Suzuki Intruder M 1800 R

 

Trenden med att stoppa mycket motor i en glidare växte sig stark för några år sedan och Suzuki var inte sena att följa med men på sitt egna sätt. M 1800 R liknar ingen annan i klassen med sin plastinbakade kylare och väldiga lykta. Designen fick vid presentationen blandad kritik, Suzuki påstår att den är influerad av 50-talsbilar. Konceptet med en muskelbil på två hjul uppskattades av desto fler. Motorn var också den en säregen historia som enligt Suzuki var världens starkaste V-twin när den kom. Fortfarande är kolvarna världens största serieproducerade smidda och talande för modellens image. Det ska vara mycket motor. Upplevelsen är maffig med 125 hästkrafter, visserligen bara fem fler än i Harley-Davidson Night Rod som kom ungefär samtidigt. Suzukins trumfkort är dock vridmomentet­ som är extremt på låga varv. Längre upp i registret skäms motorn inte heller för sig. Kurvan är linjär med maximal effekt relativt högt upp i registret, att varva uppåt maxvarvet vid 7 000 varv lönar sig och ger bra knuff. Tyvärr är växellådan inte på topp med sin klonkighet.
Det går faktiskt att både spinna loss och gasa upp den 315 kilo tunga motorcykeln­ på bakhjulet om den provoceras. Från stillastående till 100 kilometer i timmen hänger M 1800 R med många sporthojar, mycket tack vare vikten som håller framhjulet i schack.
Bromsningen sköts lika snyggt med fullt godkända prestanda som matchar motorn. De radiellt monterade bromsoken nyper åt 310 millimeter stora skivor. Det breda 240-bakdäcket följer resten av den råa imagen och ser häftigt ut men försämrar faktiskt kurvegenskaperna. Styrningen blir helt enkelt trögare och motor­cykeln mer tungjobbad i svängar även i jämförelse med liknande modeller.  Chassit­ i sig är det annars inga fel på, det är stadigt med rejäla fjädringskomponenter. Framgaffeln är av inverterad typ. Både ram och sving är av stål där den senare inhyser den underhållsfria kardandrivningen.
I ett test från 2006 mot konkurrenterna H-D Night Rod, Honda VTX 1800 C, Kawasaki VN 2000 och Yamaha XV 1900 vinner M 1800 R. Hårdast kritik får den för insprutningen som är en aning okänslig, något som kan vara värt att undersöka då vi har upplevt både dåliga och bra provkörningsexemplar.
Som vanligt på en custom är körställningen bakåtlutad med fötterna långt fram, här i ett sportigare format som liknar H-D:s Rod-modeller. Både styret och fotpinnarnas framskjutna läge gör föraren vikt, främst rör det de som är långa. Suzuki har satsat på en något sportigare profil där fötterna vilar på fotpinnar i stället för plattor. Markfrigången är ändå dålig.
Instrumenteringen följer ambitionerna och har en modern visning av nödvändig information med varvräknaren i digitalt format. Den är placerad ovanför styret medan den analoga hastighetsmätaren sitter under. Totalt sett är den informativ och hyfsat lättavläst. 
M 1800 R är en stor motorcykel med hög vikt som kan vara svår att hantera för de allra färskaste nybörjarna. De udda köregenskaperna kräver också tillvänjning. Faller inte designen i smaken har Suzuki andra modeller kring samma motor. M 1800 R2 är mer avklädd med en mindre lykta. För den som inte får nog av designen finns M 1800 Z som liknar R men kommer i knallgul lackering med stripes.