30 april, 2024
Den 24:e upplagan av 24-timmarstävlingen Gripendygnet i Strängnäs skulle visa sig bli den blötaste och tuffaste någonsin. Under fredagskvällen kördes en prolog på ca 5 kilometer för att avgöra startordningen inför lördagen. Det stora samtalsämnet under prologen var det stundande ovädret.
Tävlingsformen är enkelt – flest varv på 24 timmar vinner. Ca 100 lag ställde upp och knappt 50 åkare i soloklassen som kallas för ”Dakar”. Med min Yamaha Ténéré 700 ställde jag upp i Dakarklassen och fick förstklassig hjälp av RWS Motor i Stockholm.
Starten gick kl. 12.00 på lördagen och strax före hade regnet börjat att komma ner. Ett klass 1-oväder med tillhörande skyfall och varning för översvämning drog över Strängnäs och gjorde banan allt mer svårkörd för varje timme som gick.
Området där Gripendygnet körs är hemmabana för FMCK Strängnäs och föreningen stod för ett mycket väl organiserat arrangemang. Allt från banläggare till personal i caféterian gjorde ett väldigt fint jobb under hela tävlingen.
Banan är väldigt publikvänlig då det precis vid målområdet går att se flera sträckor (ovan) och det är lätt att ta sig till andra delar av banan.
Tävlingscentrum med depå och camping. Längst upp till vänster i bild syns växlingsområdet för lagen. Närmast i bild syns depån för tävlande i Dakar.
Riggad depåplats inför tävlingsstarten och innan regnet. Några timmar senare hade det mesta intagit en blötare form…
Regnet gjorde banan till en stor lervälling. Helt otroligt halt och dessutom fastnade leran överallt på hojarna. Tyngden från leran påverkar tydligt köregenskaperna och det blir med tiden svårare och svårare. Flera sektioner av banan fick dras om och således kortades varven något.
Robin och Jimmy från RWS Motor ordnar med framskärmen som håller på att sättas igen av all lera.
Efter varje varv försökte vi ta bort så mycket lera som möjligt och vid ett tillfälle togs hasplåten bort för att få bort all lera som satt sig.
Jimmy ser över kylaren som fått utstå en lerinpackning men även en smäll från en sten vid en krasch och börjat läcka. Trots de mindre roliga förhållandena för serviceteamet så fixades kylaren snabbt och racet kunde fortsättas.
Tävlingsspeakern intervjuar efter första varvet och det var en ett antal frågor om hur hojen kändes i lervällingen. En uppsättning däck utlovades om en anmälan till Novemberkåsan skickades in…
Klar för nattkörning med hjälmlampa och överdragskläder mot den värsta av vätan. Nattkörningen var absolut värst då det var näst intill omöjligt att ta sig fram på vissa partier.
Rengöring av skyddsglasögon i en av pauserna. Till sist gick det inte att köra med glasögon och de fick sättas bak och fram på hjälmen.
Under söndagen avtog regnet men spåret var rejält sönderkört och extremt svårkört. Ett drygt 20-tal hojar lämnades i skogen längs spåret och fick hämtas efter tävlingen av en frontlastare.
Jag körde med ett par Michelin Enduro Medium under tävlingen och de gav fäste under hela racet, framförallt i de tekniska partierna med mycket rötter och sten. En verkligt viktig del då hojen har högre tyngdpunkt än de lättare endurohojarna.
Ute på sista varvet och börjar få vittring (läs längtan) att få gå över målsnöret. Segrare i Dakarklassen var för fjärde året i rad Martin Tildemyr från Björkö Enduro. I herrklassen vann JHL Motorsport och i damklassen Speedstore Women.
ExploreBike:
ExploreBike är motorcykeläventyrare och skribent på Bike.se. Global Ride är ett projekt där målet är att köra motorcykel på alla jordens kontinenter.
