Leifs 748 – På med kläderna! (3/3)

Det kan lika gärna sägas på en gång – Leifs 748 S från 2002 var jämfört med Tommys elvahundra ett ganska enkelt projekt att ro iland. Och fattas bara annat, den är 15 år nyare och har dessutom haft den goda smaken att inte marinera utrymmet mellan motor och kåpor med utsipprande olja. Dessutom verkar Leif njuta av sin Ducati med putstrasa i hand i ungefär samma omfattning som han gör med hjälm på huvudet (om han nu inte vaxar med hjälmen på vilket vi inte tror). Därav det gnistrande skicket och de låga milen.
Tvättsvamp och sämskskinn kommer dock till korta när det gäller att hålla den invändiga statusen på topp och Leifs 748 var ett praktexempel på detta. Och det sägs med betoning på var, för nu är det bannemig annorlunda.
 
Det första som gjordes var att tappa motorn på vätskor. Då motorn inte fuktade någonstans och alla värden var på topp krävde den inte mer än en oljeservice, nya tändstift samt de livsviktiga kamremmarna. De sistnämnda ska bytas vartannat år, Leifs gick på övertid, och eftersom kamremsbrott är något av det man allra minst vill råka ut för var ett byte av dem högsta prioritet. Kylsystemet fick sig en rejäl genomsköljning innan slangarna byttes mot matchande röda silikonslangar (tänk att en sådan liten sak kan göra så stor skillnad för hur en motor ser ut), därefter toppades systemet upp med ny kylvätska.
Kopplingen knarrade och gick trögt och precis som vi misstänkte låg felet inte i själva kopplingen utan i hydrauliken. Efter en ­ordentlig rengöring av huvud- och slavcylinder samt ny vätska, bromsvätska ska bytas vartannat år då den är hygroskopisk (suger åt sig vatten), är känslan i kopplingsgreppet mjukare är vaniljglass i försommarvärme. 
Bromsarna, även de knarriga och sega, fick utstå samma behandling och försågs också med nya belägg. Eftersom Ducati, allra­helst då det handlar om en S-modell, gärna bestyckar sina hojar med snofsiga ­delar hade 748:an redan stålomspunna slangar.
Sist men inte minst krängde AVA på nya däck på Marchesini-fälgarna. Gummivalet föll på Pirelli Rosso II, ett gatdäck som även fungerar på bana om lusten skulle falla på. 
 
Det finns få motorcyklar som inte blir bättre av en mappning. Det gäller standard­motorcyklar i allmänhet och gamla skolans Ducati i synnerhet. MotoSpeed, general­agent för Dynojet, skänkte vänligt en Power Commader V till Leifs Ducati som Robert Lund, AVA:s verkstadschef, monterade innan 748:an spändes upp i bromsbänken.
Till skillnad från en radfyra mår en Ducati absolut bästa av att varje cylinder mappas ­separat. Det är något som ­Power ­Commader V har stöd för och i ­praktiken kan man enkelt säga att motorn betraktas som två sammankopplade en­stånkor.
Att mappa varje cylinder för sig tar lite längre tid än att gå den grova vägen men det är väl investerade timmar. Om vi analyserar kurvorna till vänster ser vi ett fint tillskott av både effekt och vrid över hela registret samt en betydligt mjukare kurva. Dessutom är förhållandet mellan luft och bränsle betydligt bättre då Leifs maskin sedan tidigare var bestyckad med slip-on från Termignoni som den inte mappats för. Den stora vinsten ligger dock inte i varken hästar eller newtonmeter utan i körbarheten då både gasrespons och motorgång blir betydligt bättre.
 
Leif skiner som solen när han hämtar sin Ducati hos Ava. Han synar den noga och klappar den varsamt över tanken innan han kränger på sig Ducati-jackan och rullar iväg i eftermiddagssolen.  
”Tack till alla inblandade och en eloge till den som tvättat den, den luktar nytt! Jag tog Slingerbulten på vägen hem och det är härligt med nya däck och bromsarna är mycket lättdoserade, inte stumma som tidigare och ­motorn går mjukt och fint” lyder mejlet från Leif som ligger i inkorgen på måndag morgon.
Väl bekomme säger vi! 

Andra intressanta nyheter för dig

Senaste utgåvan

Annonser

%d bloggare gillar detta: