24 april, 2024
Jag jublade inte när Harley Davidson V-Rod kom 2001. Inte för att jag bryr mig så mycket om hur varumärket förvaltar sitt arv och jag är inte heller en bakåtsträvare som tycker att Shovelhead var den sista »riktiga« Harley-motorn. Nej, jag gillade helt enkelt inte motorcykelns utseende.
Men nu sitter jag här, utfläkt som en spinnaker på en VRSCF Muscle Rod. Mysigt mos i motorn och en bakskärm som blottar det respektingivande breda bakdäcket mer än förut. Instrumentklustret, känt som »blomvasen«, har försvunnit. Det tackar vi för. LED-bakljusen har krypit in under bakskärmen, slimmat och snyggt, och racemässiga nät vid luftintaget har flyttat upp till tanken. Den gigantiska ramen till kylaren orsakar dock fortfarande smärta i min hjärnas estetikcentrum.
Jag önskar mig i hemlighet en riktigt förlängd och utrejkad framgaffel för att återfå den visuella balansen mellan motorcykelns fram- och bakparti.
Långa, och i mitt tycke alltför effektiva, ljuddämpare gör att Harleyn ser längre ut än tidigare.
I själva verket har den krympt i yttermåtten. Gaffelvinkeln är något brantare och försprånget har minskat, vilket ger trevliga egenskaper när det svänger.
På de ensliga och kurviga vägarna ut mot Muskö kommer Harley-Davidson V-Rod Muscle till sin rätt. Den är helt klart inte bara till för att synas.
Motorn går lugnt och stadigt med gott om kraft över hela registret och växellådan är lättarbetad. Den nya sadeln är lägre och hårdare stoppad, dessutom med ett litet ryggstöd som gör att du inte glider bakåt under acceleration. Jag sitter som gjuten.
Både koppling och bromshandtag är sköna att jobba med och ABS-bromsarna från Brembo hjälper till att hejda framfarten föredömligt.
Men något fattas fortfarande i konceptet: Ljudet.
När jag kör en Harley-Davidson vill jag att det ska höras, som en skugga av ett domedagsmullrande.
Så vad är egentligen nytt under solen i Milwaukee? V-Roden har fått nya kläder och lite mer attityd. Det är okej att den är fåfäng, men den får gärna bli mer högljudd. Loud pipes save lives!
Plus
ABS-bromsarna är riktigt bitiga och designen har snyggats till. Värdeminskningen brukar inte vara dramatisk.
Minus
Fortfarande för tamt utseende framtill och en extremt utfläkt körställning även för tuffingar av medellängd.
Publicerad i nummer 7 2009.
Text: Jacob Bergström
Foto: Simon Grabiec
