KTM 690 Duke

Provkörningen av nya KTM 690 Duke ägde rum på en av svenskarnas favoritturistorter, Gran Canaria.   
Nyheten pressades hårt på de slingrande bergsvägarna och för första gången under mina år som testförare och aktiv motorcyklist ruggades de vanliga gatdäcken, som vid bankörning, på vanlig landsväg – lycka!  
1994, när KTM lanserade första generationen Duke, höjde många på ögonbrynen och frågade sig varför. Vad var det för en galen modell KTM egentligen släppt och borde de inte hållit sig till offroadkategorin? Men de som gillade modellen gjorde det helhjärtat.  
I år släpper KTM sin fjärde version av Duke, som vid varje generationsskifte gått mer och mer från motard till streetfigher. Så även denna gång när Duke blir än mer komfortabel.  Direkt vid avfärd från hotellet noterar jag att cykeln är en typisk KTM och jag finner mig genast tillrätta på den. Geometrin är naturlig med bra placering av fotpinnar, styre och sadel.  
Vid färd längs bergsvägarna där hastighetsbegränsningen är mer eller mindre en axelryckning för den lokala polisen, känner jag att hojen fortfarande har en väldigt hög busfaktor, trots att den blivit mer allround. Nya Duke kallas av KTM för en »rolig landsvägshoj« och nu är det upp till 690 SMC R att ensam bära motard-fanan vidare.  
Fjädringen har gjorts mycket mjukare på nya Duke men ändå upplevs inte cykeln vinglig tack vare sin 50/50-viktfördelning. Fjädringsrörelserna är välbalanserade mellan fram- och bakände vilket ger ett stabilt beteende, utan vobbel eller obehagliga överraskningar, i tighta eller snabba svepande kurvor. Den åtta kilo tunga fackverksramen är styv vilket gör det lätt att hålla spåret, även med vidöppna spjäll, uppe på de ständigt svängande bergsvägarna. Plus i kanten blir det också för att nya Duke inte blivit tyngre, trots att den nu har en ABS-enhet som väger 1,3 kilo.
Brembo-bromsarna får jobba hårt under provkörningen. De har en precis bromskänsla, manövreras lätt med ett finger på bromsgreppet och bromssträckan blir vad man räknat ut den till varje gång. Mot slutet av dagen, efter ett av de snabbaste och kurvigaste partierna vilket är fullt jämförbart med hård bankörning, börjar bromsarna mattas och beläggen glasas vilket försämrar bromsegenskapernarna märkbart.

ABS-bromsarna är fina och jobbar med täta intervaller. Intensiva pulser i handtaget och korta men mjuka bromspulser ger möjligheten till att justera spårvalet i en kritisk situation.  

Motorn har fått sig en rejäl omgång med ett nytt och aningen tyngre svänghjul för att få en jämnare motorgång. Den märks delvis i form av bättre komfort tack vare mindre vibrationer men även genom att motorns karaktär är lite stillsammare än hos förra generationen.

Motorkaraktären har också blivit lugnare genom att Duke nu har dubbla tändstift med individuellt mappad tändning, vilket även minskat bränsleförbrukningen med upp till tio procent. Nytt för Duke är också drive-by-wire där man inte använder sig av en enda centimeter vajer mellan gasrulle och spjällhus. Det ger en annorlunda känsla när man inte känner av någon friktion från vajern mot höljet men man vänjer sig snabbt.

Skillnaden mellan de tre olika mappningsalternativen av motorn gör stora skillnader på motorgången. Standard, läge 3, är bäst för normalkörning och Sport, läge 2 ger en rå och aggressiv karaktär. Comfort, läge 1, är väldigt lugn och passar de som inte hunnit lägga så många mil på en motorcykel ännu.  

Ner från bergsslingorna mot transportsträckorna erbjuder den numera bredare sadeln bra komfort. Körställningen är statisk utan större möjligheter till att variera positionen men för mina smala 180 centimeter i kroppslängd är den helt rätt och bekväm, även när trippmätaren börjar närma sig 30 mil.  
 
 

KTM har gjort nya Duke till en hoj som passar de flesta förare. Cykeln har fått 30 millimeter lägre sadelhöjd för att fungera bättre som pendlarhoj och vid stadskörning. Bekväm fjädring samt mer neutral och ergonomisk körställning underlättar vid vardagligt bruk och den lilla läppen ovanför den platta framlyktan, som kan tyckas luta åt fel håll, styr undan vinden förvånansvärt bra vilket gör motorvägsetapper drägligare. 

Duke har också blivit märkbart billigare för att kunna matcha sina konkurrenter. Priset har kunnat pressas delvis genom enklare komponenter, bland annat är det nu bara förspänningen på bakdämparen som är justerbar. Tack vare dessa besparingar hamnar Duke numera prismässigt i nivå med bland andra Kawasaki ER-6n. Duke går dessutom att få med 25, 33 eller 50 kilowattsregistrering för de olika körkortskraven. 

Kundkretsen för nya Duke är bred eftersom den passar såväl nya motorcyklister som pendlare, solskensåkare, gasglada och de som vill åka på kortare hojsemester. Trots en del besparingar på komponenter har KTM bibehållit hög kvalitet på material och sammanfattningsvis är nya Duke en väldigt lyckad modell som ger mycket hoj för pengarna.

Plus: Billig men ändå rolig. Relativt komfortabel, går att skjutsa på, och mångsidig. 1000 mils serviceintervall.
Minus: Vibrationer. Ej justerbar fjädring.
 
Publicerad i Bike nummer 2 2012
Text: Matti Tepsa
Foto: KTM