19 april, 2024
Som fjärde medlem i KTM:s adventurefamilj lanseras nu den nya inroparen KTM 1050 Adventure. Syftet är att ge ett alternativ till 1190 Adventure avsett för dem med en mindre budget, inte bara vad gäller inköp där det skiljer cirka 20 000 kronor mellan modellerna, utan främst vad avser försäkringskostnader, däck och service. Och även om 1190:s 150 hästkrafter är kul kan ju alla vara eniga om att det knappast behövs den nivån på fyrverkeriet för att åstadkomma en fin äventyrsmaskin. Motorn ger 95 hästkrafter och kommer även att erbjudas i strypt A2-version med 48 hästkrafter. För att maximera körbarheten trots den lägre cylindervolymen har insugstrattarna förlängts, effektkurvan är helt identisk med 1190 Adventure upp till 6 000 varv. Efter denna modifiering uppger en tekniker att maskinen fortfarande gav mer än 120 hästkrafter vilket gjorde att effektuttaget dessutom fick regleras ner elektroniskt på högre varv. Detta gör att fulla 95 hästkrafter nu nås över ett brett register.
Provkörningen gjordes på fantastiska bergsvägar med både rakor och hårnålskurvor. I mellanregistret är motorn urstark, faktiskt betydligt starkare än den KTM 990 Adventure med nästan 120 hk som jag själv kör till vardags. Varvar du mer sker naturligtvis ingen ytterligare ökning av kraften, men detta är nog ett mindre problem då de flesta normalförare mest använder mellanregistret. Jag gissar därför att kraften kommer att räcka och bli över för de allra flesta, och skulle en köpare efterhand börja sakna pulver kan man ju gissa att en del eftermarknadsfirmor snart hittar på ett sätt att frigöra alla fastbundna hästkrafter som lurar under tanken på 1050.
Även på chassisidan visar KTM att det går att åstadkomma mycket även med enkla medel. Framfjädringen på 1050 är inte ställbar medan man bak med hjälp av verktyg kan ställa in förspänning och returdämpning. 1190:s elektroniskt ställbara dämpning finns följaktligen inte med på 1050. Inte heller detta skulle visa sig vara något praktiskt problem då KTM fått till grundinställningarna riktigt bra. Vi körde hårt på de fina bergsvägarna och jag tänkte mest på hur kul jag hade, aldrig på att fjädringen inte fungerade som jag ville – ett gott betyg. 1050 upplevs också lite lättare och mer svängvillig än sina större syskon, den väger visserligen bara åtta kilo mindre än 1190, men har samtidigt smalare däck och lägre ofjädrad vikt vilket ger en lekfull och körglad motorcykel som i allt väsentligt känns som en lite nättare 1190 med en motor utan tydlig topp. Det finns även andra skillnader mot 1190: 1050 har gjutna fälgar istället för trådekerfälgar, enklare traction control och saknar kurv-ABS. Den har en lägre sadel, till glädje för somliga, samt enklare utförande i vissa detaljer som olackerade kåpdelar.
Farhågan att 1050 bara skulle vara ett strypbart alternativ för A2-behöriga visade sig vara helt ogrundad. Baserat på den korta provkörningen skulle jag fortfarande välja att köpa storasystern 1190 Adventure R i stället, man får helt enkelt så mycket extragodis och ett bredare användningsområde för prisskillnaden. Men 1050 är betydligt mer lättillgänglig, både prismässigt och fysiskt, och mer än bara en tekniskt nedbantad snikmodell.
Ursprungligen publicerad i Bike nr 05/15.
