24 april, 2024
Framför mig öppnas roadracingbanan Lausitzring, Eurospeedway, nära staden Dresden i det forna Östtyskland. I den låga morgonsolen skiner den långa raden av helt nya Suzuki B-King. Banan är reserverad för provkörningen hela dagen, och målsättningen är att ta reda på hur den nya Kungen känns.
Det är mycket sällan som en provkörning av en ny motorcykel sker på bana, förutom självklart när det gäller sporthojar. Nu ska vi provköra en naken hoj, men varför man har valt den här provkörningplatsen är klar; Suzukis nya B-King är den starkaste nakna motorcykeln som någonsin byggts. Helt utan kåpor representerar den bäst den moderna stil som nakna motorcyklar ska ha. En stadig och seriös boxram av aluminium syns under bensintanken. Den kraftfulla svingarmen, som hämtats från en sporthoj, fulländar det kraftfulla utseendet. Aggressiv och mäktig, B-King ser precis ut som dagens nakna motorcyklar ska göra.
Men det är en sak som skiljer den gentemot de andra; dess motor är störst och starkast. B-Kings drivkälla känns igen från Suzuki Hayabusa, men den har byggts om en hel del för att passa den här modellen. Kompressionen är höjd och kolvarna är lättade för en vassare karaktär. Insprutningen, spridarna och avgassystemet har anpassats till B-King efter ett långt utvecklingsarbete.
På Lausitzring kan cykelns svindlande 184 hästar släppas lösa på ett säkert sätt. I alla fall säkrare än på landsvägen.
Med ett knapptryck vaknar 1 340-kubiksmotorn, helt vibrationsfritt. Det annorlunda utformade avgassystemet ger ifrån sig ett tyst vinande och ljudet är svårt att para ihop med hojens i övrigt råa utstrålning. Emissionskraven visar återigen sitt mångfacetterade ansikte. Under uppvärmningsvarvet förs tankarna istället mot den snälla motorgången som är näst intill vibrationsfri.
Sadeln är bra utformad och höjden är som klippt och skuren för mina 170 centimeter. Förarmiljön och hojens tunga pondus är mäktig, utan att för den delen övergå till klumpig, och den låga tyngdpunkten är förlåtande mot de 235 kilon som hojen väger torr.
Väl bekant med banan är det ingen match att höja tempot. Motorn drar duktigt redan från 1 000 varv och slutar inte imponera förrän elektroniken säger ifrån i och med varvstoppet. Händelseförloppet vid en fullgasacceleration kan enklast liknas med att starta i ett flygplan, med ända skillnaden att du får slå av i trakterna kring 200, då det känns som att man skall flyga av.
Motorn i B-King går som en dröm, vridmoment och kraft finns i sanslös mängd genom hela det breda effektregistret. Kopplingen och den sexväxlade lådan fungerar helt utan anmärkning.
Frambromsen är bra, effektiv och känslig, vilket gör bromsningarna bekymmersfria och underhållande. I slutet på raksträckan gör hojens relativt höga vikt sig till känna, vilket ställer höga krav på både skivor och ok. Uppträdandet i inbromsningen är stadigt men B-Kings saftiga yttre kräver sin respekt.
I kurvorna är cykeln föredömligt stadig, med jämn gas går det som på räls. Markfrigången är tillräcklig för en naken cykel, men i jämförelse med en sporthoj tar fotpinnarna i för tidigt.
Tack vare den jämna motorkaraktären kan man ge på gas ordentligt i utgångarna av svängarna. Den som glömmer motorns grymma potential är dock i farolandet. Effektkurvan kräver mjuka påslag och tappar du koncentrationen passeras gränsen snabbt, vilket kan göra ont. Det är inte svårt att få B-King att dansa på tvären.
Även på landsvägen fungerar helheten tillfredställande. B-King känns stor, det är det inget snack om, men smidigheten är förvånansvärt bra. Motorn tillåter föraren att segdra på höga växlar vilket gör körningen behaglig och jämn. Vridmomentet är makalöst och efter några mil går det upp för mig att det är just här modellen har sin själ, i motorn. Slår man över till mapp B, den lite snällare, tappar hojen en hel del av sin råa karaktär i och med avsaknaden av det monstruösa vridet och den höga effekten. Hojen känns tyngre och är inte alls lika underhållande. Frågan är bara hur många som kommer att köra den i detta läge? Troligtvis försvinnande få. Om ens några.
På minussidan hittar vi svårigheter att ta med bagage. Tankens utformning tillåter knappast en tankväska och du som vill surra sakerna bakom dig på sadeln får nog tänka om eller komma på några egna lösningar.
Som passagerare lever du ett ensligt liv på B-King. Sadelns utformning gör att du hamnar tämligen distanserat från föraren, om än relativt avslappnat. Står man på ger sig fenomenet till känna genom bristande kontakt mellan förare och passagerare. Inte alarmerande men ändå anmärkningsvärt.
Slutsatsen är att Suzuki byggt en otroligt kraftfull maskin som lever upp till det biffiga intryck den ger vid en första anblick. En hoj som levererar så mycket effekt i ett brettt register att den kräver sin man. Touring? Nja, helst inte. Kör den i stan, där den känns mindre än vad den är, eller njut av den på de omkringliggande landsvägarna. Se upp så att du inte tappar huvudet bara.
Plus:
Underbar motor med svindlande prestanda. Bra bromsar och fjädring. Trevlig körställning. Fint detaljarbete.
Minus:
B-King kan inte rekommenderas till oerfarna förare. Då kåpa saknas sitter föraren mycket utsatt i höga farter.
Publicerat i Bike nummer 10 2007.
Av: Sami Salonen
