepolicy vilken innebär att det mesta förutom vätskorna byts på mil, inte på tid. 748:an är av den äldre skolan och fler prylar byts på kalendertid. Tobias Persson på Ducati Sverige är dock generös och har lovat hjälpa till med vad som kan komma att behövas i form av originaldelar.
När vi ändå är inne och bökar kring motorn passar vi på att byta ut de gamla gummislangarna mot snygga silikonditon från Samco som Boove skickade med tillsammans med drivpaket, olja från Motul samt bromsbelägg. I ärlighetens namn är slangbytena överkurs men det känns skönt att få lyxa lite – vanlig service är så…tråkigt.
748:ans femekrade fälgar från Marchesini skos med ett set Pirelli Rosso II som Tom Nylund på DBC Sweden bidrar med. Rosso II är ett sportigt landsvägsdäck som även fungerar på bana och torde passa Leifs körstil perfekt.
Få saker gör så mycket för hur en motorcykel känns som ett par nya däck. Förutom att profilen är rund och utan platta partier gör vetskapen att gummit är klibbigt under för självförtroendet.
Sist men inte minst ska en Power Commander V från Motospeed installeras. Mjukvaran från Bologna är inte så mycket att hurra för, framför allt körbarheten blir väsentligt bättre när varje cylinder mappas individuellt.
AVA har en Dynojet bromsbänk som hjälp när motorcykeln mappas. Visserligen har PC V en funktion som kallas Auto Tune via ett separat kit där insprutningen mappas via en bredbandslambda men som Farbror Barbro skulle ha sagt; ”det finns inga genvägar till det perfekta ljudet”.
I nästa nummer redovisar vi före- och eftersiffror från bänkningen, bilder på det färdiga resultatet samt återlämnar Ducatin till dess ägare.
Leif, när du läser detta är det inte långt kvar – ha telefonen nära till hands!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
