3 maj, 2024
Favoriter i svårigheter
ProSuperbike och Superbike körde ett Superpoleheat som skulle vara 7 varv, men det rödflaggades redan efter 4 varv. Orsaken var krascher med resultat att förare låg kvar på banan. Men innan dess hade huvudfavoriten Jesper Pellijeff kört av banan i Mjölbykurvan på grund av bromsproblem. ”Det berodde på ett fel av mekanikern”, nämnde Jespers pappa Christer i förbigående, och fortsatte: ”Så nu har jag fått sparken!”
En annan som också misslyckades med att få en framskjuten placering på startgridden var norske Jonathan Lykke Nessjöen. Han och Pellijeff fick således starta långt bak på plats 24 resp 23 av 25 startande. Men det betydde inte så mycket visade det sig. Det blev samma ordning i båda racen. Jesper Pellijeff vinnare och Jonathan Lykke Nessjöen tvåa med Ole Björn Plassen på tredje plats.
Bröt nacken 2019
Den norske superbikeföraren Fredrik Omnedal bröt nacken vid en tävling i Norge 2019. Efter lång konvalescens började han med roadracing igen, och han verkar inte att lida av några men efter sin olycka. Detta visade han tydligt vid SM i Mantorp då han blev fyra i första superbikeracet och femma i det andra.
Fredrik har ett handikapp, som för de flesta skulle vara svårt att hantera. Han lider nämligen av svår dyslexi, dvs han har svårt att läsa. Men detta har han kompenserat av ett fantastiskt minne. Fredrik är grävmaskinist och utbildning till detta yrke är flera dagar. Han kunde inte läsa in de teoretiska avsnitten, men lyssnade på läraren och klarade både teoriprovet och den praktiska delen på rekordtid.
I Mantorp blev han fyra i första superbikeracet och femma i det andra.
40:e säsongen för ”Petjo”
Anders ”Petjo” Lilja är nu inne på sin 40:e säsong som roadracingförare. Det kunde ha varit en obruten följd av tävlingsår, men en krasch på Knutstorpsbanan gjorde, att 2002 blev det inget tävlande. Det var omfattande skador ”Petjo” hade ådragit sig, men det som satt i längst var en axel/skulder-skada, som besvärade honom mest.
1983 tog ”Petjo” tävlingslicens i roadracing och i vad som då kallades lilla debutantklassen. Hans maskin var en 350cc Yamaha, och klassen kallades Superstreet. Det var en mycket populär klass, och i samband med EM i Anderstorp 1989 var det 60 förhoppningsfulla förare som försökte kvala in till Superstreet-racet.
1990 köpte ”Petjo” en Honda VFR750R, bättre känd som RC30. Han körde sedan i Superbikeklassen fram till 2001. Sedan blev det Supersport 600 några år innan det blev Superbike igen.
Sin bästa prestation i roadracing anser ”Petjo” vara en 20:e plats i Endurance-VM, där han körde tillsammans med Tom North och Raimo Kessli. Men har också en hel del SM- och NM-medaljer.
Vad är det då som driver och motiverar honom att fortsätta att köra roadracing? Han fyller ju 60 år nästa år. Jo, det är utvecklingen av både maskin- och körteknik, och han känner, att detta är något som han vill vara med om. Hans aspirationer på framstående placeringar i tävlingar är inte längre så höga, men man är aldrig för gammal för att lära sig något nytt.
