Provkörning: ​Triumph Speed Triple R

Jag tar sikte på närmaste motorväg. Flera flashbacks dyker upp när jag ser skyltar med namn som Móra d’ Ebre, L’Hospitalet och El Perelló. Det är inte första gången Bike kör motorcyklar i trakterna kring spanska Calafat.
 
Att hitta en bekväm och vilsam körställning går fort. Knävinkeln passar mina 186 centimeter och det finns fortfarande plats över. Tankens nya utformning tillsammans med den 20 millimeter smalare sadeln har förändrat körställningen till det bättre ­jämfört med föregångaren. Förarmiljön känns igen, men det har tillkommit några nya och efterfrågade detaljer som till exempel växelindikator och en knapp på styret för att byta körläge. Även backspeglarnas placering i styrändarna är ny och bakåtsikten är bra och vibrationsfri.

De stora förändringarna med sjätte generationens Speed Triple är den nyutvecklade motorn. Bland de viktigare förbättringarna finns ett lättare vevparti, nydesignade ­förbränningsrum och kolvar och en ny ­ECU-enhet hämtad från Daytona 675.
 
Motorn är riktigt stark i låg- och mellanregistret, vilket märks tydligt på de kurviga bergsvägarna. Enligt tillverkaren har nya Speed Triple S och R fått fem procent högre vridmoment i mellanregistret vilket ­tillsammans med den uppdaterade växellådan och slirkopplingen gjort motorcykeln än mer lättkörd.
Det nya Ride By Wire-systemet möjliggör fem olika körlägen; Rain, Road, Sport, Track samt Rider – ett körläge där föraren själv väljer inställningar. Att hoppa mellan inställningarna är enkelt och skillnaderna i gasrespons är tydliga. Allt som krävs för att ändra motorns karaktär är att klicka på knappen på vänster styrhalva. Alla körlägen utom Track går att välja under körning. Trackläget – där elektronikens inverkan minskas avsevärt – kan av säkerhetsskäl endast väljas när motorcykeln står stilla. Även ABS-systemet går att ställa i tre lägen, Road, Track och OFF. Antispinn-systemet har samma lägen som ABS-systemet plus ett Rain-läge.
 
Vid första fikastoppet studerar jag de synliga förändringarna på hojen och jämfört med föregångaren har nya Speed Triple R tagit fasta på huliganarvet från 90-talets modeller. För att få en aggressivare utstrålning har bakkutsen inspirerats av Street Triple RX och kylarvingarna har fått en ny strömlinjeformad utformning. Störst skillnad ger dock de nedflyttade framlyktorna och den minimala toppkåpan med integrerat insug. R-modellen har även framskärm och tankdetaljer i kolfiber.
 
Efter en stark espresso bär det av på den underbara El Perelló-vägen med lite tajtare kurvor i ett böljande landskap. Ett berg­stadigt chassi, klibbiga Pirelli Diablo Supercorsa-däck tillsammans med Öhlins NIX30-gaffel och en TTX36 bakstötdämpare gör resan till ett rent nöje. Nya Speed Triple R inger förtroende och jag har hela tiden en trygg känsla från både fram- och bakhjul.
 
Efter ytterligare några mil på landsväg är det dags att utmana huliganen på Bikes gamla hemmabana, den tekniska och knixiga Calafat. Hojen känns otroligt stabil och ­bjuder inte på några överraskningar i chikanerna när jag snabbt slänger hojen från ena till andra sidan. Det förbättrade vridmomentet, över 100 newtonmeter redan från 4 000 varv, skjuter ut mig ur kurvorna.
 
Kontakten med framhjulet känns lika förtroendeingivande på bana som på landsväg, trots det uppskruvade tempot. Nya Speed Triple R känns oförskämt smidig och att hojen väger över 200 kilo med full tank är svårt att tro. Den smalare tanken och sadeln ger intrycket av större förändringar än vad som egentligen är gjorda.
 
Brembos dubbla monobloc fyrkolvsok gör ett utmärkt jobb med bra bett och känsla. Tanken är att de ska passa både gat- och bankörning, men vid det sistnämnda kan jag sakna det omedelbara och direkta bettet som gör livet lättare när det jagas bromspunkter. Att Triumph prioriterat gatkörning, vardagsbus och hanterbarhet märks också på att motorn trivs bäst i låg- och mellanregistret och inte stångandes mot varvstoppet.
 
triumphs varumärkeschef heter Miles Perkins och han berättar att visionen med Speed Triple S och R är att leverera en rolig och busig motorcykel som ändå är bekväm. Den kanske inte är bäst på allt men den ska ge köparen ett komplett paket.
 
Efter en dag på både landsväg och bana känns det som att Triumph har nått sitt mål. Huliganen är fortfarande busig, klarar en hyfsat hård bandag, samtidigt som den är lätt att leva med. Det borde räcka långt.