Provkörning: ​Ducati Multistrada 1200 Enduro

Ducati Multistrada Enduro kompletterar fabrikens multicykel-koncept som introducerades 2010. Modellen är företagets första motorcykel i det stora äventyrssegmentet och som på riktigt ska kunna användas i eländig terräng där vägar nästan helt saknas eller håller riktigt dålig standard. Bakom den färdiga produkten finns tusentals studie- och testtimmar – Ducati vet att konkurrensen i segmentet är hårdare än någonsin och att de bäst säljande modellerna är viktiga kassakor. BMW GS 1200 Adventure, KTM 1290 Superadventure och numera även Triumph Tiger Explorer 1200 är utmanare att ta på allvar, vilket även gäller märkets trogna anhängare – Ducatisterna – som värnar om tillverkarens speciella känsla.
 Inte läge att lämna något åt slumpen alltså.
 
Genomgången på morgonen beskriver en offroadetapp på 80 kilometer, paus för lunch, samt ett avslutande körpass på 150 kilometer utmed slingrande asfaltsvägar utmed Sardiniens varierande landskap. På så vis täcks de områden in som hojen är tänkt att användas för. Lunchen får ses som ett nödvändigt ont.
 
När hojen ska äntras upplevs problemet med att inte nå ned med fötterna – samma som med alla stora adventurehojar. Jag tipsas att starta i körläge Urban som sänker hojen 20 millimeter och gör det lättare att nå ned. Skönt. Tändningnyckeln hamnar i bröstfickan (keyless-system) och den 1200 kubik stora v-twinnen väcks till liv genom ett tryck på startknappen.
 
Gruppen rullar iväg till tonerna från den ovala och smala ljuddämparen. Körläges­väljaren ställs om till Touring för bästa komfort på asfalten. Ergonomin är avslappnad och sadeln mer åt det fastare hållet, utan att för den delen kännas för hård. Styret sitter på lagom avstånd och är brett för god kontroll samtidigt som knäna får bra med stöd mot tanken.
 
Efter ett par kilometer
byts asfalt mot skogsvägar av grus. Föråkaren stannar och uppmanar oss att välja det tredje av totalt fyra körlägen, Enduro. Hojen blir direkt högre och nu är det endast tåspetsarna som når backen. Effekten i detta läge är begränsad till 100 hästkrafter istället för de maximala 160 och ABS-systemet tillåter låsning av bakhjulet. Traction controlen släpper också på kopplet och tillåter både lite hjulspinn och sladd. Tempot blir direkt högt, grusvägen blir snart en stig och efter ett tag börjar klättringen uppför berget. Körningen är tuff. Två av journalisterna får problem och plockas bort från turen av Ducatis följeåkare.
 
Hanterbarheten och balansen imponerar. Multistrada Enduro är trots sin tyngd och storlek riktigt smidig. Vid stående körning ­erhålls bra stöd från tanken, vilket ger god kontroll. Motorn levererar kraften mjukt genom hela registret och växellådan gör det den ska. Som alltid med Ducati krävs en bestämd fot men det är inget som stör. ­Kopplingen är lättanvänd och med bra ­känsla. Den mattas inte det minsta trots ­flitigt användande vid klättringen uppför.
 
På toppen av berget
njuter vi ett par sekunder, hämtar andan framför en milsvidd utsikt med vackra vyer, varpå vi vänder nedåt. Nu får bromsarna bekänna färg. Både ABS-verkan och känsla är bra. Bromsarna är lättdoserade och sköts med ett finger, vilket är skönt utför berget.

Eftermiddagens landsvägsetapp bjuder på körning i högt tempo utmed slingrande kustvägar. Nu ges möjligheten att testa det fjärde körläget, Sport, vilket bekräftar hur mångsidig modellen faktiskt är.  Multistrada Enduro bangar inte för endurokörning, men inte heller när den pressas i kurva efter kurva på asfalten. Den semiaktiva fjädringen jobbar effektivt i alla lägen och ger bra feedback.

Motorn – med sina 160 hästkrafter och vridmoment på maximalt 136 Nm – ser till att det finns kraft när det behövs. Kraften levereras mjukt och kontrollerbart, även om den kan kännas lite väl vass i Sportläget – för att vara en äventyrshoj.
 
Med solnedgången i ryggen kommer både intryck och trötthet krypande. Multistrada Enduro är en mycket mångsidig motorcykel, som gjord för äventyr och långa dagsetapper.

Avståndet mellan den gedigna och multikompetenta Mulstistrada Enduro och tillverkarens åttiotalsmodeller är tämligen långt. Att korsa kontinenter på en Ducce? Lätt! Vem hade trott det i sadeln på en rasslande Paso?