Gillar du att verkligen köra motorcyckel? Leka med gas, koppling och broms helt utan att det egentligen finns behov till det (mer än dina egna)… Bra, då har du hamnat rätt.
»Lika barn leka bäst« är ett gammalt slitet proverb, men ett bra sådant, och stämmer även för denna kategori av fordon.
Planerna för nya Husqvarna Nuda 900 offentliggjordes i mitten av förra året när det italienska företaget visade upp den kommande motorn, en uppborrad och trimmad variant av den tvåcylindriga maskin som sitter i offroadmodellen BMW F 800 GS. Nuda är först ut i Husqvarnas landsvägssatsning och fler modeller kommer att följa. På motorcykelmässan eicma i Italien visades en Steve McQueen-inspirerad flat track-prototyp upp och i höst kommer ännu designstudie åskådliggöras, även den med motor från BMW.
Det tyska moderbolaget är med andra ord språngbrädan som möjliggjort att vi på så kort tid kunnat få se nya modeller från det forna svenska företaget.
Ducati har en lång tradition av elaka motorcyklar för gata och senast ut från fabriken i Bologna är Streetfighter 848. Företaget framhåller den som ett snällare instegsalternativ till den mer kubikstinna Streetfighter S, som av många anses vara »för mycket«.
Men den som skulle missta 848-versionen för ett mjukisalternativ kommer att få ompröva sina åsikter…
KTM 990 SMR är inte ny för i år men det österrikiska företaget har gjort en rad ändringar för att ge den ett mer konkurrenskraftigt pris. I likhet med Nuda faller den under epitetet megamotard. De har något längre fjädringsväg än en renodlad landsvägsmodell och stylingen är mer åt motocross med höga framskärmar och mindre plastkåpor.
Vi har med andra ord två megamotarder och en streetfighter att utvärdera. Testförare är undertecknad, roadracingföraren Christer Miinin och chefredaktör Magnus Wallner.
Vi börjar som sedvanligt på Lunda flygfält där vi utför prestandamätningar och därefter väntar varierad körning på landsväg, motorväg och i stadstrafik. Vädret är på vår sida och väluppvärmd asfalt gör att vi kan nyttja motorcyklarna som det är tänkt.
848 Streetfighter är stadig i sitt uppträdande men kräver ett fast handlag med styret för att snabbt ändra riktning. Rosso Corsa-bakdäcket från Pirelli mäter 180/60-17 men köregenskaperna skvallrar inte om den högre profilen och Streetfighter 848 beskrivs bäst som tryggt trögstyrd.
Fjädringsvägen är kortast i sällskapet och fungerar bäst där det är som glesast mellan tjälskotten. Framgaffeln och bakdämparen arbetar avstämt samt förutsägbart vilket gör att den där snabba svepande landsvägsböjen gärna tas med extra attack.
V-twinnen med 90 grader mellan cylindrarna har toppig karaktär och kräver varv. Ser vi till effektgrafen är det först vid 8 000 varv som Ducatin passerar Husqvarna Nuda. KTM är starkast av samtliga tills den når varvstoppet och den högvarviga italienaren smiter om. Motorgången är härligt tung på Ducativis, växellådan mekaniskt exakt, kopplingen tungjobbad och det vibrerar en del i fotpinnar och styre på låga varv. På det hela kräver 848 Streetfighter mer av sin förare än de övriga – ett större engagemang.
Körställningen bjuder på testets lägsta sadelhöjd och 990 SMR och Nuda är i jämförelse rejält höga. Fotpinnarna sitter i gengäld högt upp på Ducatin och ger en kompaktare körposition, mer lik den på en sporthoj. Styret är smalt, vilket gör den smidig genom trånga passager, och det bidrar även till en mer ihopkrupen sportig körställning. På motorväg fungerar Streetfighter 848 bra och med en toppfart på 248 ärliga km/h är det skönt att kunna göra sig liten.
Ducatis traction control DTC, med åtta valbara lägen, är standard och fungerar bra både på bana och gata. Quick shifter finns som originaltillbehör.
Bromsarna hör till testets bästa och den kortslagiga fasta fjädringen gör retardationen stadig och precis. Känslan är bra och bromssträckan föredömligt kort. ABS finns än så länge inte att tillgå och får vi önska fritt hade den senaste generationen låsningsfria bromsar från Panigale inte suttit fel.
Ducati Streetfighter 848 bjuder på hög detaljfinish i stort och smått. Här hänger inga lösa kontakter oskyddat (som det gör på KTM) och allt känns rejält åtskruvat. Den kompakta instrumenteringen är fullmatad men inte speciellt kontrastrik. Knappar och reglage fungerar däremot oklanderligt.
Det finns bara en sak med Ducatin som vi inte står ut med och det är passagerarplatsen som endast bör ses som en nödlösning.
Husqvarna Nuda 900 R är avdramatiserande att sätta sig på och du glömmer snabbt den tonstarka designen. Sadeln är smal men förvånansvärt bekväm, avståndet till fotpinnarna är tilltaget och styret ordentligt brett. Tanken är låg men de utstickande kylarvingarna gör att du får bra grepp om motorcykeln, samtidigt som midjan är smal nog för att ge dig bra känsla. I låg fart är Husqvarnans körställning i kombination med det tilltagna styrutslaget en ypperlig kombination för framkomlighet och hanterlighet. Tyngdpunkten upplevs som låg och Nudan är lätt att balansera med.
På motorväg eller snabbare landsvägar är däremot körställningen påfrestande. Det breda styret gör att du fångar fartvinden och den »vindavisande« kåpan är verkningslös.
