Icons: Kawasaki ZZ-R 1100

90-talet. alla som var med kan nog enas om de sista tio åren av det förra årtusendet var något i hästväg. Inga klimathot, gott om fagra damer som mer än gärna klättrade upp på bönpallen och som grädde på moset var det visserligen olagligt men åtminstone inte moraliskt förkastligt att rensa Vance&Hines med lite varvstoppsblues på sexan. Detta var ju innan en svartklädd dumskalle lyckades förvandla synen på hojåkaren från charmig men galen rebell till samhällets fiende nummer ett.

Nåja, vi ska väl inte skylla allt på Ghostrider, vissa ryggmärkesklubbar hjälpte till de också.
Sedan var det hojarna. Motorerna hade visserligen börjat få skaplig snurr redan på 80-talet men det var först efter GSX-R som vi började få chassin att tygla effekten med. Feta boxramar, enkeldämpare med länkage, USD-gafflar och bromsar med både diameter och en herrans massa kolvar.

Sveavägen i Stockholm fullkomligt badade i häftiga modellnamn, splashiga dekorer och färgsättningar. Vart man än vände sig såg man ett skinnställ grenslat över en massa R, Z, X, Y och så några R till. Försäkringsklass 7 givetvis.

Två grundläger fanns det.  På ena sidan superbikereplikorna på 750 kubik, på den andra gatjärnen som ofta ståtade med slagvolym över litern. Och snabbast av dem alla, gatans kung, var Kawasaki ZZ-R 1100.

Med 1052 kubik, 147 hästkrafter och en toppfart på närmare 280 blås fanns det inget förutom Viggen som hängde på ZZ-R 1100 när den lanserades lagom till säsongen 1990. 

Ordningsmaktens långa arm var även den i kortaste laget, hur den än famlade lyckades den inte få fatt i en ensam hojåkare på väg från Göteborg till Stockholm den där sommaren 1992. Ja det var inte bara bumsar som grämde sig, föreställ dig hur ledningen för SJ mådde när deras höghastighetståg X2000 tvålades till så det tjöt i ångvisslan – 50 minuter efter den morrande Kawasakin rullade tåget in på Stockholms Central, oj då!

Sedemera ökade 1100 kubik till 1200 och slutligen 1400 och på vägen tappades bindestrecket bort. Toppfarten, för den som lyckas pilla bort fartspärren, är numera smått hysteriska 317 km/h. Men originalet, ZZ-R 1100, var ändå först med att vara snabbast.