Honda ST1300 Pan European 2002 –

Honda har till vissa modeller redan i namnet stakat ut var motorcykeln hör hemma. Transalp talar om för dig att den motorcykel du har framför dig är en äventyrare för centraleuropeiska resor. Honda PC800 Pacific Coast hör hemma på USA:s västkust och allt vore i sitt rätta fack ifall Honda Africa Twin var tänkt att sälja massor på den afrikanska kontinenten.
Namnet Pan European talar ändå mer för dess förträfflighet i europeiska trafikmiljöer än kanske Derbi Atlantis anspelar på med sitt. Nåväl, vi kanske inte ska dra alla namnparalleller till sin spets men just Pan European träffar ändå alldeles särskilt mitt i prick med sitt!
 
När ST1100 kom 1990 stod den i konkurrens med touringhojar som Kawasakis GTR1000, Suzukis GSX1100F och givetvis BMW K100RS för att nämna några modeller. Detta var en tid när supersportmotorcyklar tydligt stakat ut sig åt sitt håll och customhojar gjort samma resa åt sitt.
Seriös touring var inte längre bara en basic motorcykel med kåpa och packväskor. Även touringsegmentet krävde att få sin roll väl definierad. Fem år tidigare var inte gränserna lika klara mellan sporthojar och touringhojar. Visst fanns supertourerklassen med hojar som Honda Gold Wing och Yamaha XVS1300, men de rörde sig i vikt- och prisklasser som inte riktigt tilltalade massorna. In på scenen kom det som stakat ut vad touringfolket verkligen ville ha, en kubikstor motorcykel med lastmöjligheter, komfort, duglig räckvidd och, allra helst, en smula körglädje.
ST1100 var ingalunda först ut i denna klass men den blev mycket populär och fick efter tolv säsonger en uppföljare som hette ST1300 Pan European och hade som namnet antyder 200 kubikcentimeter större motor. Rollen som modellen befann sig i var nu högst definierad och Honda lät nya »Pannan« inneha huvudrollen i deras komforttouringsteater.
ST1300 befann sig någonstans mellan komfortlegenden GoldWing och sporttouringens kändis VFR800F. Honda hade lagt ner stor möda på att ge efterföljaren ST1300 köregenskaper som lät föraren ha roligt på färden samtidigt som komfort var a och o. Den nya ST:n var på flera punkter bättre än ST1100. Aerodynamiken, motorn och komforten fick var sina pinnhål den raskt klättrade i.
Förare och ägare som kört båda modellerna finner 1300:an mjuk och harmoniskt och att dess motor är långt mycket bättre än hos sin föregångare ST1100. 1300:an har också mer kraft från lägre varvtal, vilket uppmärksammas flitigt.
Du kommer cirka 50 mil på en tank och det är föredömligt på en maskin av typen. ST1300 är också enligt dem vi frågat befriad från irriterande vibrationer. Prestandan är de flesta tillfyllest och såväl väghållning som bromsar får beröm. Några klagar på instabilitet vid högre farter… Detta är också något som fått polisen att titta snett på sina ST1300. De är inte helt stabila när de körs hårt, fort och packas tungt. De flesta normalförare har dock sällan några problem med detta utan kör sina ST inom den delen av körspannet som är normalt för en bekväm touringresa.

Det enda som klagas på i komfortväg är att sadeln är obekväm vid längre sittningar. Detta är kanske inte helt acceptabelt då sadeln är ett av de viktigaste kontaktytor föraren har på sin motorcykel. Dessutom är hojen gjord för längre turer. Flera ägare har köpt eftermarknadssadel till sin »Panna« och därefter varit fullständigt nöjda med sin motorcykel.
Bagagemängden du får med i en ST1300 är allt enligt ägarna fullt tillräcklig så länge du håller dig på rätt sida rimliga volymer.  Serviceintervallerna är 1200 mil och det är inte orimligt. Var 2400:e mil är det storservice med ventiljustering som kan gå loss på runt 5–6 000 kronor.
Summeringen blir ändå att Honda ST1300 Pan European är en utmärkt touringhoj som en påtaglig del av köparna låter uttrycka epitetet prisvärd motorcykel över. Ska du resa långt, åka bekvämt är kanske en Pan European något för dig! Om du sedan väljer att stanna i Europa eller ej är ditt val. Hojen klarar utan problem att ta dig utanför Europas gränser…

 

Publicerat i MC-Nytt nummer 4 2011