Provkörning: Suzuki SV 650 A

Suzuki tänker återställa sin roll som nummer ett bland sporthojs­tillverkarna. Ett av stegen i detta projekt är att ta tillbaka sportigheten i klasserna för mindre motorcyklar. Nya SV650 ska vara en del i det projektet. Hojen har byggts för att vara körglad samtidigt som den ska passa flera slags förare. Därför har den byggts för att vara så slank som möjligt. Sadelhöjden är 785 millimeter och sadeln är hela tre centimeter smalare än sina föregångare vilket kan glädja kortbenta förare.

Den bekanta V-twinnen har uppdaterats rejält för att i första hand ge ett fint mellanregister. Topparna har fått dubbla tändstift för bättre förbränning. Cylindrarna och kolvarna har fått ny ytbehandling. De dubbla spjällhusen är 39 millimeter stora och motorn har fått en funktion som hjälper till att hålla liv i motorn vid låga varv för att förebygga motorstopp. Insugstrattarna i den nya luftburken ska ­effektivisera luftintaget. Dessutom har luftburken designats för att skapa ett sportigare ljud. Chassit samt bromsarna är inget som får oss att höja på ögonbrynen. Fram hittar jag en 41 millimeters teleskopgaffel, bak sitter en enkeldämpare med justerbar förspänning. 

Äntligen är det dags att styra kosan mot landsvägen. Det första intrycket i sadeln är att hojen är kompakt. Den är väldigt smal och styret hamnar nära föraren. Benvinkeln är ganska tajt men fungerar. Kopplingen är distinkt och relativt tung. Även gasrullen upplevs som tungjobbad. Starthjälpen fungerar fint. Bromsgreppet är justerbart, speglarna har fått en vettig design och vibrerar inte nämnvärt. När det gäller ­vibrationer är SV 650 en lyckad konstruktion. Den vibrerar lite men det blir inte irriterande förrän du närmar dig rödmarkeringen.

När det gäller körglädje är SV hysteriskt ­rolig. 197 kilo har aldrig känts lika lätt som här och kursändringarna sker busenkelt. Trots detta är hojen stabil vid långt över körkortsvänliga hastigheter. De generösa ­nedläggningsvinklarna ger föraren ännu mer att le åt.

Motorn drar ivrigt redan från låga varv men efter dryga 6 000 varv vaknar den till liv på riktigt. Den har ett brett register och på bergsvägarna behöver jag sällan röra på ­växelspaken. Upp- och nedväxlingarna sker å andra sidan utan problem och på ett ­distinkt vis. Att hitta neutralläget är dock något knep­igt när man står stilla. Jag får ­flashbacks från äldre Suzukimaskiner.

Fjädringen är överraskande bra. Även om det inte finns några justeringsmöjligheter har ingenjörerna på Suzuki uppenbarligen lyckats här. Hårdvaran är även den fin och fronten niger inte störande mycket. Bak­dämparen kan upplevas något hårt satt. Bromsarna är svagaste länken. I början av provkörningen ligger bromsverkan och känslan på rimlig nivå men under den snabba sträckan i bergen mattas de märkbart. ABS-systemet är alert,men det känns som att det går in onödigt ivrigt.    

För att möta tillverkarens egna löften borde SV 650 vara både nybörjarvänlig och samtidigt kunna bjuda även mer erfarna förare en underhållande körupplevelser.  Jo visst, SV 650 skulle passa utmärkt som körskolehoj. Men den är också väldigt körglad och du kan vara säker på att det inte blir tråkigt, länge bakom styret. Se upp MT-07 och ER-6.

Text: Petri Suuronen