Triumph Bonneville 2001–2012

När Triumph öppnade portarna till Hinckleyfabriken 1990 och start­ade tillverkningen av dagens ­modeller var det med stor insikt om vilka kvalitetsmått som marknaden krävde. De tekniska brister som till slut tvingade Triumph att lägga ner tillverkningen 1983 finns inte längre. Att köpa en begagnad ­Bonneville handlar inte lika mycket om att hitta dolda fel som att förädla ­grundmaterialet.

Den nya utgåvan av Triumphs klassiker finns i flera varianter där den enklaste är ”bara” Bonneville. Den rullar på gjutna fälgar och har ribbad sadel, megafonljuddämpare och korta stänkskärmar. Fjädringen bak har lite kortare fjädringsväg (6 mm) än de andra versionerna och instrumenteringen saknar varvräknare.

T100, som även sålts i diverse olika jubileums­utföranden varav somliga är ­numrerade, är en nytolkning av originalet från 1960-talet: pannkaksplatt sadel, tråd­ekerfälgar (19 tum fram), längre stänk­skärmar (av plåt), kromade motorkåpor, gummiskydd på tanken och långsmala ­ljuddämpare.

Thruxton är en caféracer med solosadel (dold passagerarplats), lågt styre, trådekrade fälgar (18 tum fram) och uppåtvinklade megafonljuddämpare. Tekniska unikum för Thruxton är framgaffel med justerbar fjäderförspänning och en något överdimensionerad bromsskiva fram.

Det fjärde alternativet är Scrambler vars körställning passar långa förare bäst. Högre och bredare styre, hög sitthöjd på lång och platt sadel, längre avstånd till fotpinnarna, trådekerfälgar (19 tum fram) och hela avgassystemet högt upp längs höger sida. Triumph uppger cirka nio färre hästkrafter i Scrambler-motorn vilket beror på vevaxelns 270-­graderskonfiguration (likt America och Speedmaster) när de övriga i Bonneville-familjen har 360-gradersvev.

 

Bonnevillemotorn var den första tvåcylindriga som Triumph hade tillverkat på nästan 20 år och saknar helt tekniska arv från de 650- och 750-kubikare som satt i modellen mellan 1959–1983. Motorn i T100 är luftkyld, tyst, vibrationsfri och har en utpräglat linjär effektutveckling. Mellan 2001–2006 var den på 790 kubik, 2007 växte den till 865 och först 2008 fick den insprutning. Triumph har dock gömt spjällhusen i fejkade förgasarhus. Vi har uppmätt bakhjulseffekten på motorn med insprutning till mellan 58–63 hästkrafter och vridet till 64–66 newtonmeter.

 

Den enda justering av Bonneville-chassit som medges är fjäderförspänningen bak (på Thruxton även fram) och vid inspirerad körning blir det ganska tidigt svajigt. Att investera i en uppgradering av fjädringen ger den mest värdefulla förbättringen av en Bonneville. Italienska Bitubo har stötdämpare anpassade för Bonneville från cirka 3 500 kronor. För att förbättra gaffeln finns grovt dimensionerade nedre gaffelkronor från brittiska Norman Hyde samt ersättningsfjädrar från både Bitubo, Ikon och Matris.

En gott skäl att köpa en Bonneville är den gemenskap som erbjuds i kretsar där man värnar brittiska mc-traditioner. Det kan vara lika meningsskapande att justera och anpassa en Triumph som att köra den, och den nya generationens Bonneville är minst lika ”rätt” som de gamla någonsin varit. Skillnaden är att du inte måste skruva, utan kan det om du vill.