Yamaha Niken, Niknar inget annat!

Knappast någonsin har jag upplevt att en ny motorcykel skapar så starka reaktioner bland läsekretsen som Yamahas nya Niken. Trehjulskonceptet är onekligen provocerande för en del, medan andra är nyfikna på vilka fördelar det kan ge. Det senare gäller även oss på Bike, och därför åker vi med stor entusiasm till de österrikiska alperna för att lägga benet över sadeln på den nya Yamahan.

Enligt tillverkaren är det rädsla för att tappa greppet med framhjulet som hindrar många förare från att köra aktivt och därigenom njuta fullt ut av motorcykelupplevelsen, speciellt vid regn, kyla eller dålig asfalt. För att lösa detta problem har Yamaha under en period experimenterat med motorcykelprototyper med dubbla framhjul, vilket nu resulterat i denna färdiga produkt. För att nå ett uppträdande som är identiskt med motorcykelns, har Yamaha utvecklat och patenterat en avancerad främre hjulupphängning där två hjul med varsitt gaffelbenspar fjädrar oberoende av varandra. Hela härligheten är sedan sammanbyggd i ett avancerat parallellogramlänkage. Nikens framhjul är mindre än vanligt, 15 tum istället för 17, och sitter på 410 millimeters avstånd från varandra. För att kompensera för den större andelen vikt fram har sadeln flyttats bakåt, vilken även krävt att styret behövt förskjutas bakåt och nu påverkar framhjulen via en länk. Notera även att Niken kräver A-körkort – den här motorcykeln har ingenting med hittillsvarande trehjuliga pendlarfordon att göra. 

När vi rullar iväg tänker man till en början inte mycket på att Niken är annorlunda än en vanlig tvåhjulig motorcykel, allt känns precis som vanligt när vi glider ut från hotellet och in på landsvägen. Trots att den har dubbla framhjul känns den inte heller bredare i trafiken än vilken motorcykel som helst – du smyger lätt förbi bland bilarna.
Kan under de inledande raka transportsträckorna notera att hela motorcykeln ger ett lugnt, harmoniskt intryck. Vindskyddet är bra, även om rutan skulle kunna vara något högre för att lasta av mer vindtryck från min överkropp. Fördelen är dock att hjälmen befinner sig i en ren luftström som inte skapar vibrationer eller oljud. Sadeln kändes rimligt bekväm och Nikens farthållare kan också bidra till komforten på längre sträckor. Touringpotentialen är tydlig.

Motorn är en lätt modifierad variant av den välkända, 850-kubiksradtrean från MT-09. Den är på det stora hela en trevlig bekantskap, som inte stör med vibrationer och dessutom har ett ganska återhållet ljud, vilket ytterligare understryker Nikens komfortfokus. Problemet är att trehjulingen väger 263 kilo fulltankad, vilket är hela 70 kilo mer än i MT-09. Toppeffekten på 115 hästkrafter räcker bra, men lågvarvsvridet är svagt. Det går därför inte att bara vrida till på rullen om du plötsligt vill köra om, du måste istället ofta växla ner flera steg för att få bra dragkraft. Givet Nikens ambitioner åt sporttouringhållet hade en vridstarkare motor passat bättre.
Nu viker vi av in på Grossglockner Hochalpenstrasse, 48 kilometer underbar, kurvig alpväg, vars högsta punkt når 2 500 meters höjd. Redan i de första kurvorna slås jag av hur trygg Niken känns att lägga ner djupt. Du får visserligen mindre feedback och känsla från framänden än på en bra vanlig motorcykel, men fronten är istället fullständigt klippstadig, även om vägbanan är blöt eller ojämn. Framhjulsupphängningen tillåter ett maximalt nerlägg på hela 45 grader, sedan tar fotpinnarna i marken för att signalera att det räcker. Det är sällan en normalmotorcyklist lägger ner så mycket.

På väg uppför passet håller jag maskinen på varv och smäller i växlarna med den fina quickshift-funktionen. I de långa svepande kurvorna, med fulla nedlägg och 3 000-meters-toppar i bakgrunden kör vi om tjogvis med andra, förvånade motorcyklister. När vi stannar på toppen är det många som stannar till och undrar vad de egentligen blev omkörda av. Många frågor och förundrade blickar.
Vi passerar passet och vänder neråt. Bromsarna tar fint och stabiliteten under bromsning känns trygg. Yamaha presenterade inga mätningar runt bromssträcka, men det bör finnas tekniska möjligheter att korta bromssträckorna betydligt med två framhjul. Utmaningen ligger kanske snarare i att de små framhjulen inte rymmer så stora skivor. Ser fram emot våra kommande test här.

Eftersom framänden är så stadig, märks det desto mer att det ibland blir väl livligt akterut.  Drivgreppet känns sådär, ofta får den ställbara traction controlen reglera ner kraften abrupt när baken får ett släpp jag inte väntat mig. Ingen stor dramatik, men det står helt klart att det är bakhjulets grepp som är den svagaste länken i kedjan. Känslan bekräftas när vi senare under dagen åker uppför en mycket smal, brant och hal väg med tajta serpentinkurvor. Här kämpar bakhjulet för att få grepp och gör stundtals Niken onödigt orolig. Eventuellt kan ett annorlunda däck än de Bridgestone A41 som monterats lösa detta problem.

Eftersom Niken är en i grunden bra, genomarbetad produkt och det faktum att
Yamaha varit modiga nog att lansera den, skulle jag verkligen unna dem en försäljningsframgång. Jag undrar dock om fördelarna är tillräckligt tydliga för att förmå särskilt många att acceptera den annorlunda formen. En sak är dock säker, det ska bli spännande att se hur de svenska motorcykelköparna tar emot detta nya koncept. För dig som känner dig övertygad redan nu är det möjligt att förboka sin Niken över nätet.