25 april, 2024
Hur många gånger har du inte tänkt att det måste finnas en marknad för arrangerade turer i Norge? Visst, med GPS och internet är det numera mycket lättare att finna fina ställen och alla hittar Geiranger, Trollstigen, Lofoten och Nordkap. Trevliga platser. Men vi vet ju att Norge har oändligt mycket mer att bjuda på och för dem som vågar sig utanför asfalten finns många skatter man bara kan finna med hjälp av en guide.
Och därmed är vi vid kärnan av Broens verksamhet. Han är förtrogen med stora delar av Hedmark och Oppland och önskar att ta med motorcyklister, som har hojar som lämpar sig för grus, på tur i skog och fjäll. Gärna med fiskespö eller vandrarkängor för en topptur. Björn Magnar Broen är en friluftsmänniska som vill att hans gäster ska få fina naturupplevelser som bonus, utöver fantastisk gruskörning.
Vi var alltså inbjudna att vara med på den allra första turen med Adventure MC Tours, och möttes på Björn Magnes gård utanför Hamar en söndagkväll i augusti. Han tänker stort och är seriös i sin satsning. På gården är magasinet under ombyggnad för att kunna fungera som gästhus och i garaget står två stycken BMW G 650 som han har köpt in för uthyrning. Vi drog emellertid direkt vidare till en stuga uppe på åsen för att samla gruppen och gå igenom upplägget de kommande dagarna.
Deltagarna på turen var manade till att ta med fiskeutrustning då det skulle finnas bra möjligheter för fiske under resan. Detta var dock inget krav eller förutsättning för att få en fin tur. Förutom guiden var vi en tysk, två norskar, två svenskar och två danska knuttar. Alla med stora äventyrshojar med grovmönstrade däck. Därmed var målgruppen för Broens nya verksamhet representerad. Med utgångspunkt vid Hamar är det lätt tillgängligt för svenskar, danskar och tyskar som vill ha några dagar med fina naturupplevelser på norska grusvägar. Det hela handlar om lokalkännedom för att finna de ”rätta” turerna.
Måndag morgon gick till skogs – nordöver in i Hedmarks djupa skogar. Vägarna var fina grusvägar som tillät lite fart för de inspirerade eller möjlighet till att njuta av naturen, utsikten och betesmarkerna för de som föredrog lite lägre puls.
Ett par-tre stopp hanns med innan de slingriga, mer tekniskt krävande vägarna började. Dock utan att det blev för extremt att köra. Den tyngsta hojen i vårt följe var en 2014 årsmodell av BMW R 1200 GSA, för övrigt med eftermonterad stereo (!), och han körde alla rutter. Vid ett par tillfällen hade dess förare Niclas lite svett i pannan, men vad annat kan man förvänta sig med 300 kilo motorcykel? Vid alla tuffare partier var det möjligt att köra en alternativ väg med enklare rutt.
Efter många härliga timmar på hojen var det skönt att få av sig hojkläderna och njuta av kall dryck. Kvällen och natten tillbringades på ett pensionat i närheten av Rena. Bra fiske i älven för dem som hade intresse för det och inte minst en fantastisk sexrätters måltid.
Färden fortsatte norröver i riktning mot Tynset och en stuga med tillgång till privata fiskevatten. Det är ju inte så tokigt om man tycker det är kul att fiska forell, men det som är extra trevligt är att vägen dit är grusväg och traktorstig. Alltså extra kul körning. Så det faktum att ingen fick fisk, inte ens de som hade utrustning, spelade inte någon roll.
Från Österdalens djupa skogar tog vi oss upp på högfjället. Faktiskt så högt som till toppen av Tronfjället i Alvdal. Vägen går ända upp till toppen av fjället, 1 666 meter över havet, och är Norges näst högsta väg som är tillgänglig för allmänheten. Från foten av fjället och resan upp är det svårt att inte låta sig förföras – antingen av utsikten eller av orgien av grusvägar som svänger sig stadigt uppöver.
Undertecknad var tvungen att låta alla KTM:ens 150 hästkrafter jobba för att hålla undan tysken på den gamla 1150 GS:n. En liten, smårund och blyg tysk med öppen hjälm. Det saknades inte fläkt och fart, hojen var inte heller överöst med tillbehör från Touratech – men som det heter så ska man inte luras av håren på hunden. Med både roadracing-erfarenhet och två starter i Dakar-rallyt bakom sig, var detta en ulv i fårakläder. Respekt! För min del blev det till att njuta av utsikten på väg ned igen.
Efter tre dagar måste vi lämna gruppen. Tiden tillät inte mer denna gång. Vi måste hem, och Björn Magne Broen tog med sitt nordeuropeiska följe vidare till Jotunheimen och Brimiland för ytterligare två dagar av gruskörning.
För många norrmän är sådana upplevelser ofta bara en eftermiddagstur bort. Men för de flesta av oss är det så att de allra bästa vägarna, traktorstigarna, fjällvatten, rastplatserna och älvpassagerna inte går att hitta utan en lokal guide. För tyskar, nederländare, danskar och svenskar gäller detta i ännu större grad.
Samtidigt vill vi lyfta fram ett element till som vi menar ger sådana turer mervärde. Vänskap. Man träffar nya människor med gemensamt intresse och har upplevelser tillsammans som skapar varaktig vänskap. Gänget som var på tur i Hedmarkens djupa skogar planlägger redan ”reunion” på Danmarks vita stränder. Naturligtvis med motorcyklar och grovmönstrade däck.
