Yamaha XVS 650 Dragstar (1997 –)

För den som tycker att alla customhojar är stöpta i samma form, kan vi bara peka på Yamaha XVS Drag Star. Visst följer den gällande idéer om hur en customglidare ska se ut, men den gör det utan att låna från USA och lyckas ha en helt egen stil. Lång och låg är basformen, men XVS 650 klarar sig med en liten motor för att skapa ett fullvuxet intryck. Den tvåcylindriga motorn är på bara 650 kubik men maskinens hjulbas är hela 1 610 millimeter, styrvinkeln flacka 35 grader och försprånget sträcker sig över 135 milimeter. En glad överraskning är att den är riktigt lättsvängd, även i snäva kurvor.

Sadelhöjden är mycket låg, bara 650 millimeter, och det är lägre än samma tillverkares 125:a i customutförande. Eftersom vikten är förhållandevis låg, 231 kilo fulltankad, och även tyngdpunkten är låg, är den populär bland alla de som prioriterar tryggheten att inte välta framför en månghövdad publik vid ett eller annat fik. De svepande linjerna bidrar till det avspända intrycket. Den utmanande körställningen med fötterna långt fram på fotpinnarna och händerna brett isär skapar ändå en viss dramatik. För långturer är det ingen körställning som kan rekommenderas, men den här glidaren är snarare tänkt för boulevarder eller solbelysta strandpromenader. I hastigheter över 110 sprider sig dessutom en del vibrationer ut i styre och sadel. Den konventionella gaffeln har benen brett placerade från varandra, wide glide-stuk. För stelbenslook har svingen dold centralstötdämpare, som gärna kunde haft mera dämpning.

Den luftkylda motorn kräver ingen kylare som måste döljas. Vinkeln mellan cylindrarna är 70 grader. Maxeffekten är blygsamma 40 hästar men låg totalutväxling och låg vikt ger ändå en acceptabel acceleration. I alla fall i lagliga situationer. Motorn är däremot mycket lämpad för effekthöjande åtgärder. Bromsarna består av enkelskiva fram och enkelnockad trumbroms bak, som bägge fungerar bra. Växellådan fungerar smidigt men ingen av testförarna gillade kopplingen. Den nakna kardanaxeln är en läcker detalj. Fördelaktigt inköpspris och försäkringsklass tre har i försäljningsstatistiken gett modellen en plats bland topp tio.

Till 1998 kom även ett Classic-utförande med djupt nerdragna skärmar, brett framhjul, -hydrastuk på gaffeln, bredare sadel och, tyvärr, ett högre pris.