Yamaha FZR 600 R (1994–1995)

 

Det mest märkbara i förvandlingen var att den från att ha varit mycket sportig nu fick bekvämare kåpa och körställning. Den förlorade inte sin sportighet, inte alls, utan var fortfarande en supersporthoj av hög klass, men den var bekvämare.

Motorn fick ett nytt förhållande borrning/slag och sju hästars effektillskott, men också en spetsig effektkurva. Varvräknaren är rödmarkerad vid 13 000 varv, men det finns aldrig anledning att varva ända dit, inte ens vid bankörning. Visst måste man hålla varvet uppe, men det krävs inga idiotvarv. Skulle man missa en växel har motorn svårt för att sega sig ur kurvan, men den storknar inte och har faktiskt ett visst vridmoment även på lägre varv.

Kåpan skyddar bättre än på tidigare modeller. Föraren behöver inte huka sig särskilt mycket för att helt komma undan fartvinden. Körställningen är relativt upprätt och sadel och fotpinnar är högt placerade så att det är lätt att jobba aktivt.

Chassit är bergstadigt och styregenskaperna är utmärkta och maskinen är lättkörd och smidig i både långsamma och snabba böjar. Till nyheterna hörde en kraftigare gaffel med justerbar hydraulik. Även bakstötdämparen uppdaterades och fick nu även justering för kompressionsdämpning.

Även på motorväg skyddar kåpan bra och det höga kåpglaset gör det tyst i hjälmen. Aerodynamiken skär effektivt även genom långtradarnas turbulenta luftkuddar.

De utmärkande dragen var vassare motor, bekvämare körställning, bättre markfrigång, lägre vikt samt ett stadigare men samtidigt mer snabbstyrt chassi. Stämmer det i dag? Ja, FZR 600 R är en duglig mellanklassmaskin med hundra hästars effekt, vilket räcker väl för de flesta situationer. Den bangar inte heller för en Europaresa, men helst solo. Ett bra exemplar är ett mycket intressant köp. Modellen har få kända fel men bromsskivorna kan ha slagit sig och blivit skeva. Provbromsa, om handtaget pumpar är det dags för byte. 

Yamaha FZR 600 R är ett vettigt köp, en stark landsvägsmaskin med sportiga egenskaper utan att vara extrem.