Yamaha XT 660 X 2004 -

Under sjuttiotalets sista dagar, närmare bestämt sommaren 1979, lät en tv-station i USA crossens mästare möta roadracingens mästare för att mäta vilka som egentligen var de duktigaste hojförarna.

Idén kom ifrån en britt vid namn Gavin Trippe som också gjort sig känd för att ha varit med att starta hojracetidningen Motor Cycle Weekly 1968. När disciplinen, Super Moto, åtminstone tillfälligt, upphörde 1985 hade den då hunnit väcka intresset hos några fransmän som inte bara lyckades hålla intresset vid liv utan också dra igång en motardepidemi i Europa. Det är flera länder som vill ta åt sig av äran att ha varit motardpionjärer, men sanningen är nog den att det är den engelskfödde Mr Trippe vi ska tacka…

 

Även om intresset för dessa typer av hojar var stort, och många byggde om sina offroader och crossar till mer eller mindre regelrätta motarder, dröjde det länge innan skaran av etablerade motorcykelfabrikanter svarade med att ta upp hojtypen i sortimentet.

Yamaha var inne och nosade på hybrid mellan gata och offroad med sin tdr 250 1988, utan att det för den skull var en motard, om än en intressant tolkning av fenomenet. Fenomenet motard, som i princip är motocross på asfalt med 17-tumshjul och gatdäck. En av de tidigare japanerna att hoppa på trenden var Honda med sin SLR 650 även om den, precis som TDR 250, i de flesta mått hamnar en bit från målet.

Först en bit in på 2000-talet fann modellerna fast mark under däcken hos de japanska motor-cykelmärkena, åtminstone vad det gäller motarder avsedda för bruk på gata. KTM däremot gjorde fasta av trenden med sin 640 lc4 Supermoto redan 1999.

 

För Yamahas del började det med den redan så välkända XT 600. 2004 ersattes den helt av XT 660 med antingen X som slutbeteckning för motarden eller R för systermodellen som spann vidare på offroadhistorien.

 

Yamaha XT 660 X och R gjorde alltså sitt intåg på den svenska marknaden 2004 och har under sina år klättrat i försäljningslistorna till att bli tvåa på den svenska marknaden, räknat i sålda enheter.

Modellen har ett rykte om sig att vara ändlöst pålitlig och ha en svårslagen driftsäkerhet. Det är frukten av många år i ryggen. Jag talar naturligtvis om den stegvisa utvecklingen av den modell som kanske är en av historiens både längsta och mest framgångsrika modeller, just Yamaha XT. Stånkan har funnits, konceptmässigt oförändrad, ända sedan intåget på mitten av sjuttiotalet, då med den dakarrally-influerade XT 500.

Varken i formen som motard eller som offroad har den gjort sina ägare besvikna. xt lever ännu upp till sitt rykte. Det som skiljer XT 660 R ifrån XT 660 X är förutom det uppenbara i hjulens olika storlekar också att svingen är kraftigare men kortare på X samt att de har olika gafflar med olika infästen för bromsok och hjulaxlar.

 

De som köpt sig en XT 660 X är till skillnad från dem som köper och kör stenhård tävlingsmotard medvetna om att XT 660 X är en offroadmotorcykel anpassad till motard-influerad körning i trafik. Den är alltså ganska tung, och motorn kommer till korta ganska snart, det handlar om riktigt elak körning.

Detta betyder inte att XT 660 får smisk i onödan. Med en XT 660 har du redskap nog att på snävsvängande vägar eller på bankörningsdagar på snirkligare banor all chans i världen att gasa ifrån hojar med högre motoreffekt. Yamaha har med sin tolkning av fabriksmotard satt ett mycket dugligt redskap i händerna på oss.

Konkurrenterna darrar väl inte prestandamässigt, men rå prestanda är inte alltid allt. Märkestrogna och de tillförlitlighetssökande tycks ändå, om vi ska tro försäljningssiffrorna ha hittat en lämplig och lagom hoj i sin XT 660 X. Kikar vi på utbudet av begagnade XT 660 X är det inte så vansinnigt många till salu. Det måste bero på något.

Publicerat i MC-Nytt nummer 9 2008
Text: Henning Svedberg