6 maj, 2024
Nu har vi hunnit bekanta oss med Triumph Street Triple 765 RS i exakt en månad. Det har mest blivit jobbpendling men en och annan nöjestripp och lite övningskörning med flickvännen har hunnits med. Pinsamt nog endast 66 mil på en hel månad men som ni säkert känner till så har vårvärmen lyst med sin frånvaro. Det är mycket andra saker som kommer fram när man vardagskör jämfört med under Triumphs presskörning i Soliga Jerez.
Till en början var fjädringen verkligen stenhård, varenda lite skarv i asfalten kändes i ryggslut och händer. Men det gav med sig ganska snabbt och redan efter knappt 10 mil var fjädringen ”inkörd” och stramt bekväm. Än så länge har vi nöjt oss med fjädringen i Road-läge vilket fungerar bra vid pendlingen.
Vi noterar att instrumenteringen inte är den bästa i klassen. Nog för att det finns mycket information att hämta men instrumentglaset speglar mycket av gaffelkronan och i solsken är det ibland svårt att se något alls. Siffrorna är väldigt små och varvräknaren är svåravläst. Jag höll på att leta ihjäl mig efter vägmätaren, alltså den som visar totala antalet kilometer, men den syns inte alls i ett av de fyra visningslägena. Det ska dock tilläggas att hastighet och vald växel visas med berömvärd tydlighet och intrumenteringen är mycket avancerad med massvis av information att hämta.
Ok, nog tjatat om detta, hojen är faktiskt i det stora hela en riktig godbit, full av sprudlande körglädje. Mycket av körglädjen kommer av växellådans utväxling. Ganska hög första växel men inte så att man behöver överdrivet mycket kopplings-slir när man kör iväg. Sen är resten av växlarna härligt låga och med tät stegning. Accelerationen är blixtsnabb och det är superroligt att leka sig igenom alla sex växlar med den perfekt fungerande quickshiftern. Motorn är supersmidig, lättkörd och fantastiskt rolig. Brölet ur luftburken när man kommer upp runt 8000 varv är beroendeframkallande. Men man kan även smyga runt på sexans växel från runt 40 km/h utan att hojen hackar, snyggt! Att sedan hojen är mycket lätt med 188 fulltankade kilon bidrar förstås till lekfullheten. Bromsarna är lättdoserade, inte ”huggiga” och erbjuder grym bromsverkan när man klämmer till med handen. Även bakbromsen är lättdoserad i tajta kurvor i stan. Dock har bromsarna börjat gnissla lite, både fram och bak. Kanske en rejäl tvätt löser detta, vårens pendling har innehållit både salt, grus, snö, vatten och lera..
Vi passar såklart även på att testa lite grejer ut Triumphs originaltillbehör. När vi hämtade hojen var den utrustad med ”skrollande” ledblinkers fram och bak för 2880 kronor, värmehandtag för 2816 kronor, farthållare för 4090 kronor, flyscreen för 1703 kronor och bluetoothmodul för 2725 kronor. Förutom blinkersarna, som mest är en rolig gimmick, är ovanstående grejer klart vettiga och kompletterar hojen fint. Men jag saknade två saker, ett par bobbiner för svingarmen för lättare kedjesmörjning och underhåll samt ett något bättre vindskydd. Även dessa fanns hos Triumph så de monterades nu i veckan. Vindrutan är väl inget under av vindskydd men jag tror ändå den kommer göra nytta inför kommande bandagar att få lite lä på den långa rakan. Nästa rapport från oss blir efter två dagars bankörning på Gelleråsen, håll koll här på Bike.se!
