Provkörning: Kawasaki Ninja H2 SX SE

Jag kommer ihåg när jag fick beskåda H2 på den stora EICMA-mässan 2014. Nu står jag framför en stor och smaragdgrön H2 SX SE, en sport-tourer. Ett höghastighetslokomotiv av rang.
Vi är på västkusten i Portugal och fullgasar ut från Lissabon.

SX H2 kommer i två versioner, Standard och SE. Det är den sistnämnda som jag har fått ut nyckel till och det här är den mest rikligt utrustade modellen. Det är en mäktig och exklusiv motorcykel med väl tilltagna packväskor som jag har fått disponera.

Utseendet är rått och fronten utmärker sig som särsklit aggressiv. Positionsljusen påminner utseendemässigt om horn och Kawasakis speciella River Mark finns där.
SE-versionen har fått en helt ny TFT-skärm som visar informationen klart och tydligt. Kawasaki har behållit en stor analog varvräknare som passar bra ihop med den övriga instrumenteringen. Motorcykeln är också utrustad med en dubbelverkande quickshifter som fungerar väl när vi kör längs kusten genom Lissabon på väg mot Setubal.

Körställningen är sportig och det ligger en hel del vikt på armarna och knävinkeln är förhållandevis skarp. Körställningen är mer upprätt än hos ZZR1400 men något mindre upprätt än Z1000 SX.
Motorn är mycket omarbetad jämfört med H2 och den är starkare i låg- och mellanregistret. 200 hästkrafter finns tillgängligt och 210 hk med Kawasakis trycksatta luftburk tar det inte lång tid att uppnå höga hastigheter.

Att kasta sig ut på motorvägen går som en lek och motorcykeln är i sitt esse på de större vägarna, även med cruise control aktiverad. Mängder av kraft, god stabilitet och bra skydd bakom kåpglaset. Jag kan känna små vibrationer i styret men det är också allt.
Ljudet från motorcykeln är lågmält och jag kan därför köra motorcykeln timtals utan att bli trött i öronen.
Ramen är kraftigare förstärkt på H2 SX för att den ska kunna ta passagerare och bagage. Det finns inga hastighetsbegränsningar från tillverkaren vid körning med bagage vilket finns på deras andra SX-modell, Z1000 SX.
Jag märker knappt av att jag har väskorna monterade när körningen blir allt sportigare och när svängarna kommer allt tätare.

Portugal visar sin allra bästa sida med fantastisk havsutsikt ifrån bergstopparna.
Hojen kommer snabbt upp i fart och det börjar bli svårt att tämja de 260 kilona när svängarna kommer väl tätt inpå. Likväl är samspel och smidighet bra med tanke på att det är en stor hoj. Kawasakis egna dynamiska programvara till den 6-axliga IMU:n beräknar motor- och chassi-parametrar genom svängarna från ingång till apex och utgång. Den här tekniken ska se till att du håller dig kvar på vägen om greppet skulle svika. SE-modellen har integrerat kurvljus som består av tre lysen på var sida. De aktiveras gradvis beroende på lutningen. All belysning är LED-baserad.

Dämparen bak är fullt justerbar och tar utan ansträngning bort ojämnheterna på vägen komfortabelt och tillförlitligt. Jag leker också lite med de tre olika Power modes som finns. Systemet är lätthanterligt även under körning. Det finns också tre olika nivåer av traction control. Den hydrauliska kopplingen upplever jag som något trögjobbad men den gör ett bra jobb tillsammans med den exakta växellådan.

Utväxlingen hos Ninja H2 SX är anpassad för att ge en mer angenäm touring-upplevelse.
Jag upplever att sexans växel täcker ett ganska brett register. Sadeln är välstoppad och fungerar bra för mig, detsamma gäller sadelhöjden som ligger på 835 millimeter.
Den första dagen av körning är över för mig och första intrycken är väldigt goda. Kvaliteten på knappar, komponenter och andra delar är det hög klass på.
Jag lämnar det gröna smycket i några timmar.

En ny dag gryr och jag är på väg till Estoril-banan för att få känna närmare på prestandan motorcykeln kan leverera utan väskor monterade.
Dämparna justeras för bankörning och lufttrycket i däcken reduceras.
Instrumenteringen slås enkelt om till Sport mode. Accelerationen från stillastående är grymt effektiv tack vare KLCM, Kawasaki Launch Control Mode och hastigheten är mycket hög när långrakan börjar ta slut.
Det blir även kon-körning och bromstester på banan utöver vanlig bankörning. Det känns bra att hitta rätt spår ur sista svängen, krypa ihop bakom kåpglaset, ge full gas medan quickshiftern får jobba med den kompressormatade motorn. Det är inget annat än ren glädje. Kawasaki har byggt ihop en milslukare av rang som du lätt kör ifrån det mesta med.

2018 var året när högfartstouringen kom tillbaka.