25 april, 2024
Kvicksilvret har börjat krypa mot nollan och regnet formligen vräker ner. Skinnjeansen limmar mot sadeln, och den snygga denimjackan som nyss gjorde sig så bra på bild känns plötsligt tunn som en t-shirt. Fartvinden går rakt igenom det dyblöta tyget och det känns som om den går rakt genom kroppen också, tänker jag när jag stannar utanför kärnkraftverket i Barsebäck för att värma handskarna på ljuddämparen.
Inte blir det bättre av att jag sitter uppspänd som ett segel på motorcykeln – på en chopper kan man glömma alla idéer om att kura ihop sig på tanken när det börjar bli kallt i benmärgen. Jag sänder en varm tanke till fotografen, som en kvart tidigare tryckt in plastkassar innanför min jacka. De håller kallbranden stången.
Ändå är humöret på topp. Honda har lånat ut en av de allra första Fury som kommit till Sverige, även om modellen trist döpts om till VT 1300 CXA här, som för att den ska veta sin plats i modellutbudet.
Fury är inte helt ny. Modellen lanserades i USA i januari 2009, och började säljas två månader senare. Motorn kommer från VTX 1300, men hos Fury har den begåvats med elektronisk bränsleinsprutning. Det fungerar utmärkt: Motorn drar fint från låga varv (maxvridet nås redan vid 2 250 varv) och gasresponsen är direkt. Men det saknas kraft!
Motormässigt är Fury allt annat än en furie: Femman blir en ren överväxel, och till och med på motorväg växlar jag ner till trean för att göra omkörningar.
Bränsleförbrukningen anges till 0,49 liter per mil, vilket snabbt räknat ger en teoretisk aktionsradie på cirka 26 mil.
En del puritaner lär säkert invända att Fury inte är en riktigt chopper, eftersom den är fabrikstillverkad. Men det har sina fördelar – byggkvaliteten är hög (förutom ett par ruskigt fula svetsfogar) liksom kvalitetskänslan i reglage och detaljer som tanklock. Sadeln är mycket bekväm och ger ett gott stöd för svanskotan. Det mest överraskande är dock det stabila chassit; det märks verkligen att en stab av ingenjörer på Honda suttit och räknat på varenda vinkel.
För att vara en chopper är Fury otroligt lättkörd – en garagevändning med fullt styrutslag i låg fart är totalt odramatisk. Anmärkningsvärt på en motorcykel med en styrvinkel på 38 grader – 2 grader mer än H-D:s värsting Rocker C!
I högre fart märks det självklart att jag kör en chopper; aerodynamiken är noll. Motorcykeln är vindkänslig på motorvägen och den tuffa körställningen med knytnävarna i fartvinden är inte lika häftig i 150 km/h. Där känner man också av ett visst ålande. Men det är ju inte heller så en chopper ska köras.
Bromsarna tar bra, men det krävs ett fast handlag. Kombibromsar innebär att fotbromsen även biter på framskivan, och intelligent nog har Honda bestämt att ABS ska vara standard i Sverige.
Fjädringen är komfortabel, utan att slå igenom en enda gång under vår testdag. Både returdämpning och fjäderförspänning bak är justerbara, den sistnämnda i 35 lägen, vilket gör att Fury går att anpassa för förare i alla viktklasser.
Linjerna är klassiskt mjuka och den droppformade tanken som nästan rinner längs ramen är fantastisk. Kylaren är diskret infäst mellan de breda rambenen, och motorn ser luftkyld ut. Kardanen hjälper till att hålla designen ren från plotter, även om den också försvårar för den som skulle vilja sätta in ett fetare bakdäck. Det råder inget snack om att Fury är välgjord, oavsett vad man tycker om hojtypen.
Synd att motorn inte är lite starkare, bara.
Plus
Mycket civiliserad och lättkörd. ABS och kombibromsar är standard. Fina chopperlinjer. Skön sadel.
Minus
Orkeslös motor. Fula svetsfogar. Ingen varvräknare. Ljustuta saknas. Få originaltillbehör – än så länge.
Publicerad i Bike nummer 2 2010.
Text: Simon Grabiec
Foto: Mikael Pilstrand
