23 april, 2024
Provkörningsdagen börjar tidigt och vi delas in i körgrupper. När vi får våra motorcyklar bär det av mot bergen. Väl i sadeln finner jag mig snabbt tillrätta bakom styret. Den ordentligt uppdaterade hojen har instrumentering av TFT-typ. Menysystemen sköter föraren med knappar på vänstersida av styret. Ett arv från större syskon och det hela känns riktigt modern i jämförelse med tidigare Duke-hojarna. Skärmen är skarp och lättavläst samtidigt som den är innehållsrik. Förutom att jag kan välja bland flera olika visninglägen så skiftar den bakgrundsfärg beroende på ljusförhållandena.
Medan vi kör trycker jag på knapparna för att välja mellan körlägena Sport, Street och Rain. Streetläget fungerar bäst i inledande tempot. Gasresponsen är inte lika vass som i Sportläget vilket gör körningen smidig i den täta trafiken.
Körställningen är komfortabel med vilsam position för fötter och armar. Sadeln som är ny för modellen har fått en annan utformning och känns bekväm, lagom hård utan att ge träsmak i baken. Den välbeprövade LC4-motorn är grundligt genomgången och lämnar nu hela 73 hästkrafter (75 i Duke R). Den har försetts med bland annat ny topp, vevaxel, ventilstyrning och kolv. Ett Ride By Wire-system sköter överföringen av gasrullens rörelser till motorn och en slirkoppling hindrar bakhjulet från att börja studsa vid hårda nedväxlingar.
Köregenskaperna visar sig vara riktigt skarpa när tempot stegras allteftersom trafiken glesnar uppe i bergen. Hojen svänger in fint i böjarna och det är inga problem att snabbt kasta den från ena hållet till det andra. De senaste finliret gör 690 Duke till en ännu mer mångsidig nöjesmaskin, så länge körpassen inte blir allt för långa.
Växellådan är som alltid lättarbetad med litet motstånd och så länge man är bestämd med foten så går allting lekande lätt. Slarvar du kan ”frilägen” uppstå mellan växlarna. WP-fjädringen fram och bak fungerar mycket bra hos båda varianterna. Duke R har 15 millimeter längre fjädringsväg än vanliga Duke och är hårdare satt. På vägen känns den stötigare och mindre komfortabel när inte beläggningen är den bästa. Men vi kör också på en liten motorbana och där är Duke R en dröm. När den pressas under hård körning ger framförallt framgaffeln en helt annan feedback än på vanliga Duke.
Detta i kombination med fotpinnar som sitter 15 millimeter högre upp och lite längre bak gör att Duke R blir en klar favorit vid bus och lek på bana. Ingenting skrapar i och den fastare fjädringen ger ett förtroende som vanliga Duke inte kan mäta sig med på banan. Det gäller även bromsarna.
Brembo-bromsarna med M50-bromsok tröttnar aldrig, oavsett hur hårt jag pressar Duke R under provkörningen. Vanliga Duke har billigare bromskomponenter vilket märks av genom en lägre uthållighet under tuff körning. ABS-utrustningen är densamma för modellerna och heter Bosch 9M. Den erbjuder två olika lägen; Standard och Supermoto. I sistnämnda läget försvinner ABS-funktionen för bakhjulet, men den behålls för framhjulet. Det här läget är anpassat för den leksugna föraren på bandagen.
Den avslutande etappen går på motorväg tillbaka mot hotellet och nu märker jag av vibrationerna vid statiska varvtal. De som gör att fingrarna domnar bort. Helt ofrånkomligt på en så stor encylindrig motor, oavsett balansaxlar och finlir.
KTM 690 Duke har helt klart blivit modernare. Den nya instrumenteringen lyfter kvalitetskänslan och den övriga utrustningen från Brembo, WP och Bosch ger mycket valuta för pengarna oavsett vilken av modellerna du väljer.
