Suzuki GSX 1300 BK B-king 2008 – 2010

Form är absolut ingenting utan funktion. En snygg motorcykel som inte går att köra är bara snygg. Det är ingen motorcykel, åtminstone inte per definition. Suzuki GSX 1300 BK B-King är väldigt mycket form och dessutom riktigt mycket funktion. Sen är det upp till var och en att avgöra om denna form är snygg och tilltalade eller ej, men körbar är den.

När B-King först presenterades på Tokyomässan var det som en stilstudie mycket lik de konceptcyklar som nu och då dyker upp på mässor. Denna koncepthoj blev dock från idé också omsatt till verklighet och satt i serieproduktion.

Även om formen var djärv och utstickande så var tekniken och det inunder inte så märkvärdigt egentligen. Åtminstone om vi betänker att B-King delar motor och en rad komponenter med Suzuki GSX 1300 R Hayabusa. Men visst, en naken hoj som säkert gör närmare 300 blås är lite utanför vad som är vanligt.

 

Suzuki GSX 1300 B-King sålde inte i några stora mängder i Sverige under de år den fanns i Suzukis sortiment. Den totala volymen som såldes i Sverige var 135 stycken.

Motsvarande för Yamaha VMX 1200 V-max, som också var en designhoj med mycket muskler, var under de tre första åren 66 enheter. Hade Suzuki inte stuckit ut med formen så mycket kanske den hade sålt ännu fler? Det kan vi bara sia om.

Ibland fungerar djärva linjespel och motorcykelmodellen blir en storsäljare. Honda släppte en herejössesstajlad modell baserad på GoldWing. Den sålde inte i några överdrivna mängder den heller. Till Sverige kom den i något enstaka exemplar. Bland de lyckade designmodellerna som blev storsäljare tänker jag närmast på Suzuki GSX 1100 SZ Katana som förvisso först togs emot med skepsis men snart rullade försäljningen på.

Detta dock i en era när den modellen var i hetluften som absolut värsting, något B-King inte är eller var. Åtminstone inte i fajten mot de nu existerande supersporthojarna som Suzuki GSX-R 1000 för att nämna någon.

Värstingstämpel får den i viss mån ändå med tanke på form och funktion men inte nog att toppa föregångaren Katana från åttiotalets tidiga år. Däremot kommer B-King utan tvekan framtidsvis att kvala in som klassiker.

 

Åsikterna om B-King är ganska så homogena. De flesta av de som kört den och de som äger den är imponerade och tillfreds med det motorn har att erbjuda i vridmoment och i effekt. Effekten som för övrigt kan regleras med mer än bara gashandtaget. På mittkonsollen finns omkopplare för läge A och läge B. A-läget ger runda 170 häst medan b-läget lämnar 125 lite mer väluppfostrade galoppörer.

Utöver motorn får också växellådan vara med på berömmelse-kalaset. Hyllningskören gör sång av körbarheten och hur lätt den är att hantera trots breda däck och kanske inte helt genombantade kilon. Den svänger bra och är roliga att köra dels tack vare den roliga motorn och det alldugliga chassit. Den är väldigt smidig för sin storlek.

Sen är det nog en hel del posörer och blicksugna människor som köper B-King just då många av de som tyckt till om modellen påpekat att den drar blickar till sig.  Men just det är väl knappast förvånande eller omedvetet, hela hojen är byggd för att dra blickar till sig. Framförallt är det de enorma ljuddämparna som skriker människor rakt i ögonen, men även den monstruösa tankdelen och det utpräglade robothuvudet till framlykta ger skäl till att blicka till när en B-King inträder synfältet. Men att säga att en B-King blott är en flärdpryl utan funktion bakom den i högsta grad överambitiösa designen är att ljuga mer än lovligt.

B-King är i princip en avklädd Suzuki GSX 1300 R Hayabusa, en motorcykel som är oerhört användbar, snabb och populär. B-King är därmed precis lika körbar som den påklädda »Busan«.

Väljer du en Suzuki GSX 1300 B-King så får du summa summarum en motorcykel som inte har några direkta tekniska brister, en hoj som definitivt syns och sist men inte minst är väldigt kul att äga och köra.

Publicerat i MC-nytt nummer 5 2011
Text: Henning Svedberg