Yamaha TRX 850

 

Med Ducatis 900 SS som outtalad förebild byggde Yamaha ihop den här hojen med offroadaren XTZ 750 Super Ténéré som grund. 
TRX är en ovanlig modell i Sverige, särskilt många köpare lockades inte, konstigt nog. Från början var den bara tänkt för den japanska marknaden men huvudkontoret i Europa ville försöka även här.
1998 slutade hojen att säljas i Sverige, livstiden blev bara tre år. Kanske är den på väg att bli en klassiker med tanke på de få exemplar som har sålts. Ramen är av fackverkstyp och ger en fin insyn till motorn, trots att den har en väl skyddande halvkåpa. I början var den i röd färg, en miss av fabriken som snabbt rättade till. Konceptet med parallelltwin kan Yamaha, pionjären XS 650 släpptes för snart 40 år sedan. I TRX har motorn till skillnad från TDM, 270 graders förskjutning på vevtapparna. Det ska ge mer personlighet samtidigt som effekten lättare ska kunna hitta ner i marken.
Ljudet liknar det från en v-twin och det är svårt att tro att motorn kommer från TDM. Utseendet är likt men där stannar likheterna av upplevelsen.
Effekten kommer jämnt över alla varvtal och kraft finns det tillräckligt av för de flesta. Tack vare draget från låga varv är motorn mycket flexibel. Treans växel går att använda mellan 30 och 160 km/h. Motorn har dubbla balansaxlar men trots det når vibrationer ut i fotpinnarna, dock på en stillsam nivå. Över 6 000 varv försvinner synen i backspeglarna.
Motorn kommer från TDM och även där känns växellådan klonkig. Här har växellådan fått grövre oljekanaler för att göra den mindre klonkig och tystare. Det gjorde ingen större skillnad och ett spel i transmissionen är lätt att reta upp sig på.
Föraren sitter bekvämt i en sportig men inte extremt framåtlutad position. Eventuella passagerare gör dock bäst i att hitta någon annan att åka med, sadeln är ingen sadel. TRX utger sig inte heller för att vara en touringhoj, det är på kurviga vägar i trevligt tempo den trivs bäst. Svängar äter den gärna och med stor aptit. Sitter det ett framdäck i 60-profil på faller den lättare in i kurvan. För den som inte gillar det beteendet är ett tips att montera ett framdäck med 70-profil. Vid hårdare körning visar sig framgaffeln vara för klen. Det är en av få svagheter med Yamaha TRX som annars är ett övertygande paket. Bakdämparen kommer från Bilstein och är fullt justerbar.
Bromsarna är okej men känslan hade kunnat vara bättre, särskilt fram. Toppfarten ligger på dryga 210 km/h när den varvar ur på femman. En intressant grej är att TRX har använts vid tävling ett fåtal tillfällen med fina resultat. För den som vill trimma kan det vara kul att hitta gamla tävlingsdelar då motorn svarar bra på trimmet. Speciellt i japan fanns det trimfirmor som specialiserade sig på modellen. Yamahas mål, att bygga en motorcykel med personlighet får anses som nått. TRX är inte en typisk japansk motorcykel. Den är rolig att köra, låter annorlunda (särskilt med några häftigare ljuddämpare) och ser speciell ut.
Med tanke på de få exemplar som finns i Sverige är den en kul hoj att äga. Inga större problem finns rapporterade. Priserna börjar krypa ner ordentligt nu. Kanske är Yamaha TRX 850 en bra investering för framtiden när den blir en klassiker. Glöm dock inte att det fortfarande rör sig om en begagnad hoj.