Ledare #5.14

Du vet hur det känns. Snön har dragit sig tillbaka och solens strålar gör mer än bara lyser upp tillvaron, de värmer. Tillhör du dem som tänkte framåt redan i höstas står hojen årsservad i garaget och säsongsstarten är inte längre bort än ett besök på transportstyrelsen.se för att ställa på den. 

Tyvärr händer det många helt onödiga olyckor under säsongens första veckor. Missförstå mig rätt, alla olyckor är onödiga, men just i början av åkåret är det lite extra bittert att bita i gräset och kanske sumpa en hel säsong för att man inte undvek de klassiska fällorna.


Grus är ett lika säkert vårtecken som Tussilago. Har du inte rekat en vägsträcka innan, räkna med att det bakom varje vägkrök ligger en sträng grus kvar så slipper du drabbas av ­obehagliga överraskningar. Och om du ändå skulle göra det, fokusera inte blicken på grusfläcken utan rikta den dit du vill komma. 

Bilisterna är lika ovana vid att ha motorcyklar omkring sig som du är att sitta på hojen efter vintern. Du behöver inte vara många meter bort för att helt döljas av a-stolpen eller en backspegel och har inte bilföraren insett att hojarna kommit ut kan du räkna med att han inte gör sig något extra besvär för att upptäcka dig. Det bästa är att du betraktar dig själv som osynlig. Planerar du din körning utifrån det kommer du både ha marginal och handlingsberedskap när något händer.

Vädret. Även om det är sommarvarmt i eftermiddagssolen blir det snabbt kallt när det börjar mörkna. Och en kall hojåkare är en dålig hojåkare. Blir du nedkyld försämras din reaktions­förmåga och din motorik vilket i kombination med kalla vägar (och ­kanske våta – aprilväder) snabbt kan försätta dig i en svår situation helt i onödan.

Ta det lugnt. Du har gott och väl sex månaders hoj­åkning framför dig och du behöver inte stressa. Se de första ­veckorna som en mjuk uppvärmning och du kommer att få ut mycket mer av hojsäsongen i slutänden.