Yamaha BT1100 Bulldog 2002 – 2006

Vissa människor tycks dras till maskiner som är nakna och utstrålar pondus. Om de har ett skönt pulserande ljud och en egen stil är det pluspoäng. Dessa människor var solklart målgruppen när Yamaha 2002 släppte ut sin Bulldog. Basen i konceptet var den mer än väl beprövade v-twinmotor Yamaha låtit driva delar av sitt sortiment med sedan åttiotalets början. Motorn i sig var det inget fel på och den satt för övrigt redan i deras storsäljande XVS 1100 Drag Star. Hjulet behövdes så att säga inte uppfinnas på nytt.

Det som däremot var nytt var att motorn sattes i ett kaxigt och lättsvängt chassi som rullade på 17-tumshjul.

Den som tycker att Bulldogen ser europeisk ut är inte alls fel ute. Hojen ritades och byggdes i Milano, Italien, och avsågs vara med och dela marknadsandelar med Ducati Monster, Moto Guzzi Jackal, Cagiva Raptor, Triumph Speed Triple och BMW R1150R för att nämna några av dem som bulldoggen ville jaga upp i träden.

 

Bulldoggen var en hoj som faktiskt drog till sig blickar från de flesta hojåkarläger. Man undrade vad det var och de flesta drog slutsatser från förstaintrycket att detta var en stark, snabb och sportig maskin som kunde ge både en och en annan hoj på truten. Riktigt så var det dock inte. Yamaha BT 1100 Bulldog bjöd på körglädje och väghållning som mättar många munnar medan effektuttaget var en besvikelse för dem som förväntade sig party när varvräknarnålen började röra på sig.

Med 65 hästar på 229 fulltankade kilon blev det snarare fråga om en lugnare, om än inte för det en tråkig, tillställning.

Bulldog är trots det låga effektuttaget en körglad och balanserad hoj. Både förare och passagerare erbjuds sköna sittställningar som för den som vill kan räcka till långa turer.

Den som för första gången sätter sig på en BT 1100 och gasar iväg märker att motorn inte är av typen som vill varvas onödigt. Den bjuder på en jämn och fin acceleration från allra lägsta varv. Med sin låga tyngdpunkt är den också lätthanterad.

Sitthöjden tilltalar många som varken trivs på customhojars låga eller sporthojars många gånger höga sitthöjd. Man kan utan att överdriva säga att Yamaha BT 1100 Bulldog plockar russinen ur de båda andras kategoriernas kakor utan att för den skull ha lyckats snatta åt sig dem alla. Även om Bulldog inte är en sporthoj har den delar av sin konstruktion hämtad därifrån.

 

Att den muskliga imagen slog rätt in från början kan understrykas av hur många gånger man under modellens första år kunde se den parkerad utanför stadens gym.

Modellen togs fram för att vara en kul och roande motorcykel att köra på och det kan vi såhär i efterhand konstatera att formgivningskonceptet föll i god jord.

Köregenskaperna matchade också ambitionen även om motoreffekten för de lite vildsintare köparna var dess achilleshäl medan den lugnare delen av köparskaran ofta finner sig tillrätta med effektuttaget.

 

När du idag letar efter en BT 1100 kommer du med största sannolikhet att finna många alternativ som alla är i mycket gott skick och kanske därtill visa sig att de har gått ganska få mil.

Den egentligen urgamla konstruktionen av motorn är en trygghet i sig. Motorn har funnits i denna form sedan 1981 och därefter utan avbrott i Yamahas svenska marknadsprogram förutom åren 1985 och 1988.

Väljer du en Yamaha BT 1100 Bulldog har du stora chanser att bli en nöjd ägare om du söker en tuff hoj med körglädje utan att för den skull ha krav på explosiva motorprestanda.

För att finna gelikar behöver du heller inte söka länge då du på webben finner den svenska Bulldog-klubben som är aktiv och hjälper sina medlemmar tillrätta med frågor och svar.

Publicerat i MC-Nytt nummer 7 2009
Text: Henning Svedberg