Yamaha MT-03

Jag är inte helt ärlig när jag säger att jag går in i denna två dagar långa provkörning med nollställda sinnen och förväntningar. När jag såg modellen första gången skenade mina tankar till det utrymme i huvudet där de håriga järnen från ”Sound of singles” huserade. Ett sportigt chassi kryddat med en vridstark och sävlig stånka samt ett brett styre, är en kombination som borde ställa modellen i lekstugans finrum. Få är de prestandamedvetna hojåkare som inte snuddat vid tanken att slänga in en encylindrig fyrtaktare i ett lättviktschassi signerat Cagiva Mito eller dylikt. En smidig och smal konstruktion med en lättdansad effektkurva är ett vinnande koncept, speciellt med tanke på det låga inköpspriset och den uppskattningsvis humana försäkringspremien.

Under presentationen av modellen lägger produktutvecklaren stor vikt vid att man korsat de körfrämjande egenskaperna hos en supermotard med de kvicka och prestandainriktade hos en sporthoj. Hojen skall inte bara fungera som en potent cityracer och lekmaskin, utan även som ett vettigt pendlaralternativ och underhållande bekantskap på de kurvkombinationer som oftast löper ett par hundra meter vid sidan om de tråkiga och raka E-alternativen.

Det första du slås av när du sätter dig på Yamaha MT-03 är den upprätta körställningen och det abrupta slutet framför den minimala instrumenteringen. Den näst intill obefintliga överbyggnaden ger föraren en känsla av kontroll, vilket tillverkaren haft i åtanke under designarbetet, speciellt när man dragit linjerna för framlyset och dess infästningar. Provkörningen äger rum på extremt kurviga småvägar där MT-03 visar sig passa perfekt. Det breda styret gör kursändringar till en barnlek och motorn drar fint i varje kurvas utgång, även om det kvicka och stadiga chassit ger intrycket av att kunna hantera det dubbla effektuttaget.

Modellen är som tidigare nämnts framtagen som en blandning mellan supermotard och streetfighter, där element som motor och styre kommer från den förstnämnda. Från sporthojssidan finns attribut som fjädringsinställning och den låga sadelhöjden; saker som gör livet lättare på landsvägen, ett område där en supermotard har sina klara begränsningar.

 

Bromsarna på MT-03 är hämtade direkt från syskonet FZ6 och håller högsta tänkbara kvalitet. Känslan är påtagligt bra och effektiviteten tillåter föraren att bromsa både sent och djupt in i kurvor. Även bakbromsen får högsta poäng, både när det gäller effektivitet och känsla. Frambromsens fingergrepp är givetvis justerbart för att på bästa sätt passa den aktuella föraren.

Instrumenteringen är tydlig med en analog varvräknare som centralpunkt tillsammans med digital hastighetsmätare och de sedvanliga varningslamporna. Reglagen är även de hämtade från FZ6, viket är synonymt med rätt placering och bra kvalitetskänsla. Även backspeglarna får högsta betyg, vilka genom sin placering på det breda styret ger föraren en utomordentlig syn bakåt. Ett bra inslag i stadsmiljö där det många gånger kan vara både trångt och hetsigt. För att verkligen understryka att hojen är byggd för stadskörning har man valt att montera skydd på tanken samt förse det omfattande tillbehörsprogrammet med allt från handtagsskydd till stadsanpassade skyddskläder och accessoarer. Modellen skall enligt tillverkaren frambringa ett stolt ägandeskap där förarna vill framhäva sitt hojval även när man inte sitter i sadeln, något som inte bara ger en uppsjö levande reklampelare utan även gör kunderna mer hängivna märket.

Fjädringen, som är fullt justerbar, jobbar mot underlaget på ett avspänt sätt vilket uppfyller de krav som en aktiv förare kan ställa på sin maskin. Under de mest avslappnade transportsträckorna påminner maskinen dig om att den trivs bäst på kurvigare alternativ genom att då och då upplevas som väl hård. Att fokus har legat på aktiv körning är ingen hemlighet och inställningarna känns klart sportiga, och passande, för modellen.

 

Hojen är ett alternativ för dig som gillar buskörning men inte vill gå så långt som att köpa en renodlad supermotard. Användningsområdet är mycket brett och chassit upplevs som överdimensionerat för motorn som trots sin ändrade styrning tenderar att kännas väl tam och karaktärslös. En cityracer och busmaskin av rang, fast med ett bra mycket större verkningsområde än en renodlad supermotard.

 

Plus:
Smidig och lekfull som få. Otroligt lätthenterlig effektkurva och ett brett tillbehörsprogram. Lättkörd! Priset!

Minus:
Chassit bönar och ber om en kraftfullare motor. Motorn lever inte upp till hojens chassi och utstrålning. 

Publicerad i Bike nummer 2 2006.
Av: Niklas Carle
Foto: Wout Meppelink, Paul Barshon

Annons

Annons