Suzuki GSX 1300 R hayabusa

Som nordens första tidning fick Bike köra nya Suzuki GSX-R 1300 Hayabusa. Det skedde för bara ett par dagar sedan, efter att den norska importören öppnat en oljefond och fått ett exemplar hemfluget direkt från Japan.

Hayabusa tilhör den lilla, exklusiva klassen av motorcyklar som kan kalla sig levande ikoner. När den blev lanserad till säsongen 1999 chockade den hela världen med extrem effekt, närmast pervers toppfart och design som fick varje annat muskelpaket att verka tanigt. Nu är alltså den lågt flygande raketen äntligen uppdaterad.

Och vi pratar inte om små, kosmetiska förändringar. Suzuki har gjort ett fantastiskt och väl genomfört arbete. Det första som slår mig under provkörningen är den mycket mer markanta reaktionen i gaspådrag och ett chassi som känns som det hos en relativt modern superbike.

Det var allmänt känt att den tidigare versionen var lite ryckig vid gaspådrag. Nu har Hayabusa fått insprutningssystem med dubbla 12-hålsinjektorer samt dubbla spjäll i trottelhuset. Teknik hämtad direkt från GSX-R 1000. De två senaste åren har Suzuki fått riktig ordning på insprutningen och känslan i gashantaget står i direkt relation till vad som händer i motorn. Mjukt och fint.

»Mjuk« är förstås ett olämpligt uttryck när vi talar om en motorcykel med extrema 197 hästkrafter och ett vridmoment av sanslösa 155 Newtonmeter. Slagvolymen har ökat med 42 kubik, från 1298 till 1340 kubik och varvtalsbegränsingen har flyttats från 10 800 till 11 100 varv. Vi noterar att även vikten har ökat med tre kilo, från 217 till 220 kilos torrvikt.

 

Kraften känns brutal. Jag körde B-King tidigare i höst och den kändes enormt stark. Hayabusa har 11 hästkrafter mer än B-King. Den har ett drag från botten av varvtalsregistret som jag aldrig har upplevt tidigare. När jag lägger i sexans växel i 90 kilometer i timmen och vrider på gasen, så känns det som om någon skjuter iväg mig med en raket i baken. Och det redan vid 3 000 varv. Det är alltså 8 000 varv kvar till rödmarkeringen. Never ending story…

Draget är enormt från botten och resten av vägen upp över den svarta varvtalsskivan. Att vrida fullt ut är otänkbart i Skandinavien om man inte är beredd att skaka galler. Lyckligtvis har jag ett avgränsat område där jag får prova vad fanskapet går för.

 

Det är inte bara motorn som genomgått en total omarbetning. Även omfattande chassiändringar har tillkommit. Viktigast är den nya fullt justerbara framgaffeln, ny, fullt justerbar bakdämpare, ny ram och svingarm i aluminium och nydesignad bensintank som är smalare och lägre (smalare för bättre hanterbarhet och lägre för att föraren ska få plats med hjälmen under kåpglaset i höga hastigheter). Hela instrumenteringen är ny. Nu har den växelindikatorn strategiskt placerad i mitten. Läckert och modernt.

Dessutom har bromsarna bytts ut till radialmonterade ok. Jag hade nog väntat mig lite bättre grepp i frambromsen. Att hävda att de inte är tillräckligt bra, är fel. Men den är inte så känslig som jag skulle önska på en så kraftfull motorcykel.

Dessutom kunde chefdesigner Koji Yoshiura gärna ha bytt ut de gamla speglarna. Även om de fungerar utmärkt, så ser de onekligen omoderna och klumpiga ut. Om vi inte misstar oss helt, är det samma som 1999.

Sammantaget har nya Hayabusa blivit en betydligt bättre motorcykel än vad jag trodde var möjligt. Den förra modellen var gedigen och bra. Den nya har förbättrats i flera avseenden och Hayabusa 2008 är kanske det bästa jag kört på landsväg.

Gissa om jag intensivt vill vara med om testet mot Kawasaki ZZR 1400? Är det klart, chefen? Hallå?

 

Plus:
Motorn! Chassit känns mycket modernt. Växellådan är smörmjuk och exakt. En extremt bra motorcykel.

Minus:
Speglarna borde bytts ut. Bromsarna kunde gärna haft lite mer känsla. Kräver stort däckskonto…

Publicerad i Bike nummer 10 2007.
Text och Foto: Morten Broks