Honda CB900F Hornet 2002-

Medan motorcyklarna började utvecklas i allt raskare takt stegade var modell och genre ut åt sitt håll och medan sporthojar blev sportigare blev customhojarna custigare och on-offroaderna allt mer utpräglade även de. Touringhojar växte och det blev allt tydligare att var gren blev mer utpräglad. Snart fanns ett tomrum, precis just där allt börjat, i den nakna arga och sportiga klassen. Det finns en skara människor som vill köra hojar som i princip försvann efter Kawasaki Z1000, Honda CB900/1100 och Suzuki GSX1100, för att nämna några.

 Upplevelsen att gasa runt på en effektstark radfyra men fortfarande göra det i mer sansade farter och dessutom utan kåpa saknade inte fans och detta gav utrymme för utveckling precis där utvecklingen till viss del upphörde.

Det skulle vara att ljuga att säga att det varit helt tomt på nakna hojar med roande prestanda, men ville du ha något vassare än en naken 750 med retrocharm hade du inte så många val mellan åttiotalets mitt och nittiotalets slut, på den japanske stjärnhimmelen åtminstone.

 

När Honda väl släppte sin större tolkning av konceptet CB600 Hornet i allvarsklassen på närmare litern var det konkurrenten Yamaha Fazer som var det främsta målet att ta kunder ifrån. Även om Hondas X-11 funnits tidigare och även Yamahas XJR1300 så var de inte riktigt så elaka som många önskade och detta banade väg för modeller som CB900F Hornet och just Yamaha Fazer.

Motorn i Hornet är en lite mer väluppfostrad variant av CBR900RR Fireblade, den är nedtrimmad men lämnar ändå effekt nog för mycket nöje. Motorns trimningsgrad ger den i princip större hållbarhet än den i CBR900RR, även om den sistnämnda inte var av typen som rasar i delar bara för att det var roligt. Ramen är en uppstyvad CB600F Hornetram. Tillsammans passar de väldigt bra ihop och CB900F Hornet har mycket att ge sin köpare i körglädje. Hornet 900 är en mycket snabbstyrd och lättkörd motorcykel som definitivt gjort läxan för att vara en naken, närmare, enlitershoj med ambitioner att vara en elak och roande gatbuse.

 

Efter att ha kollat med folk som kör, eller kört, Honda CB900F Hornet så får vi en ganska klar bild av vad motorcykeln faktiskt ger sina förare. Honda CB900F Hornet är väldigt snäll och foglig när du kör den på det viset även om insprutningen kan kännas lite ryckig och ivrig vid just snällare körning. Detta är något Kevin Ash noterade redan vid första provkörningen av modellen 2002. Men, står du på och kör som ett skinn är Hornet med på noterna upp och över hastigheter och körstilar som är allt annat än rimliga. Det är en oerhört prisvärd bushoj, den åsikten delar alla av dess ägare.

 

Den drar följsamt och fint i alla farter på alla växlar, allt enligt de ivriga uppgiftslämnarna. De som kör hårt brukar också vilja kunna bromsa rejält och få ner farten bra och detta går utmärkt på Honda CB900F Hornet. Bromsarna på denna hoj har plockats från den tidigare CBR900RR, den som för övrigt fick kritik för bromsarna, men dessa gjorde ett utmärkt jobb på den snällare CB900F Hornet.

De rosar också växellådan och insprutningen för dess egenskaper framförallt när du står på med den. Men den är inte obekväm eller för sportig för det utan här trivs både passagerare och förare utmärkt.

Funderar du på längre färder kan det vara bra att peta in ett stopp här och där för att sträcka på sig och mjuka upp händer som kanske inte gillar de högfrekventa vibrationerna som känns framförallt vid längre etapper.

Sammantaget är det oerhört lite gnäll på Horneten i sitt 900-utförande och ska vi tro alla vi lyssnat med och som ivrigt hejar på så är Honda CB900F Hornet den roligaste och bästa bushojen att uppbringa för pengar!

För den som är sugen kan det vara kul att veta att VTR-motorn och även dess SP-syskon passar hyggligt bra i Hornetramen. Bara en sådan sak borde få det att kittla i hojbyggarnerven!

 

Publicerat i MC-Nytt nummer 8 2011