Provkörning: Triumph Tiger Explorer 1200 XCa

En viktig marknad som Triumph satsar hårt på är äventyrssegmentet. Förra året släpptes lillebror Triumph Tiger 800 i ny skepnad för att återigen ta upp kampen mot bland annat BMW F800 GS.
 
I år är det dags att presentera nya Triumph Tiger Explorer 1200 som ska locka köpare från främst BMW GS 1200, KTM Adventure och kanske även nya Honda Africa Twin. I samband med denna provkörning ­lanseras inte mindre än sex varianter av ­Explorer 1200. Men det finns ytterligare två versioner till om man räknar med XRx Low och XCx Low med sänkt fjädring och lägre sadel. Förvirrande många ­varianter av i ­princip samma hoj fast med olika ­utrustningsgrad.
 
Jag ska försöka bringa lite klarhet i detta. XR heter varianten som är mer landsvägs­anpassad och har gjutna fälgar. XC kallas den mer offroadbetonade modellen med ekerhjul. Där har vi skillnaden mellan XR och XC. Därefter kommer tilläggs­bokstaven som i princip anger utrustningsnivå av ­fabriksmonterade tillbehör.
 
Fokus för provkörning ligger hos Triumph Tiger Explorer 1200 XCA. Den dyraste och mest utrustade offroadmodellen. Priset i detta utförande är 190 500 kronor och då ingår allt.
 
Efter tidig frukost och en kort genomgång av hojarna ger vi oss iväg på dagens körning. ­Solen värmer knappt och termometern i hojens display visar sex plusgrader. Glatt trycker jag på knappen för handtagsvärme och slår till strömbrytaren för sadelvärme. Två lägen finns men det är ingen tvekan om att det är maximal värme som gäller nu på ­morgonen.
 
Vi rullar iväg från hotellet vid kusten genom morgontrafiken i stan och sedan vidare mot glesare trafik och bergsvägar. Under tiden passar jag på att känna mig för bakom styret och leker lite med knappar och reglage. De håller hög kvalitet och är lätt­arbetade. Jag hittar både ett USB-uttag och ett 12-voltsdito när jag tittar runt.
 
Efter någon minut är det solklart hur menyhanteringen fungerar. Ungefär som med en ­Iphone. Först verkar den bara jobbig men när man kommer på logiken finns inget enklare.
När farten ökar något justerar jag kåpglaset elektriskt för att styra bort lite kall luft från ansiktet. Enkelt även under färd.
 
Växellådan är lättarbetad precis som kopplingen. Det är lätt att hitta dragläget varje gång du ska iväg och koppling mattas inte det minsta under dagens lek och bus. Längs de underbara bergsvägarna höjs tempot avsevärt och körningen blir ­inspirerad. Hojen känns förhållandevis lätt trots sina 258 kilo, mycket tack vare att ­vikten centrerats kring motorn.
 
Kurvorna löser av varandra och det är en fröjd att kasta hojen från ena hållet till det andra. Den styr in lekande lätt och är bergsstadig i sitt spår.
 
Den semiaktiva fjädringen med WP-gaffel och bakdämpare med Triumphs egenutvecklade elektronik (TSAS) fungerar mycket väl i alla lägen. Det första systemet gör när du sätter dig på motorcykeln är att kalibrera sig efter vikten hos föraren och eventuell passagerare. Därefter jobbar elektroniken efter valt körprogram (Road, Rain, Offroad, Sport eller Rider) och låter föraren ägna sig åt körningen. Du kan närsomhelst under körning ändra inställningar för hårdhet i nio steg. Detta är bra när vägen ändrar ­karaktär under resan.

Körställningen är avslappnad med bra kontroll. Styre och reglage sitter där man önskar. Tankens ­utformning ger bra stöd åt knäna oavsett om du kör stående eller ­sittande. Vid körning på grus är motorcykeln ­väl­balanserad och stadig trots sin tyngd. Även här jobbar fjädringen mycket mjukt och följsamt och Offroad-läget är direkt ­anpassat för detta. Naturligtvis kan man stänga av traction control och ABS om man så önskar men alla system återaktiveras när tändningen bryts.
 
Bromsarna är lättarbetade och ger bra känsla utan att mattas. I Offroad-läget är ABS-verkan bak urkopplad. Motorn drar fint från riktigt låga varv upp genom registret. Det finns gott om vrid­moment till hands om man inte vill använda den fina växellådan lika ofta.

När dagen är över konstaterar jag att Triumph byggt en rikligt utrustad äventyrshoj som fungerar på alla slags vägar. Den ­bjuder sina tyska och österrikiska motståndare på minst sagt värdigt motstånd.