19 april, 2024
Sett till statistiken är dessa två motorcyklar drömmen för medelsvensson. De har ganska stora motorer med lagom mycket effekt, är hyfsat bekväma och inte alltför dyra. Dessutom har motorcyklar i äventyrskategorin ständigt varit populära och på sistone ökat ytterligare i Sverige. Båda dessa har 17-tumshjul och tillhör asfaltsegementet av kategorin, något Kawasaki var noga med att uttala när Versys 1000 presenterades i vintras. I stället för att ha storsäljaren BMW R1200GS som främsta konkurrent hade japanerna ställt siktet på just Triumph Tiger. Mycket av tekniken kommer från streetfightern Z1000, bland annat motorn.
Rent siffermässigt har Kawasaki ett litet övertag vad gäller effekt (fem hästkrafter) men inte vikt och pris (för grundversionen av Tiger). Under tidigare testmätningar har de gett liknande siffror vad gäller acceleration och toppfart med övertag för Versys. Storleksmässigt ligger de också mycket nära. På förhand ser det ut att vara mer eller mindre jämnt skägg alltså.
Triumph kontrade med att uppdatera årets modell av Tiger för att göra den mer sportig och sudda ut alla ambitioner för grusvägskörning. Körställningen har omarbetats åt det aktivare hållet och styret (som nu är av aluminium, inte stål) har sänkts två centimeter. Dessutom har fjädringen gjorts 27 procent styvare. När Tiger Explorer kom skulle vanliga Tiger få mer fokus på asfalt och bli en av de sportigare äventyrsmotorcyklarna för att inte kanibalisera inom familjen. Triumph har också använt en motor som känns igen från fabrikens modeller för gata. 1050-kubikaren är en variant på samma radtrea som sitter i Sprint GT och Speed Triple.
Trots Triumphs uppgifter om uppstyvad fjädring känns den fortfarande mjuk men ändå stötig. Kawasakin är också mjuk men framgaffeln och stötdämparen arbetar betydligt bättre. I kurvorna känns den lugnare och tar sig smidigare över ojämnheter. Det är lättare att köra fort med Kawasakin och det märks att det är billigare och sämre komponenter i Triumph. Versys 1000 har fått samma typ av senaste generationens framgaffel med större dämpkolvar och envägsventiler som också sitter på sportmotorcykeln ZX-10R.
Körställningarna skiljer sig åt rejält, vilket blir tydligt när vi hoppar mellan modellerna. Kommer man från Tigern känns det som att Versys har styret i axelhöjd, vice versa upplevs Triumphs styre och fotpinnar sitta i midjehöjd.
Vad som fungerar bäst är en smaksak men Kawasaki tar poäng på sin sadel som är bekvämare. Enligt Kawasaki är sadeln den skönaste de någonsin har gjort och den är sannerligen en dröm. Rutan går också att ställa steglöst på Versys 1000, på Tiger är den fast. Högre finns som tillval men kostar extra. När vi väl rullar märks det tydligt att Triumph är bredare än Kawasaki som ändå har en cylinder mer på bredden. Tiger känns mer busslik och ger inte samma kontroll.
Motorerna är unika i klassen. Triumph är ensamma om radtrea och Kawasaki har enda radfyran. Triumph-motorns insprutning är mer alert och insugsljudet både högre och aggressivare. Kawasakin drar dock ifrån i de flesta lägen, om än inte med mycket.
Radfyran känns mer surrig. Triumphs trecylindriga är lugnare och är trevligare att dra på låga varv med. Den har mer charm och karaktär än Kawasakins effektiva men mer slätstrukna motor.
Surret avspeglas i vibrationerna som är finare och mer påträngande än Triumphs grövre men mjukare sådana. Vid 5 000 varv försvinner sikten i backspeglarna på Versys 1000 och det rasslar i plastdetaljer. Här märks det att Kawasaki har sparat. Båda har liknande turbinkaraktär med bra bottendrag.
Kawasakin som är den modernare motorcykeln har också mer elektronik. Det finns olika motorlägen, färddator som styrs från styret och traction control-systemet KTRC är standard och går att ställa i tre steg. Triumph saknar helt traction control, också det ett ålderstecken.
Elektroniken har också utvecklats på bromssidan där abs-bromsarna arbetar grövre på Triumph. Den senare har dock bättre initialt bett. På Kawasakin behövs mer handkraft.
På kopplingssidan är det tvärtom. Tigerns trögare reglering blir jobbig i längden.
Fördelarna med den här typen av motorcyklar är många, vilket köparna har upptäckt. De går att använda både till touring, kurviga landsvägar och är bra inne i staden.
Vi körde mestadels på småvägar och i stadstrafik och det är lätt att uppskatta en bekväm och upprätt körställning i kombination med motorer och chassin som faktiskt uppmanar till bus och lek. Det är alltså väldigt rationellt att köpa den här typen av motorcykel och ska hjärnan få välja vinner den svalare och effektivare Versys 1000.
Kawasaki lyckades alltså med sitt mål, de ställde siktet rätt och gjorde en modernare motorcykel än Triumph Tiger och är därmed en värdig segrare i duellen. Men motorcyklar köper man minst lika mycket med hjärtat som med hjärnan och vilken som tilltalar dig bäst vet bara du.
Publicerad i Bike nummer 8 2012
