Provkörning: KTM 1290  Super Adventure S

Jag står bredvid och tittar på nya KTM Super Adventure S. Den ser aggressivt tuff ut, precis enligt det formspråk företaget anammat sedan länge. Men den ser även stor och tung ut vid första anblick.

Detta intryck förändras dock när jag kliver ombord på motorcykeln. Jag överraskas med att inte ha några problem att nå ned med fötterna trots mina korta 175 centimeters längd över havet. Sadelhöjden är rimliga 860 millimeter vilket hjälper till.

Ett tryck på knappen för att slå igång tändningen och därefter ett tryck på startknappen väcker den 1301 kubik stora v-twinnen till liv. Tändningsnyckeln behöver jag inte tänka på då modellen är utrustad med Keyless-system som standard. Nyckeln förvaras tryggt i fickan eller som under vår provkörning i det smidiga förvaringsfacket under den stora TFT-displayen. Förvaringen är som gjord för en plånbok, mobil eller nyckeln och erbjuder förutom väderskydd även en laddning via USB-port.

Redan när vi rullar iväg från KTM:s lokaler i Spanien strax utanför Barcelona inser jag att motorcykeln inte alls upplevs som stor och tung, snarare överraskande smidig. Den svänger följsamt dit jag styr den. Däckdimensionerna är 19-tum fram och 17-tum bak vilket passar motorcykeltypen.

På motorvägen innan vi svänger av mot bergen uppskattar jag det rejäla kåpglaset som enkelt kan justeras i höjd med endast en hand. Det är nämligen inte varmare än två plusgrader på morgonen. Handtagsvärmen är redan från start inställd på maxläget av tre möjliga, detta kan enkelt regleras via knapparna på styret.

Den 6,5-tum stora TFT-skärmen som är ny för i år indikerar med kraftigt gulmarkerad text att det är varning för ishalka. 

Hastigheten sjunker när vi svänger av motorvägen och börjar klättra uppför de fina bergsvägarna. Jag trivs i den bekväma sadeln och kastar hojen genom böjarna som om den vore vilken sportmotorcykel som helst. Körställningen är bekvämt avslappnad och reglagen är lättarbetade. 

Växellådan som assisteras av en dubbelverkande quickshifter på våra testhojar gör växlandet till en fröjd även om det knappt är nödvändigt tack vare den starka motorn. Det finns gott om vrid redan från riktigt låga varvtal, egentligen behöver jag inte växla alls så ofta som jag gör.  

Under färden passar jag på att laborera med fjädringsinställningarna på den semi-aktiva fjädringen från WP. För mig känns den för hård och först i det mjukaste läget Comfort (Sport, Street, Comfort och Offroad) blir känslan optimal även om det gärna kunde vara mer nigning i framgaffeln när jag bromsar.

De olika körlägena jobbar olika med ingrepp av traction control och ABS. Systemen är en extra säkerhet på de kalla vägarna i bergen. När ingrepp sker är det odramatiskt och förtroendet för systemen är högt – på gott och ont.

Den stora skärmen till instrumentering är en fröjd att beskåda. Kristallklar och lättöverskådlig med massor av möjligheter för personliga inställningar. Allt sköts lekande lätt med knappar på styret. Programmering av två snabbval via knappar är också löjligt enkelt att utföra. Exempelvis fjädringsinställning och körlägen så att det snabbt går att ändra karaktär hos motorcykeln beroende på typ av väg. Den stora skärmen går även att justera i vinkel om störande solljus mot förmodan skulle irritera. Lätt och smidigt.

På eftermiddagen när det åter blivit dags för hemfärd mot Barcelona har det blivit lite varmare i luften och tempot skruvas upp något. Det gör ingenting alls utan snarare får det mig att le i hjälmen. Motorcykeln får andas ut och sträcka på sig, vilket den trivs med. När elektroniken stängs av helt visar motorcykeln vilka kvaliteter den besitter även utan alla hjälpmedel och skyddssystem. Ut ur kurvorna är det inga problem att sända framhjulet till väders på de två lägsta växlarna under gaspådrag. Det sker lugnt och helt odramatiskt vid varje tillfälle och är något jag inte kan låta bli att göra så ofta som möjligt.

Körningen utför berget och det högre tempot ställer krav på bromsarna med ideliga hårda inbromsningar. De lever upp till de högt ställda förväntningarna och mattas inte under påfrestningen. Känslan är bra och Bosch 9ME-systemet som reglerar ABS:en gör det väl tillsammans med de två 320 millimeter stora skivorna. Både kurv-ABS och ett läge för Offroad finns. Det går dessutom att stänga av helt om så önskas. Dock aktiveras alla säkerhetssystem om tändningen har varit bruten.   

Väl tillbaka igen efter en hel dags körning konstaterar jag att KTM 1290 Super Adventure S är en komfortabel äventyrare som inte bangar för körglada upplevelser med en aktiv förare i sadeln. Då trivs den faktiskt ännu bättre.