Service: Luftfilter

Artikeln publicerades först 2014-01-06 

Följ vår serie med enkla mektips som du kan göra själv, varje lördag (med undantag för den här måndagen) publicerar vi en ny artikel. Våga greppa verktygen!

Av alla modifieringar vi utsätter våra motorcyklar för torde det klassiska »luft och buller« vara den allra vanligaste. Vad det handlar om är enkelt; ju mer luft och bensin en motor kan suga i sig, desto mer effekt kommer den att kunna lever­era. Och omvänt gäller att om motorn inte får vad den behöver i form av bränsle och luft så får inte du ut full effekt – i värsta fall kan motorn också ta skada.

En människa tar i genomsnitt 18 andetag per minut och volymen per andetag vid vila är cirka 0,5 liter. En bensinmotor förbrukar ­bränsle/luft i ett volymförhållande på ungefär 1:9 000. Det innebär i sin tur, i mycket generella termer, att din motorcykel andas in lika mycket luft per liter förbrukad bensin som du gör på 17 timmar. Eller för att ta ett exempel ur verkligheten – min Ducati 848 suger i sig i runda tal 4400 kubikmeter luft mellan de stipulerade luftfilterkontrollerna på 750 mil. Kör du i en dammig miljö gör du alltså klokt i att kolla ditt filter oftare än vad din servicebok antyder.

Ett luftfilter har en tuff uppgift och dess prestanda och funktion är en balans mellan hur restriktivt det är och hur pass bra det är på att rena luften från damm. Ett extremt välfiltrerande filter skonar visserligen motorn från damm men sänker effekt och även verkningsgrad eftersom motorn får arbeta mer för att suga in luft genom filtret. Ett filter med lågt motstånd säkerställer högre effekt men ger samtidigt ett högre slitage på motorn.

Den absolut vanligaste formen av originalluftfilter är ett så kallat pappersfilter. Det erbjuder lågt motstånd i kombination med hög reningsgrad till ett låg initial kostnad till fördel för motorcykeltillverkaren. Nackdelen, för dig som konsument, är att de inte går att tvätta och återanvända.  

På eftermarknadssidan är det filtermaterial av skum eller bomull som är de vanligaste. Oavsett material är båda dessa filtertyper, om de är av god kvalitet, överlägsna pappersfilter både när det gäller reningsgrad och restriktion. Nackdelen är ett högre ingångspris, dubbelt upp  jämfört med ett original luftfilter får du räkna med. Men det är något som betalar sig i längden då dessa filter, förutsatt att de rengörs och oljas på rätt sätt, har snudd på oändlig livslängd.

 

Att inspektera och/eller byta luftfilter är inte svårt även om det på vissa modeller kan sitta lite krångligt till. På äldre hojar eller retromodeller sitter filtret oftast bakom motorn, relativt lättåtkomligt under sadeln. På nyare maskiner sitter luftboxen som regel ovanpå motorn med följden att man måste lyfta på tanken för att komma åt.

När man väl kommit in så långt i maskinen att man kan se filtret, tänk på att det samlas damm och annan smuts i luftboxen. Risken är att lorten ramlar ner i motorn om man inte är försiktig och att dammsuga ur burken innan filtret avlägsnas är aldrig fel. Av samma anledning kan det vara en god idé att stoppa en trasa i insuget när du väl tagit bort filtret (samt hålla koll på luftburkens skruvar…).

Har du ett tvättbart filter är rekommendationen att du gör rent det när du ändå håller på. Har du ett pappersfilter, och det inte behöver bytas, kan du skaka lite lätt för det för att få loss lös smuts alternativt blåsa försiktigt med tryckluft. Undvik att slå eller knacka på filtret, risken är att pappen släpper från ramen och filtret går sönder.