14 september, 2026
Marc Márquez tog sin femte seger på de senaste sju loppen och tog över ledningen i MotoGP-mästerskapet. Under samma period har han nästan dubblerat Jorge Martins poäng och tredubblat Marco Bezzecchis.
Om Marc Márquez vinner MotoGP-världsmästerskapet 2026 kommer många att peka på Misano som vändpunkten – ögonblicket då regerande mästaren tog över poängledningen för första gången, samtidigt som hans starkaste rivaler vek sig. Marco Bezzecchi avslutade helgen i en grusfålla, Jorge Martin slogs ut av armpump.
Särskilt eftersom Misano inte alls skulle sluta så här. Det här skulle vara Bezzecchis helg, för Misano är italienarens hemmabana, där han tränar med sina VR46-kompisar och känner till varenda meter av banan.
Och Aprilias också, eftersom Bezzecchi slog Márquez i fjolårets Misano-sprint och var sex tiondelar från att slå honom även på söndagen – och det med en svagare RS-GP än nu, samtidigt som Márquez var starkare då än han är nu.
Men Misano var inte vändpunkten i denna senaste mirakulösa Márquez-comeback. Den riktiga vändpunkten kom redan i maj, när Márquez kraschade ur Le Mans-sprinten och åkte hem för ytterligare en operation på sina söndertrasade högerarm – denna gång för att ta bort ett par lösa skruvar som tryckte på radialnerven som domnade bort. Inte direkt optimalt i sadeln på en 360 km/h-snabb motorcykel.
Márquez tog bara 71 poäng på de sju första loppen, innan han lade sig under kniven, och har samlat ihop hela 203 på de sju senaste. Under samma sju lopp har Martin varit hans närmaste rival med 118 poäng, medan Bezzecchi har tagit 68 – en tredjedel av Márquez facit.
Detta vore imponerande även om den senaste operationen hade fixat armen, men det gjorde den förstås inte.
– Högerarmen är mycket begränsad i styrka, särskilt i biceps, avslöjade Márquez kirurg, dr Samuel Antuna, förra veckan i en intervju med El Periódico de Catalunya. – Jag skulle säga att armen ligger på ungefär 50 procent av sin kapacitet.
Så Márquez kör i praktiken med en och en halv arm.
När han skadade sig i oktober förra året verkade skadan inte allvarlig: avslitna ligament och en fraktur på korakoid, en liten del av skulderbladet. Men i själva verket är korakoiden oerhört viktig, eftersom den fungerar som förankringspunkt för många muskler och senor.
– Innan olyckan i Indonesien var hela armskadan väldigt väl reparerad, fortsatte Antuna. Marc var inte perfekt, men han klarade sig. Efter det missöden blev han komprimerad… Om han inte hade varit Márquez hade han varit tvungen att lägga av.
Det är därför Márquez är en annan förare nu. Förr i tiden tog han risker för skojs skull – ”Ja, ja – det är ett beroende!” – men på senare år, särskilt sedan oktober förra året, utmanar han ödet endast när han absolut måste.
Hela helgen på Misano var han millimeterperfekt, knappt ett hjul ur linje under de tre dagarna. Under kvalet – när han var tvungen att chansa för att säkra en pole-position – slog han Ducatis lutningsvinkelrekord med 65 grader i kurva 8, men tappade sedan greppet i nästa kurva och gav genast upp.
– Jag gav upp, sa han. – Det återstår fortfarande många lopp.
Samma sak i sprinten – han pressade bara när tvåan Bezzecchi verkade utgöra ett hot.
– Jag försöker hantera risken, sa han.
Pole-position-föraren Bezzecchi slutade sprinten en sekund efter Márquez men hanterade inte risken lika bra på söndagen. Efter att ha blivit passerad i första kurvan av Márquez på lördagen såg han till att det inte hände igen nästa dag, men pressade för hårt för tidigt och kraschade i hög fart i kurva 13.
– När du har en full tank måste du hantera bromspunkten lite bättre, förklarade Bezzecchi. – Jag hade lite skakningar i den snabba delen [kurvorna 11 och 12], så när jag bromsade stängde jag inte linjen perfekt och tyvärr tappade jag framhjulet.
Vi vet inte vad som hade hänt om Bezzecchi inte gjort detta stora misstag, men efteråt erkände Márquez att Aprilias förares utgång var den avgörande faktorn i hans femte seger för 2026.
