19 april, 2024
På den svenska marknaden finns det gott om prestandamaskiner som är skapta för erfarna motorcyklister. Vid sidan om dessa maskiner, oftast sportmotorcyklar som proppats fulla med hästkrafter, finns en rad andra typer av motorcyklar som ska täcka behovet för dem som föredrar glidare, offroadhojar och så vidare.
Kawasakis nya ER-6n är tänkt att vara en motorcykel som ska passa många olika typer av personligheter, oavsett om du är nybörjare eller en erfaren motorcyklist. Oftast upplevs motorcyklar lämpade för nybörjare som tråkiga såväl att köra som hur de ser ut. Så är inte fallet när det gäller ER-6n, som trots ett relativt lågt pris känns påkostad med bra prestanda och en mycket häftig design.
Den vågade designen bidrar till att modellen känns mer påkostad och betydligt dyrare än vad den kommer att kosta. I dagsläget är inte priset för den svenska marknaden fastställt till punkt och pricka, men enligt Kawasakis representanter kommer den att kosta mindre än sjuttio tusen kronor.
Hos ER-6n erbjuds en relativt låg sadelhöjd, vilket samtidigt leder till ett förhållandevis kort avstånd mellan sadel och fotpinnar. Det är aldrig långt ner till marken, inte ens för personer med relativt korta ben. Fötterna vilar på aluminiumpinnar, som saknar all form av vibrationsdämpande gummi. Avståndet fram till det lagom breda styret är relativt kort och reglagen för kopplingen samt frambromsen är justerbara i fem steg. Bra!
Totalt sett har ER-6n en avslappnad och upprätt körtställning vilket medverkar till en god kontroll över motorcykeln. Sadeln, som har en upphöjning för passageraren, upplevs som bekväm och lämpligt utformad. Den fungerar gott så länge det inte är frågan om att köra längre transportsträckor. Efter en dryg timmes körning på motorvägen kommer träsmaken obarmhärtigt smygande. Med hjälp av de rektangulära backspeglarna har jag god koll över vad som händer bakom motorcykeln.
Även om utseendet är viktigt för de flesta, så är dock att motorcykeln fungerar som en motorcykel det allra viktigaste. Enligt mig ska en motorcykel vara lättkörd, svänga villigt samtidigt som den ska vara stadig med bra bromsresurser, och inte minst viktigt framkalla ett stort leende på förarens läppar.
Motorn är en helt ny vätskekyld parallelltwin med fyra ventiler per cylinder. Den nya kraftkällan har inte mer gemensamt med motorn hos föregångaren ER-5 än att det är just en parallelltwin. Den elektroniska insprutningen och trevägskatalysatorn bidrar till att ER-6n med god marginal uppfyller avgaskraven för den kommande Euro-III-normen. Trots att den nya motorn är drygt 150 kubikcentimeter större än ER-5-motorn är den avsevärt mindre. Den nya kompakta motorn är nyckeln som gör ER-6n till en smal och smidig motorcykel. Att ljuddämparen har placerats lågt, under motorn, sänker tyngdpunkten samtidigt som det ger ett mer kompakt avgassystem, vilket i sin tur gör sitt till att katalysatorn snabbare kommer upp i rätt arbetstemperatur.
Efter en hastig tur i stadsmiljö vet jag att ER-6n fungerar för såväl kvicka accelerationer med framhjulet uppe i skyn som för slalomkörning mellan bilar och cyklister, och jag styr kosan ut på landsbygden där betydligt trevligare vägavsnitt väntar.
Jag följer en väg som ringlar sig underbart härligt uppför ett berg. Den ena kurvan avlöser den andra i en till synes aldrig sinande ström. Utsikten är slående vacker och solen skiner från en blå himmel. Vad mer kan jag önska? Om det inte vore för ett och annat tjälskott och en stundtals ojämn vägbana vore sträckan helt suverän för hojåkning. För min del passar dock vägen perfekt, för att se vad fjädringskomponenterna och chassit duger till.
Den konventionella framgaffeln saknar justeringsmöjligheter. Den är mjuk och följsam, och sväljer vägbanans ojämnheter med bravur. Vid extremt kraftiga inbromsningar bottnar den visserligen, men för övrigt fungerar den bättre än bra. Stötdämparen bak har monterats näst intill vågrätt och här finns justeringsmöjligheter för fjäderförspänningen. Grundinställningen är följsam och komfortabelt mjuk. Däremot anser jag att den är i mjukaste laget då det nalkas mer lekfull körning. När jag pressar genom kurvor med en ojämn vägbana gungar hojen stundtals väl mycket. Markfrigången är mycket bra och du får luta ER-6n tämligen mycket innan fotpinnarna skrapar mot vägytan.
Motorn har en mjuk och trevlig gång, även om den vibrerar en hel del. Dock är den typ av vibrationer som motorn i det här fallet ger inte störande på något vis, och gör inte att några av mina kroppsdelar domnar. Men vibrationerna finns där. Kawasaki anger en toppeffekt på 72 hästkrafter. In i de tvärare kurvorna gäller det dock att jag växlar ner ett eller två hack, för bästa acceleration ut ur kurvan. Den vajermanövrerade kopplingen är lätt att reglera och växlingarna sker mjukt på alla sätt och vis.
Plötsligt har jag nått toppen på det drygt 1500 meter höga berget och nu bär det av utför. Nu får jag anledning att bruka bromsarna en hel del. Fram kramar dubbla tvåkolvsok kring de 300 millimeter stora bromsskivorna. Känslan i reglaget är mycket bra och bromsverkan finns det gott om, även om jag saknar det där sista. Jag menar helt enkelt att bromsarna är effektiva och stoppar ekipaget på godkänt vis, utan att vara något utöver det vanliga. Bakbromsen är förhållandevis lätt att reglera utan att bakhjulet låser sig allt för lätt. Mot ett pristillägg på några tusenlappar kommer det att finnas möjlighet att välja en ER-6n med fabrikmonterade ABS-bromsar.
Den lättöverskådliga instrumenteringen har placerats ovanför huvudstrålkastaren och rymmer en analogt visande varvräknare, och en digital panel där aktuell hastighet visas vid sidan om klockslag och avverkad sträcka.
Kawasaki ER-6n är perfekt för nybörjare men upplevs för den sakens skull inte heller som tråkig att köra för en erfaren motorcyklist. Kanske är det här hojen för dig som är på jakt efter en pendlarhoj men samtidigt vill ha lite roligt på vägen hem. Totalt sett sammanfattar jag ER-6n till att vara en motorcykel där du som konsument får mycket hoj för pengarna. Designen är modern och vågad. Motorn är pigg och tillsammans med ett stadigt chassi och ordentliga bromsar blir det totalt sett en motorcykel som är trevlig och framförallt rolig att köra, även för en erfaren motorcyklist. ER-6n slår helt enkelt hål på myten att billigt är detsamma som tråkigt.
Jag känner mig dock manad att höja ett varnande finger för att ER-6n kan vara dyrare att försäkra än vad det kan verka, och jag tipsar dig att kontrollera detta innan köp.
Nu återstår det att se om vi kommer att få se den nya motorn hos en mer offroadanpassad Kawasaki samt ytterligare en kåpförsedd modell inom en förhållandevis snar framtid…
Plus:
Pigg motor. Smidig växellåda. Lättkörd och svänger villigt. Bra körställning.
Minus:
Sadeln ger träsmak på långturen. Motorn vibrerar en del på de mest kritiska varvtalen.
Text: Johan Ahlberg
Foto: Wout Meppelink, Double Red
Publicerad i Bike nummer 9/10 2005
