19 april, 2024
Det har gått en tid efter överfallet och Lelle är nu öppen att prata om det chockerande rånet. Vi träffar Lelle och låter honom berätta vad som hände den där natten i slutet av oktober.
Du råkade ut för ett väpnat rånförsök. Vad hände egentligen?
-Vi hade nattöppet på torsdagen så jag åkte hem vid tolvtiden på natten och var hemma strax efter 24. När jag parkerat bilen hoppar tjuven fram ur en häck där han hade gömt sig. Vår hund, Hampus, hoppar fram mot tjuven och blir skjuten först. Sedan riktar tjuven vapnet, en 7.65 millimeter, mot Anita och då angriper jag tjuven som försöker hindra mig genom att skjuta två skott mot mig. Det första träffar armen och det andra bröstet men träffar ett revben och viker av. Tjuven har hela tiden skrikit "Pengarna eller jag skjuter", så Anita kastar åt honom en påse med godis som han troligen antog var pengarna. Han tog påsen och försvann på en moped.
Vår granne såg när jag sköts men fick panik och gick och lade sig igen utan att ringa SOS så det gjorde Anita när tjuven försvunnit.
Hur mår du nu?
-Efter omständigheterna väl. Kulan är fortfarande kvar och kommer nog att vara det även i fortsättningen eftersom läkarna anser att det skulle ställa till större problem att operera bort den då den är illa placerad. Armen kommer att bli helt återställd trots ganska svåra skador och lite hosta kan jag stå ut med. Polisen skötte sig utmärkt och gav första hjälpen på plats medan ambulanspersonalen inte var riktigt lika alerta.
På sjukhuset var det extremt effektivt. Det var ganska bråttom att bli opererad så läkaren hade inte tid att vänta på att bedövningen verkade. Visst var det lite tufft att läkarna skar i mig medan jag var vaken och utan bedövning men behövs det kan jag vara ganska tuff.
Hur mår din skottskadade hund Hampus?
-Han mår också förhållandevis bra. Det kändes viktigt för Anita och mig att Hampus blev helt återställd så vi sa direkt åt polisen som tog hand om honom att det inte skulle sparas på något för att få honom återställd.
Hur tog din hustru Anita detta?
-Anita har tagit det hyggligt. Hon har blivit lite mörkrädd och vi har vidtagit lite extra säkerhetsåtgärder hemma. Men i det stora hela flyter livet på som vanligt.
Kommer detta att påverka din trygghetskänsla i hemmet?
-Nej, det kan jag inte säga. Vi hanterar inte pengar på det sättet som tjuven trodde och med en godispåse som enda byte kanske det avhåller honom från att försöka igen.
Du jobbar otroligt mycket, inte minst med hänsyn till din ålder. Hur orkar du?
-Det är ju jobbet som gör att jag orkar! Det betyder oerhört mycket socialt och det märktes inte minst när händelsen blev känd. Jag har fått otroliga mängder med blommor och första dagen kom det 465 mail. Visserligen tycker jag att någon borde gett mig en flaska whisky i stället men naturligtvis var omtanken från alla väldigt uppskattad. Dessutom tror jag att det varit bra psykiskt att komma tillbaks till jobbet så snabbt som jag gjorde. Så jag upplever inte jobbet som en belastning.
Kommer det inträffade att påverka hur du arbetar?
-Nej, inte alls. Lite praktiska problem uppstod med katalogen som vi håller på med och möjligen blir den några dagar försenad men det är nog allt. Det krävs mer än två skott för att hindra mig från att utföra mitt arbete. Dessutom var jag ju tillbaks redan efter en vecka och min personal har ställt upp på ett förtjänstfullt sätt.
Kommer du att vara återställd nog att köra mc till våren?
-Självklart! Jag fortsätter nog att köra min Triumph Tiger men vart det bär hän vet jag inte än.
Vad har du att säga rånaren?
-Jag skulle vilja hälsa tjuven, som nu inte fick något annat än en godispåse, att det krävs mer för att skrämma en gubbe som mig.