Den BMW-ärvda parallelltwinnen har ett härligt rappt avgasljud på låga varv och accelerationen till 100 km/h är bäst i test. Därefter får den lågt utväxlade Nudan det svårare att hålla konkurrenterna bakom sig. I jämförelse med KTM 990 SMR är det svårt att tro att det endast skiljer 101 kubik mellan motorerna, det upplevs snarare som 400. Kopplingen är tungjobbad, även om den är snäppet snällare än Ducatins, men växellådan är testets mest charmlösa. Den är trög och inte särdeles precis.
Chassit med den modifierade F 800 GS-ramen är tyvärr inte heller något som får oss på fall. Den känns vek och framgaffeln från Sachs fungerar rent av dåligt. Gaffeln klarar inte av att ta hand om ojämnheter och är alldeles för stum, trots att vi öppnar upp kompressionsjusteringen så mycket som tillåts. Beteendet gör att du förlorar känslan för framänden och cykeln är svårhanterlig vid nerlägg och ojämnt underlag.
Bakstötdämparen från Öhlins fungerar däremot bättre och styrningen är kvickare än på Ducatin, men kan inte riktigt matcha 990 SMR. Stabiliteten vid aktiv körning på kurviga vägar blir dessvärre lidande på grund av den veka ramen och obalanserade fjädringen.
Bromsarna kan mäta sig med de övriga i testet, känslan är bra och bromsverkan god, men även här spelar gaffelns beteende in och gör Nudan svårbromsad över ojämnheter.
Precis som KTM är Nuda avskalad och enkel i sitt utförande när det kommer till instrumentering och reglage. Det är funktionellt och lättavläst, enda störningsmomentet är den omvända placeringen av blinkers och tuta.
KTM 990 SMR är stor och hög. Den är också testets tyngsta med en uppmätt vikt på 207,7 kilo med full tank. Trots det är den (om du når ner ordentligt) lätthanterlig och enkel manövrera. Körställningen är upprätt likt på Nuda med fotpinnarna lågt placerade men här är styret smalare. Något vi först reagerar negativt på, men som efter några dagars körning känns rätt och passande. Den fungerar drägligt på motorväg och ger samtidigt bra kontroll i lägre hastigheter – en godkänd kompromiss med andra ord.
KTM 990 SMR upplevs som björnstark och ser vi till effektgrafen på nästa uppslag så förstår vi varför.
V-twinnen på 999 kubik har en nära på linjär effektutveckling och det finns gott om effekt redan på låga varv. KTM:s V-twinnar har tidigare haft beryktat svårdoserad insprutning men 990 SMR är klart bättre på den punkten. Växellådan flyter smidigt och kopplingen är mycket lättdoserad.
Även om KTM har sparat in på fjädringskomponenterna och monterat tyngre hjul på årets modell kan vi inte klaga på köregenskaperna – snarare tvärt om. Fjädringen arbetar följsamt och sväljer ojämnheter utan du förlorar kontroll. På dåliga småvägar är österrikaren effektivast i trion och tar täten. Det är först vid snabbare körning på jämnare landsvägar som den upplevs som bängligare och något mjuk i jämförelse med Ducatin. Tyngdpunkten är hög och det märks av vid djupa nerlägg.
Sett till det nordiska vägnätets standard är 990 SMR förödande effektiv och den äter upp det mesta du kan slänga åt den, till och med grusväg. Fjädringskomforten är bra och KTM är bekvämast av de tre.
ABS är nytt för i år och precis som på nya KTM Duke och touringmodellen 990 SMT är det Bosch 9m+ som monterats. Ett system som vi tidigare berömt, men som på SMR-modellen inte beter sig lika förtroendeingivande. Det gör jobbet, bromssträckan från 100 km/h är kort, men ABS:en släpper upp och börjar om vilket skapar obalans och osäkerhet hos föraren. Systemet kan för den som vill stängas av genom en knapptryckning.
KTM 990 SMR bjuder på blandad detaljfinish. Vi kan beundra avgassystemets fina svetsskarvar men samtidigt bedrövas över helt oskyddade kablar som hänger under motorn.
Passagerarplatsen är bekvämast av de tre och duger även vid lite längre etapper.
Efter en veckas testkörning har motorcyklarnas egenskaper utkristalliserat sig för testlaget.
Husqvarna Nuda 900 R väcker intresse med sin kontroversiella formgivning, men köregenskaperna håller i sällskapet inte måttet. Framgaffeln fungerar otillfredsställande och är den främsta anledningen till att den italiensk/tyska motorcykeln kommer sist med ordentlig marginal.
På andra plats hamnar Ducati Streetfighter 848. En välkomponerad och potent maskin med mycket karaktär. Den är ett underbart sällskap vid landsvägskörning samtidigt som den är tillräckligt komfortabel för att kunna leva med. Den har ett smalare användningsområde än 990 SMR, vilket också förklarar dess placering, men det den är ämnad för gör den riktigt bra.
KTM 990 SMR blir vår slutgiltiga vinnare tack vare bra köregenskaper och ett brett användningsområde. Fjädringen är perfekt för att utmana trottoarkanter, svälja tjälskott och vägskarvar med – och det i kombination med den starka motorn gör att känslan i sadeln blir att du är ostoppbar.
Vilken av dessa som passar just dig beror till stor del på hur du tänkt använda din motorcykel. Nuda 900 R är inte en oäven busmaskin runt stadskärnan och en blickmagnet vid rödljusen. Är du tillräckligt förtjust kan du säkerligen se förbi dess egenheter – sådant hör ju motorcykelval till.
Ducatin levererar på släta landsvägar och skulle utan tvekan fungera bra även på bana. Den är effektstarkast, har högst toppfart och en naken Ducati är alltid en naken Ducati.
KTM är den stora busen som det närmast är omöjligt att ha tråkigt i sadeln på. Den är med på allt och gör de flesta körmoment till något underhållande – och det uppskattar vi!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
