7 maj, 2024
Det nya året är bara en vecka gammalt, men jag hör redan hur bekanta klagar över nyårslöften som de inte har kunnat hålla. De har tagit på sig föresatser som har varit flera nummer för stora; sluta röka, gå ner i vikt, svära mindre, inte reta sig på grannens fula hammock, få mer tid över för sina barn…
För fyra år sedan styrde Tomas Hedenskog upp sitt liv på ett sätt som skulle få all världens nyårslöften att blekna. Han skulle snart fylla 50, och alltså hamna på ”döhalvan” av det tillstånd som kallas livet… ni vet den där medfödda åkomman med dödlig utgång. Han ville ta tag i saker som han inte hade hunnit med tidigare. Åren hade runnit iväg som de gör så lätt, speciellt med egen snickerifirma, två fruar (ja, inte samtidigt förstås) och sammanlagt sju barn!
Tomas skulle skapa sin egen treenighet… och det skulle ta tre år. Han hade inte en enda tatuering, men nu skulle han låta nåla in sitt livsträd över större delen av överkroppen. Han skulle skriva en bok om sitt projekt och om bikerkulturen i Sverige. Sist, men sannerligen inte minst, skulle han designa och låta bygga sin drömbåge… kosta vad det kosta ville!
Tom Titt är egentligen det namn han lyssnar till. Tom är kortare och enklare än Tomas och Titt kommer av Titten (nyfiken) som han kallades som liten.
Toms starka motorcykelintresse började när han var tre år och stökade runt i garaget med sin älsklingsmorbror Gunnar. När han sedan blev upplyft på tanken och fick knattra runt på grusvägarna kring Arvika var lyckan total.
Från moppe till guldbåge! När det var dags för moppe byggdes den givetvis om för personlig stil. Den följdes av en Silverpil och sedan en H-D Shovelhead. Efter 20 års uppehåll för familjeförsörjande var det dags igen. Nu blev det först några japanska customhojar innan han köpte en Harley FXD Dyna Super Glide.
Skisserna på drömhojen börjar nu anta allt mer strukturerade former. Det konstnärliga genomsyrar allt, vilket inte är så konstigt då Tom är inredningsarkitekt, utbildad på konstfack, och jobbar som konstnär. Men han är ingen hojbyggare. Klarsynt inser han sina begränsningar och börjar slå allt tätare lovar runt UCC (Unique Custom Cycles). Här inledde han ett intimt samarbete med Ronna och Benna Norén samt Gugge Roth, alla är respekterade legender i byggkretsar. De skulle få bli hans händer i skapandets mer reella skeden.
Tre år och mycket möda senare stod den klar. Och visst blev resultatet outstanding! Custombyggande ”the Swedish style” har här drivits till sin absoluta spets.
Tror ni att ni ser en H-D tror ni fel! Det finns faktiskt inte en skruv som kommer från Harley! Spisen är en tvåliters kanadensisk Merch-motor och chassit är byggt helt från ”scratch”. Toms skisser och ritningar var djärva, så byggandet blev en verklig utmaning för UCC-grabbarna. De kom även med egna idéer och förslag, så det blev ett samarbete som gav god frukt.
Tid och pengar! Bygget tog som sagt tre år, men mästerverk tar tid… skall ta tid för att bli bra! Vad det har kostat vet Tom inte. En sann konstnär ägnar sig inte åt så världsliga sysselsättningar som att räkna zekiner. Ronna, Benna och Gugge tog bygget till sina hjärtan och stängde av taxametern innan smärtgränsen nåddes. Men visst erkänner Herr Titt att han allt som oftast fick trolla med knäna för att få allt att gå runt.
Njut av enkelheten… den eviga sanningen är att ”less is more”! Sup in linjerna och den totala harmonin. Tom har lagt ner stor möda med att fånga det gyllene snittet. Som alla konstnärer vet ligger skönheten i just harmonin. Eller som Tom själv säger i sin bok: ”Matematiker är naturvetenskapens konstnärer. De målar världen med ett formaliserat språk. Skönhet inom matematik och konst är symmetri; det ultimata strävandet efter perfektionism.”
Njut av de främre ramrörens djärva lutning och de raka uppdragna avgasrören med de smala ljuddämparna på var sida om hojen så förstår ni vad jag talar om. Om någon fortfarande tvivlar kan han ju kolla in den luftiga designen av transmissionskåpan och den diskreta men ändå iögonfallande lacken där Håkan Lindberg har lagt en röd pearl över den svarta basen, vilket ger en djup nyans av bordeauxvin på kvällen och en nästan blodröd lyster i fullt dagsljus.
Byggt för show och gata. Trots den in i minsta detalj kompromisslösa designen är hojen inget showbygge; redan från första början var tanken att den skulle bli funktionell. Chassigeometrin gör den körbar även på krokiga vägar, den sexväxlade Baker-lådans överväxel håller ner motorvarvet under långturerna, körställningen är avslappnad, frambromsen består av dubbla skivor med fyrkolvsok och trycket i bakstötdämparen kan lätt regleras med den skickligt dolda kompressorn. Och när Toms hustru Ulrika skall med på en tur skruvar han bara dit sadel, sissybar och fotpinnar som sitter monterade på rör som fästes direkt i ramen. Den är faktiskt besiktigad för två personer.
För köra motorcykel det vill verkligen Tom göra. På min direkta fråga om vad hojkörning innebär för honom, gnider han sig en stund över hakan och svarar sedan:
– Det är som en drog för mig, en naturlig och sund drog!
Parallellt med skapandet av drömhojen lät han under tre års tid Mortimer Franzén (John-E:s son) materialisera sitt livsträd på det svidande skinnet. Tatueringen, som Tom hade ritat själv, innehöll bilder och symboler av de viktigaste händelserna i hans liv.
Boken, som gick under arbetsnamnet ”om män och konsten att bygga en motorcykel”, började ta form. När den efter tre år var klar fick den det passande namnet Guldbågen… hans perfekta motorcykel hade på utställningen under MC-Dagarna på Gränsö strax innan blivit utsedd till Sveriges snyggaste motorcykel, och därmed vunnit titeln Guldbågen.
Guldbågejuryns motivering löd som följer:
Avancerad teknik som finns, men inte har tagit överhand. Ett modernt harmoniskt linjespel med kärlek till traditionen. Den kompletta helheten ger ett sparsmakat uttryck, där litet gör mycket.
Det sägs att en bild säger mer än tusen ord. Jag ser på datorns räkneverk att jag just nu har skrivit exakt så många ord… alltså drar jag ett streck här och låter er njuta av den optimala custombyggda hojen på Johan Westins perfekta bilder.
