MV Agusta F3 675/800

r första gången på 38 år har MV Agusta återigen placerat sig överst på podiet i en VM-deltävling. ­Satsningen i klassen Supersport 600 har börjat bära frukt och med tillverkarens debut i Superbike-VM detta år ökar chanserna för flera framgångar.

Modellen som ligger bakom MV:s sen­aste framsteg i roadracing är F3 675 som presenterades 2012. Under slutet av 2013 släppte MV Agusta också F3 800 baserad på den mindre modellen. Chassit är detsamma, vikten identisk och den väsentliga skillnaden är att radtrean med motroterande vevaxel har fått ökad slaglängd från 45,9 mm till 54,3 mm. Resulatet blev en effektökning från 128 till 148 hästkrafter och givetvis bättre vrid.

 

På Paul Ricard circuit får vi chansen att provköra 2014 års uppdaterade version av båda modellerna. Börjar vi med F3 675 är de stora nyheterna till i år tillkomsten av Bosch sen­aste ABS-system med körläge för bana, slirkoppling och inte minst reviderad mjukvara till ride-by-wiren med tre körlägen (och ett du kan programera själv).

Ute på den gamla F1-banan är F3:an i sitt rätta element. Det är här den trivs och det är här den hårda sadeln och den framåtlutade körställningen kommer till sin rätt. Den är liten och nätt till formatet, men utan att för den delen skapa besvär för mig som är en bra bit över medellängd. Genom banans snävare s-partier gör radtreans motroterande vevaxel nytta och det krävs minimalt med ansträngning för att ändra riktning. Chassit med ­Marzocchi-gaffel och Sachs-dämpare är lysande på den släta beläggningen. Precisionen och känslan i styrningen är sådan du förväntar dig av en motorcykel med ännu mer påkostade komponenter. På landsväg vet vi dock sedan tidigare att F3 inte är lika förlåtande. Komforten är lika obefintlig som förbisedda designdetaljer. 

Motorn kräver dock rejält med varv för att leverera och ettans växel är ett måste ur tajta svängar. Med gassvaret inställt på ”normal” är 2014 års version väsensskild sina föregångare. Gassvaret dröjer inte och precisionen är på topp. Näsvist sagt är det precis så bra som det borde ha varit från början.

Det nya ABS-systemet är i banläget svårslaget och jag hade definitivt inte gjort inbromsningarna från 250 km/h på mätaren bättre själv. I normalläget är däremot puls­erna tydligare och anpassade för gatkörning där lättare bakhjulslyft och skrikande ­framdäck inte uppskattas av alla. 

 

Efter F3 675 är det dags för 800-versionen. Skillnaden är obefintlig sett till körställning och känslan som chassit ger, men vrider du på gasen är det svårt att inte bli överförtjust. Missförstå mig inte, 675:an är en fantastisk maskin i sitt segment, men den klasslösa 800:an levererar det där extra som gör under för körglädjen. Det känns exakt som att köra sexhundran, fast med ytterligare 20 hästkrafter tillhands och en betydligt trevligare effektkurva. 

F3 675 har precis som 800:an både quick shifter och traction control (med åtta steg), men det är först på den starkare ­versionen som det sistnämnda hjälpmedlet verkligen känns befogat. I slutet av dagen är det också svårt att se varför någon skulle välja F3 675 före 800:an om denna inte ska tävla. Skillnaden i pris är inte stor nog och det storebror erbjuder är svårslaget. En viss Panigale 899 och klassikern GSX-R 750 har all anledning att se upp. 

Plus: Fantastiskt chassi för bankörning. Förbättrad insprutning. Elektronikpaketet utökat med ABS.
Minus: Bristande komfort. Svårt att motivera ett köp av F3 675 istället för 800:an om du inte avser att tävla.

Publicerad i Bike nummer 5 2014.
Text: Oscar Algott
Foto: MV Agusta

Annons

Annons

Senaste utgåvan

Annonser

%d bloggare gillar detta: