Twin Cooled – en ny generation

Olika generationer av Harleys handlar främst om olika motor­konstruktioner. För till­fället är Big Twin-motorn inne i en Twin Cam-period. Den föregicks av ­Evolution, Shovelhead (som delades upp i två delar), Panhead och Knucklehead som var den första toppventilaren. Nu har det blivit dags för nästa steg, en vätskekyld Twin Cooled.
Jubileumsåret till ära har H-D slutfört sitt ambitiösa Rushmore-projekt. Namnet har två betydelser. Delvis hänvisar det till det för amerikanska motorister nästintill episka Mount Rushmore som ligger i närheten av staden Sturgis, där det årligen arrangeras ett enormt H-D-evenemang. För det andra tycker tillverkaren att namnet innehåller ”more rush”-, ”boom audio”- och ”blast”-känslor, vad det nu betyder.
Det 3,5 år långa projektet föranleddes av tusentals intervjuer av både Harley-förare och ägare av andra märken. Frågorna handlade om H-D:s egenskaper, hur ­användarna tyckte Harley ska vara och hur de kan ­förbättras. Man har också tagit hänsyn till framtidens alltmer strikta miljö- och ­bullerkrav.
 
Provkörningen av Harley Davidsons flaggskepp i Touring-familjen – Electra Glide Ultra Limited – med alla godsaker från ­”projekt Rushmore” skedde utmed de svindlande ­vägarna i Klippiga Bergen, Colorado. Vi ­lyfter på hatten för Harley eftersom de har klarat av att behålla formspråket trots att ­hojen samtidigt är bättre på nästan alla sätt. 
Framkåpan har fått ett bortkopplingsbart luftintag som i vindtunneltest har visat ­minskad turbulens kring förarens huvud. En regnskur vid provkörningen bevisar vind­avvisarens utmärkta funktion. Väskornas hörn har blivit rundare och de har flyttats bakåt, vilket ger mer plats åt passageraren. Det finns en ny ”one touch”-låsmekanism, som gör att man nu kan öppna och stänga väskorna med ett finger. Passageraren får njuta av en fem centimeter bredare och 2,5 centimeter djupare sits. Trots den ­strömlinjeformade designen är väskorna fem procent större än tidigare.
Se och bli sedd, det är tillverkarens motto nu när motorcykeln har fått nya LED-­lampor, kallade Daymaker (Harley är bra på att hitta på namn på sina prylar).
 
Köregenskaperna har blivit betydligt mycket bättre. Den nya framgaffeln som växt från 43 till 49 millimeter jobbar fantastiskt bra. En standard-Harley har aldrig haft bra fjädring, men det har nu ändrats. Den luftassisterade bakfjädringen är likadan som 2009.
Även bromsarna har fått en efterlängtad uppdatering genom en kombifunktion. När man trycker på frambromsen förmedlas det även lite kraft till bakbromsen och tvärtom. Inbromsningen är lättkontrollerad och stabil, trots att motorcykeln är en gigant på 400 kilo. ABS är standard. 
En annan trevlig förbättring är att kopplingen numera är hydraulisk vilket gör den mer lättarbetad.
Jag blir överraskad av att H-D:s ­representanter verkar mest stolta över ­infotainment-systemet från Harman Kardon, inte den banbrytande motorn på 1 690 kubik som trots vätskekylda topplock ser ut som en traditionell lufkyld version. Detta beror ­antagligen på att den nya Twin-Cooled-­motorn bara ska finnas i några touring-­modeller i Europa. Den stora lanseringen lär  ske i USA om drygt ett år.
Infotainment-systemet styrs via en 6,5-tums skärm och består av radio, USB-kontakt för anslutning av smartphone, bluetooth, navigator och färddator. Systemet kan skötas utan att man måste släppa händerna från styret. Skärmen har även en touchfunktion som kan användas med handskar. 
Själv är jag en old school-motorcyklist och jag skulle klara mig bra utan systemet med förstärkare och baslåda i sidoväskorna. Men trots att jag inte är speciellt road av tekniken så har jag inga problem med att hantera den, funktionen är intuitiv och överskådlig.
 
Själen och hjärtat, det vill säga motorn, ­kommer inte till sin rätta vid provkörningen. ­Problemet är att vi kör mellan 1 600 och 3 500 meter över havet. Motorn ska ha mer kraft än sitt luftkylda syskon tack vare bättre andning, vassare kammar och ökad kompression. Det handlar om tio procent mer kraft och vrid, vilket betyder ungefär 80 ­hästkrafter. Den höga höjden sänkte dock den tillgängliga ­effekten med ungefär 25 ­procent så jag får lita på Harley på den punkten. En bra egenskap med nya motorn är dock att den är nästintill vibrationsfri genom hela registret. På typiskt H-D-vis är dock både växellådan och primär­transmissionen lika skramlande och bullriga som förr.
 
Sammanfattningsvis kan man säga att H-D har byggt en bra motorcykel som respekterar märkets långa historia och dess trogna fans. Det finns dock fortfarande rum för förbättring. Framför allt är bakfjädringen okänslig och växellådans funktion fortfarande grov.
I standardutförande är hojen nästan ljudlös men det finns en lösning. Ladda upp motorljud på ett USB-minne, koppla in det i infotainment-systemet och dra på full volym. Äkta Harley-buller och en härlig känsla, det är så det ska vara. 
Plus: ABS med kombifunktion. ­Framfjädringen. 
Minus: Grovhuggen transmission. Var är ljudet?
Publicerad i Bike nummer 1 2014.
Text: Kenneth Lehtola
Foto: Harley-Davidson

Annons

Annons