Victory Cross series 2011

Morgonen gryr i ett för Skottland typiskt väder. Det är klart fast låga moln driver fram, solen kikar fram emellanåt, men ändå kommer det några lätta regndroppar då och då. Lokalbefolkningen berättar att det handlar om typiskt sommarväder som skiftar tio gånger per dag. Turligt nog är det varmt i alla fall, för vi skall ge oss iväg på en drygt 35 mil lång färd mot de berömda högländerna. I de trakterna finns en flerhundraårig historia med krig och slagsmål. Det karga men vackra höglandet har varit hemvist för djärva och modiga män och har försvarats mot inkräktare till sista andetaget.

Med en hjältes känsla sjunker jag in i tanken att djärvt köra genom högländerna med Victorys nya Cross-modeller som självaste William Wallace.

Victorys motorcyklar är stora som de flesta cruisers. Mitt förstaval Cross Country väger nästan fem gånger så mycket som jag själv och hjulbasen är som jag från topp till tå.

Jag kränger mig upp på den feta sadeln och känner att jag sitter på en verkligt stabil motorcykel.

Den feta, 106-kubiktum stora v-motorn, mullrar igång fint och går överraskande jämnt och vibrationsfritt på tomgång. Ettan går i med ett metalliskt klonk och cykeln känns för den ovane en aning svårhanterlig på parkeringsplatsen i promenadfart. Vikten gör sitt för manöverbarheten liksom det kraftig bakåtböjda styret. Första kilometern ägnas åt att vänja sig vid måtten. Men man kopplar av direkt när farten ökar, cykeln känns lätthanterlig och lättare när hastigheten ökar. Det här fenomenet är dock detsamma för de flesta andra stora cruisers, på grund av flack gaffelvinkel och lång hjulbas.

 

Trafiken går som sig bör här, på fel sida av vägen. Därför går första biten av resan åt att koncentrera sig på trafiken. De djärva skottarna kör fort på de smala vägarna och kallsvetten rinner utmed ryggen när jag försöker ta reda på vilken sida av rondellen man skall köra. Man vänjer sig som med allt och när spänningen släpper börjar jag hitta olika drag hos cykeln. Motorn glädjer direkt. Med tanke på storleken går den väldigt jämnt genom hela varvtalsregistret. Inga ryck eller hostningar känns av ens vid låga varv. Kraften räcker gott och väl till i en så här stor spis, tack vare vridet kan man tuffa fram under 2000 varv med sexans växel i.

Trots det civiliserade uppträdandet har motorn en metallisk ton och växlarna klonkar i ett för stilen passande sätt. Växellägena är långa men precisa och växlarna går i exakt. Kopplingen som är av vajertyp är relativt tung, dock inte tyngre än hos andra cyklar av samma typ. Motorn är en fungerande kombination av ny teknik och klassisk känsla. Tillverkaren lovar prestanda och det finns det tillräckligt av. Fulltankad accelererar den runt 400 kilo tunga Cross Country piggt och motorn varvar högt, ända upp till runt 8 000 varv.

När en sådan här massa far fram med hög fart på en blöt och smal väg mot en kurva så lär man sig att uppskatta fyrkolvsoken från Nissin samt de 300 millimeter stora bromskivorna. Det finns bett hos frambromsarna men de kräver handkraft. Även detta drag är som från cruiserhandboken, efter lite tillvänjning känns bromsarna i båda ändarna riktigt bra.

Man blir lätt fartblind, då Victoryn går stabilt som tåget och bakom den stora kåpan märks fartvinden inte av. Kurvorna kommer lätt som en överraskning och på grund av cykelns tyngd bör man avsätta lite extra sträcka för inbromsningar. Cykeln måste tas bestämt in i kurvorna. 43-millimeters USD-framgaffel håller däcken på vägbanan och framfjädringen fungerar bättre än vad som är brukligt hos cruisers. Fronten svänger inte in i kurvorna av sig själv som på många moderna lättare motorcyklar, utan du får motstyra ordentligt för att få cykeln dit du vill.

 

Äntligen blir höglandets vägar rakare och himlen öppnar sig. Den öppnar sig bokstavligen. Vattnet rinner nerför våra nackar men den stora kåpan styr nästan alla droppar förbi föraren. Himlen öppnar sig även på annat sätt, för på de öppna vägarna är Cross Country i sitt esse. På med farthållaren, i med sexan, på med radion och säckpipemusik, luta dig bak med sträckta ben och fötterna på de stora fotplattorna. Victoryn mullrar på genom bergslandskapet och körningen kunde inte vara enklare, cykeln går som av sig själv.

Man måste hålla ett öga på hastighetsmätaren, då kombinationen av prestanda, komfort och den stora kåpan som skyddar från fartvinden leder till att farten lätt skenar iväg. Cykeln gör 100 km/h väldigt enkelt och farten ökar obemärkt med tjugo kilometer i timmen om man vrider ytterst lite på gasen.

Dagen går mot kväll och korståget över höglandet tar slut. Vad kan man säga om Victorys nya Cross Country-modell?.

Jag skulle sammanfatta det som så att Victory levererar det de lovar; komfort, prestanda och bagageutrymme.

Det här är en modern cruiser där tekniken är »up to date«, men känslan och designen tar föraren decennier tillbaks i tiden, till nostalgiska landskap.

 

Plus:
Hög kvalitet och bra finish. Modern teknik. Kraftfulla köregenskaper. Väcker uppmärksamhet.

Minus:
Storleken kräver tillvänjning. Trög att hantera vid snabba manövrar. Vindpustar tar tag i den stora kåpan.

Publicerad i Bike nummer 10 2010.
Text: Sami Salonen
Foto: David Goldman, Patrick Lundin, Gareth Harford