24 april, 2024
Det här var en lustig liten sportmaskin när den kom, just som tillverkarna bestämt sig för att utöka sina intressen i 600-klassen. Den ser ut som Yamahas större FZR-modeller men är givetvis mindre på alla håll och kanter.
Chassit är inte uppbyggt kring en aluminiumram vilket man kan luras att tro, utan är en pressad stålkonstruktion med samma mått och funktion som fabrikens Deltabox, stark och styv.
Fjädringen var inte modellens starkaste kort eftersom den var för mjuk fram och för hård bak.
Trots det är FZR 600 kul i kurvor eftersom man ganska oplanerat kan kasta den in i kurvor utan att den protesterar eller vill ta en annan väg. En anledning till det är den låga totalvikten och den lågt placerade tyngdpunkten.
Motorn har bra vridmoment och effekt genom registret för att sedan explodera på topp, just där man vill att den ska göra det. Körupplevelsen är i det avseendet jämförbar med en tvåtaktare.
FZR 600 är sportigare än sina samtida konkurrenter men har även vissa nackdelar vad gäller långfärder. Körställningen är hopkrupen och sittställningen är svår att variera. Och sadeln är hård, men trots det gillade vi modellen, kanske för att den vill bli smiskad.
Första årsmodellen hade bromsar med tvåkolvsok men från 1990 har den fyrkolvsok vilket gjorde det möjligt att låsa framhjulet.
De två första årsmodellerna har smalare bakfälg (3,5 tum) vilket gör det svårare att hitta däck. Med fyrtumsfälg 1991 kom även annan design av kåpa, strålkastare och sving.
Kända fel är morrande ljud i växellådan som kan bli dyra. Kopplingen är inte speciellt stark och kan börja slira. En sliten FZR 600 kan ha knackande lillända hos en vevstake. Blårök kan tyda på slitna kolvar och/eller ringar.
FZR 600 är en rolig maskin med vissa nackdelar. För sportig körning är den ett lysande val men för touring (med två personer och lite packning) finns givetvis bättre hojar. Här är hojen för liten vilket straffar sig vid ett touringförsök. Den räcker helt enkelt inte till. Däremot är Yamaha FZR 600 ett vettigt val för adrenalinfreaks som väljer bort centralstödetoch söker utmaningar på bana eller den kurviga landsvägen.