Å andra sidan var årets Misano-lopp tre tiondelar snabbare per varv än fjolårets, så han tog det inte lugnt. Yngre brodern Alex var snabbare när han tagit andraplatsen från Pedro Acosta och minskade gapet från 2,4 sekunder på varv fyra av 27 till fyra tiondelar på varv 22. Under de sista varven ökade storebror Márquez tempot och vann med sex tiondelars marginal.
Márquez hade förstås kunnat förlora loppet mot Martin i sadeln på den överlevande fabriks-Aprilian. RS-GP:n och Ducatis Desmosedici kan ha varit jämnstarka på stora delar av Misano, men Aprilian hade ett verkligt fördel i den viktigaste tredje sektorn, som inkluderar Misanos tre snabbaste kurvor – däribland Curvone, mästerskapets snabbaste kurva.
Effektiviteten hos downforce och marktrycksaerodynamik ökar massivt med hastigheten. Exakt uttryckt får en MotoGP-hoj fyra gånger så mycket downforce genom 260 km/h-snabba Curvone som genom 130 km/h-snabba kurva 3, vilket skapar en enorm ökning av greppet. Och eftersom Aprilias downforce-aero fungerar bättre än Ducatis hade RS-GP:n en kvarts sekund på Desmosedici genom den sektorn.
Márquez visste det inte då, men Martins segerutmaning – han kämpade sig fram från andra raden och ledde från varv sju till elva – avslutades inte av att 2024 års mästare förstörde sina däck, utan av den fruktade förarkrämpan som kan stjälpa hans titelutmaning…
– Jag startade på ett fantastiskt sätt och trodde att Marc skulle dra ifrån, sa Martin, som kan komma att genomgå armpump-operation efter helgens Österrikiska GP. – Men sedan började jag komma ikapp igen och tog ledningen. Efter det pressade jag inte som en galning och drog ändå ifrån. Men sedan började jag få problem med bromsning och gaspådrag, och varje varv blev värre och värre. Till slut kunde jag inte göra något alls. Jag hade fullständigt tappat kontrollen över hojen.
Det gjorde Martin till ett lätt byte för bröderna Márquez och MotoGP:s unga lejon Acosta och Fermin Aldeguer, som körde över sina förmågor i kampen om tredjeplatsen efter att ha bitit sig i varandra i sprinten.
Aldeguer satte söndagens snabbaste varv på varv 22 när han närmade sig 22-årige Acosta, som svarade följande varv med loppets näst snabbaste tid. Det räckte för 21-årige Aldeguer, som visste att tiden var ute, så han backade av för en säker fjärdeplats. Det var en imponerande insats med tanke på Aldeguers kvarvarande skadeproblem – benet han bröt i januari och den brutna kotan i juni.
Acosta var återigen remarkabel, när han körde sig fram från tredje raden till fjärde plats redan på första varvet. Hans KTM RC16 fungerade bättre i det långa loppet än i sprinten, då han var mer än ett halv sekund från vinnartempot.
Márquez leder nu titelstriden med sju lopp kvar (Qatar kommer definitivt inte att bli av), efter att ha vänt ett underskott på 102 poäng efter Mugello till noll och delar poängledningen med Martin. Márquez leder tack vare sin högre vinstfrekvens – fem segrar mot Martins en.
– Det viktigaste är att jag känner mig fri, sa han. – Jag närmade mig helgen fri, flytande och avslappnad.
Bara en dåre skulle satsa mot att Márquez vinner sin åttonde MotoGP-krona – och därmed når Giacomo Agostinis absoluta rekord – hur svag och skör han än må vara.
Självklart är det långt ifrån över. Ta Red Bull Ring, där helgens Österrikiska GP avgörs. Det är i hög grad en start-och-stopp-bana, som borde passa Ducati bättre än Aprilia. Men Michelin specificerar sitt extra-hårda, värmetåliga slicks där. Och detta däck fungerar bättre för Aprilia än för Ducati. Samma däck används även på Mandalika, där nästa månads Indonesiska GP avgörs – där allt gick snett för Márquez förra året…
Även Valentino Rossi verkar dock ha accepterat det oundvikliga. Den sjufaldige MotoGP-kungen applåderade uppenbarligen Márquez från Misanos banområde efter lördagens sprintlopp.
Text: Mat Oxley
